Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Stockholm får betala dyrt för MP:s terapi

Foto: Magnus Bard

Skjut upp byggstarten av Förbifart Stockholm. Stoppa ombyggnationen av Slussen. Utred en stängning av Bromma flygplats. Är det tre goda idéer för huvudstaden?

Nej inte alls, enligt de 1.278 stockholmare som tillfrågats av Opinion Stockholm (DI 6/11). Dåligt, svarade i tur och ordning 69, 56 respektive 61 procent. Motsvarande Bra-andelar uppgick inte till mer än 19, 26 respektive 28 procent.

Man bör alltid ta opinionsmätningar med en nypa salt. Svaren är i hög grad beroende av hur frågan formulerats. En miljöpartist hade till exempel kunnat omformulera påståendet om Förbifarten till att lyda: ”Överför pengar från det dyra motorvägsbygget till billig kollektivtrafik.” Då hade säkert fler varit positiva.

Men medan de frågor som faktiskt ställdes ger en god bild av läget är den miljöpartistiska drömmen om två stopp och en avveckling just bara en dröm.

Politiken liksom livet har olika faser. Att tänka fritt är verkligen stort. Om vi inte vågar fantisera om djärva nya lösningar kommer vi aldrig att kunna nå riktigt långt. Men drömmarna måste följas av den kritiska fasen där vi ser klart och rensar bort önsketänkandet. Till sist ska vi gå från ord till handling.

Håller man sig inte till denna ordning får man inte mycket gjort. I allmänhet blir man också olycklig. Allt flyter – inte i en bestämd riktning utan hit och dit.

Det har funnits fullt rimliga argument mot Förbifarten, Slussenombyggnaden och Bromma flygplats. Genom förtätning av staden blir det lättare att erbjuda många människor attraktiv kollektivtrafik. Ett motorvägsprojekt som Förbifart Stockholm drar snarast stadsutvecklingen i andra riktningen, mot utglesning av bebyggelsen.

Ett stort komplext projekt som Slussen har många aspekter. Det är svårt att finna en lösning som är bra i alla avseenden. Självklart finns det därför många som är frustrerade och ledsna över att de möjligheter som de sett och hoppats på inte kommer att förverkligas.

Om Bromma har man också kunnat drömma. Tänk om det gått att hitta ett annat attraktivt läge för huvudstadens komplement till Arlanda och bygga bostäder där den gamla flygplatsen ligger.

Men så kom en dag när de tre frågorna gick in i ett nytt skede. Om Förbifarten och Slussen fattades beslut som ledde in i en genomförandefas.

När det gäller Bromma flygplats har svårigheterna att hitta ett rimligt alternativ visat sig oöverstigliga. Även om en flytt inte för all framtid kan uteslutas så är läget i dag att Bromma inte kan stängas utan mycket negativa effekter för flyget och alla som är beroende av det.

Trots detta framtvingade Miljöpartiet efter valet frysning av de två bygg­projekten och utredning om flygplatsnedläggning. Det sista kan man fördriva tiden med även om det knappast leder någon vart. Mer bekymmersamma är byggstoppen.

Häromdagen kom förtydligandet från den rödgrönrosa majoriteten i Stadshuset att detaljplanen för Slussen ligger fast. Utomstående experter ska fram till den 31 januari snabbgranska projektet.

Någon omstart med helt annan inriktning är det alltså inte tal om. Men tid är pengar. Mer än något annat framstår beskedet om snabbutredning och halt i byggandet som ett sätt för Socialdemokraterna att hålla miljöpartisterna lugna.

Den värsta av de tre rödgröna infrastrukturkompromisserna är den om Förbifarten. Enligt uppgifter i Dagens Industri i går beräknas det stillastående bygget varje dag kosta 4 miljoner kronor. Och på is ska det ligga ända fram till maj nästa år.

Vad gäller Förbifarten kan man heller inte skylla på nya fakta om själva byggprojektet. Det som ska omförhandlas är finansieringen.

Samhällsekonomiskt är detta rena vansinnet. En förändring av trängselskattepengarnas öronmärkning från ”Förbifarten” till ”kollektivtrafik” vore inget annat än ett illusionsnummer så länge den totala ramen för infrastruktursatsningar i Stockholm inte ändras. Enda effekten blir merkostnader för själva förseningen.

Så återigen, det enda de rödgröna partierna har lyckats komma överens om är att tillfälligt lägga en dimridå över det som är för smärtsamt för MP att erkänna: Frågan är avgjord och partiet fick inte som det ville.

Sådana är demokratins villkor. Till sist avgörs frågor genom majoritetsbeslut. Det speciella i de här fallen är att miljöpartisterna tvingar andra att betala dyrt för deras eget sorgearbete.