En medarbetare på det socialdemokratiska partikansliet har fört en mejlkampanj med falska påståenden om Fredrik Reinfeldt. På Elit-listan skvallrade deltagare och spred illasinnade uppgifter om kända människor.
Det är inte vapen som dödar, det är människor. Det kan vara bra att erinra sig den enkla sanningen apropå mejllistor och mejlkampanjer.
Alexander Bards Elit-lista och förtalskampanjen mot moderatledaren Fredrik Reinfeldt har nätet som gemensam förutsättning. Det är en teknik som tycks inbjuda till våldsamma utfall, personskvaller, anonyma påhopp och allmän lågsinthet. Men bakom varje mejl och varje blogg finns en människa, hatfylld och avundsjuk, eller nyfiken och kontaktsökande.
Och sådana människor har funnits i alla tider. Att politiska kampanjer är mer eller mindre smutsiga är heller ingen nyhet. Ryktesspridning tycks på åtskilliga partihögkvarter ingå i valplaneringen. Och den nu aktuelle mejlaren på det socialdemokratiska partikansliet har haft och lär komma att ha åtskilliga kolleger, partinit förblindar.
Men den förbländningen uppkommer i en atmosfär av att alla medel är tillåtna för att få eller behålla makten. Motståndaren får helt enkelt inte vinna. Den öppna debatten om olika politiska program är inte nog, smutsiga tricks måste också till. Därför kan inget parti frånkänna sig ansvaret för den typ mejlspridd rykteskampanj som Fredrik Reinfeldt utsatts för.
Den mejlande medarbetaren på socialdemokratiska partikansliet har stänkt ner partiet. Så är också partiordföranden Göran Persson "bedrövad".
Ett är dock säkert: det kommer mera. Årets valrörelse blir het, den nya tekniken frestar, och smutsiga tricks hör till. Å andra sidan kan just det tidiga avslöjandet av kampanjen mot Reinfeldt och diskussionen som följt av uppgifterna om Elit-listan stävja de värsta utfallen.
De har blottlagt ett skumrask och en mobbingkultur som alla inblandade gör sitt bästa för att tvätta av sig. Med rörande iver försäkrar den ene efter den den andre att han eller hon inte deltagit särskilt aktivt mejlskvallret och framförallt inte kommer att göra det. I skrivande stund väntar vi ännu på motsvarande avbön från den socialdemokratiske mejlaren bakom "Veckans snackis".
I ett vidare perspektiv reses frågan om vårt samhällsklimat. Teveserier där vuxenmobbning gör människor till "stjärnor". Ett ständigt fokus på vem du är och inte på vad du gör. Ungdomar vars högsta dröm är att bli "något i medier".
Därtill den virtuella tekniken som skänker en känsla av att både stå i kontakt med allt och alla och själv vara osårbar för verkliga, köttsliga attacker.
I ett sådant klimat släpper spärrarna. Och den ängsligaste träder fram som en grovhuggen pennalist. Den ivrige anhängaren blir mer än hängiven. Det som någon tidigare blott tänkte på kammaren körs ut i mejlbombningar.
Att tala om besinning må te sig hopplöst föråldrat för hårtslående ståuppkomiker och mejlhatare, men det är faktiskt det enda möjliga. För få människor vill leva i ett samhälle där allt går ut på att svärta ned sin nästa.
Och framförallt är det väldigt få som accepterar att svärtas ned. Sällan har så många känt sig kränkta som i våra dagar. Protesterna mot Muhammed-teckningarna är också ett tidens tecken.
Behärskning var en gång en dygd. Eftertänksamhet likaså. De går faktiskt att tillämpa också i nätsamhället.