Partierna töms på medlemmar. Generösa bidrag skapar inget tryck på partierna att förändra sig. Se över partistöden.
De svenska politiska partiernas medlemskadrer har gått kräftgång under en längre tid. Nya uppgifter visar på rejäla tapp under fjolåret.
Enligt en nyligen gjord sammanställning av tidningen Dagens Samhälle drabbades socialdemokraterna av det största avbräcket på över tio år - antalet betalande medlemmar minskade med 19 000 till drygt 100 000. Tappet inträffar samtidigt som socialdemokraterna gått starkt framåt i opinionsmätningarna. Den socialdemokratiska medlemskåren har halverats sedan början av 1990-talet.
Den långsiktiga medlemsflykten är ett problem för alla de etablerade partierna. Moderaterna har inte mer än drygt 50 000 medlemmar. Om trenderna håller i sig är partierna tömda på medlemmar inom en inte alltför avlägsen framtid. Det lär dock inte inträffa. Den politiska medlemskåren fortsätter troligen att krympa, men inte till utrotning.
De gamla masspartierna, som spelat så stor roll i den politiska retoriken, är på väg att försvinna. De en gång så stolta ungdomsförbunden har smält ner till sektliknande föreningar. Borde inte detta bekymra partierna själva mer?
En förklaring kan vara att de till allra största delen gjort sig oberoende av medlemsavgifter genom att tillskansa sig omfattande partistöd. Hur stort stödet totalt sett är från stat, kommun och landsting är svårt att överblicka. Det har uppskattats till cirka en miljard kronor årligen, eller cirka 70-80 procent av partiernas totala intäkter.
De omfattande stöden riskerar att skapa ett för lågt förändringstryck inom partierna. Stöden blir en konserverande kraft. Varför värva medlemmar om pengarna kommer ändå? Varför ändra föråldrade arbetsmetoder?
Moderaterna var länge starka motståndare till offentliga partistöd. De rimmade illa med en liberal ideologi byggd på frivillighet och frånvaro av en stark stat. Med de nya moderaternas intåg bytte partiet fot. Under Fredrik Reinfeldts ledning har partiet omfamnat stödet. Enligt beräkningar från pr-konsulten Martin Borgs, med förflutet inom moderaterna, tar moderaterna emot minst 200 miljoner i partistöd per år under nuvarande mandatperiod.
Det ironiska är naturligtvis att moderaterna vill minska bidragsberoendet i samhället i övrigt. Att få människor att gå från bidrag till arbete är ju själva kärnan i den nya ideologin. För partiväsendet är det andra principer som gäller.
En genomgripande översyn av partistöden borde vara på sin plats. Är nuvarande utformning verkligen den bästa i dagens politiska verklighet? Det kanske finns andra former som bättre verkar för en levande demokrati och mer uppmuntrar till engagemang från de enskilda sympatisörerna.
Att allt färre väljer att vara medlem i ett parti beror bland annat på ett bredare utbud av former för samhälleligt engagemang. Allt fler organisationer driver enskilda frågor, som inom miljö. Allt färre vill köpa ett helt paket med åsikter. Den individualistiska trenden slår mot de gamla kollektivistiska partierna.
Att vara partimedlem kan också framstå som allt mindre attraktivt, med dagens pr-styrda partier där förändring står högt på agendan. Inflytandet minskar i takt med snabbfotade åsiktsbyten - det visar inte minst omdaningen av de nya moderaterna.
Partierna kan överleva utan medlemmarna. Men inte utan problem. De kan få svårare att brett förankra den egna politiken utan villiga kommunikatörer ute på fältet. Och de kan få allt svårare att rekrytera till politiska förtroendeuppdrag. Det blir ett problem för hela den politiska demokratin. Det märks redan nu. Rekryteringsbasen blir för liten. Öppnare nomineringar och ett ökat inslag av personval kan hjälpa - frågan är hur långt.