Att politiker gör pudlar börjar vi bli vana vid. Den här veckan är det en annan sorts pudlande som har dominerat; fladdrandet. I kvälls-och dagstidningarna byggs rubriker av ord som ”ångrar”, ”backar” och ”dubbelmoral”. Inga pudlar – men väl en massa undanflykter.
– Det är en gammal tradition att blotta sitt huvud för att få förlåtelse. Förr gjordes det i kyrkan, numera sköts det i medierna. I en sådan här kris uppstår en moralpanik och alla försök till ursäkt skrattar man åt. De här personerna är opportunistiska, men de vet inte alltid vilken grupp som har övertaget eller hur tidsandan ser ut, säger Stig-Björn Ljunggren, statsvetare och pr-konsult.
LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin har gått från att säga att hon känner sig grundlurad till att hon ångrar att hon inte tittade mer noggrant på det avtal som reglerar hur mycket pengar hon kunde godkänna att AMF:s förre vd Christer Elmehagen fick i lön och pension.
– Hon har inte gjort någon pudel, snarare ett slags ledsen springer spaniel. Om hon hade gjort en pudel så hade hon nog fått avgå, säger Göran Greider, journalist och författare.
Näringsminister Maud Olofsson är den andra vindflöjeln som har fladdrat under veckan som gått. Hennes tidigare uttalanden om att det är styrelsens ansvar att ta i det där med bonusar hänger inte riktigt ihop med den nya linjen att backa om bonusar och förespråka återhållsamhet.
Hur kommer det sig att de här personerna i starka maktpositioner fladdrar så mycket i sina åsikter? Stig-Björn Ljunggren tror att det beror på att Sverige har förändrats. Ett rakt och samlat budskap fungerade när samhället var homogent. Inte längre.
– Precis som företagen så kommunicerar politikerna till olika grupper. Vi har haft ett samhälle som har genomsyrats av en rad olika normer. I dag finns inga sådana. Det finns en massa särintressen att se till. Då uppstår de här situationerna, säger han.
Det är inte bara politiker som försöker vara till lags. En av våra mest kända velare är bloggaren Linda Rosing som för inte så länge sedan meddelade att hon ville börja med porr. Innan dess hann hon med en snabb runda som popartist och som politiker i Unika partiet. Nu har hon tagit upp rollen som ”den duktiga föräldern” och syns poserande på familjetidningsomslag med sina barn.
Krönikören Linda Skugge byter image lika ofta som Madonna, dessutom byter hon åsikt med jämna mellanrum. Först hyllade hon äktenskapet och kärnfamiljen, sedan skilde hon sig och hävdar att äktenskapet är en kvinnofälla. Många Skugge-fans blev nog besvikna när idolen för några år sedan bestämde sig för att plötsligt sluta kalla sig feminist.
Någon som ofta byter åsikt är annars sannolikt en person som vill passa in i gruppen och bli accepterad. Vem har inte mött en ja-sägare som håller med om allt?
– Vi är uppfostrade att vara till lags för att bli älskade och omtyckta. Det är enklast att hålla med, men till slut vet man inte vad man själv vill. Man förlorar sin egen självrespekt och andras respekt. Det är inget bra sätt att behålla populariteten på lång sikt, säger Villemo Rantzén, leg psykolog.
Någon som har blivit uppmuntrad som barn att våga stå för sina egna åsikter blir tryggare som vuxen. De mer otrygga säger sådant som andra vill höra. Uppstår det en kris så blir de barnsliga velarna ännu veligare.
– I krissituationer ropar vi efter mamma och blir snälla. Det krävs mod och civilkurage för att stå emot oskrivna regler. Våra hjältar i böcker och på film är de som vågar stå upp för sig själva, säger Villemo Rantzén.
Jessica Balksjö, reporter på DN Söndag, byter själv uppfattning ganska ofta eftersom det är roligare så, men skulle aldrig hålla med någon annan bara för att vara till lags.