Vid 20 års ålder har Douglas Sabo utvecklat vad man skulle kunna kalla en mer mogen relation till sin mobil. Han har beslutat att han inte längre behöver gripas av panik om han skulle glömma telefonen hemma.
Douglas Sabo är inte uppfödd med mobilen utan fick sin första av föräldrarna när han var 14 år. Det var främst en säkerhetsfråga. Men nu medger han att mobilen blev till ett beroende.
– Jag använde den för mycket. Kunde inte låta bli att ständigt kolla efter meddelanden och omedelbart svara. Jag insåg till slut att mobilen var en stressfaktor, förklarar han.
En vändpunkt kom i somras när mobilen gick sönder och han, om än bara för några dagar, var utan telefon. Det kaos som uppstod i hans liv när han inte obehindrat kunde ringa eller nås framstod som lite absurt.
– Efter det tänkte jag att jag helst bara ville ha en vanlig fast telefon hemma där folk kan lämna meddelanden och jag kan ringa tillbaks när jag vill, säger han.
Det går förstås inte. Douglas Sabo behöver sin mobil. Hans lärare i operasång vid Mannes School of Music på Manhattan ringer regelbundet för att diskutera övningar och tidpunkter. För att få in egna pengar under studietiden jobbar Douglas också extra som barnvakt. De föräldrar som är hans uppdragsgivare ute på Long Island – han har övergett sitt studentrum i New York och tills vidare flyttat tillbaka till sina föräldrar – kräver att han är tillgänglig på mobilen.
Socialt är han också beroende av telefonen, men med sina kompisar kommunicerar han huvudsakligen via sms och hans nya mobil är försedd med att fullständigt tangentbord. Det är sällan som de talar med varandra på telefon.
– Men jag försöker nu begränsa även antalet sms. En vanlig dag skickar jag kanske 25-30 stycken, konstaterar han.
Om det inte låter så lite så var det förr vanligt att det blev mer dubbelt så många per dag eller ännu fler.
Douglas Sabo ser heller inte längre mobilen som någon viktig statuspryl. Även om vissa modeller kan betraktas som trendiga är det så kortvarigt. Det viktiga är att de fungerar för sms och samtal. Det händer förstås att han utnyttjar kameran. Men han tröttnar snabbt på spelen, surfar aldrig på internet och skickar inte e-post eller lyssnar på musik. Då använder han hellre sin bärbara dator eller sin Ipod, prylar som kan vara minst lika viktiga som mobilen.
Faktum är, säger Douglas Sabo, att när han skaffar egen bostad så tänker han också skaffa abonnemang för en gammal hederlig trådbunden telefon.