Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Livsstil

Evelina blev vittne till mordet i Salem

Evelina, huvudvittne till mordet i Salem som inträffade för tio år sedan.
Evelina, huvudvittne till mordet i Salem som inträffade för tio år sedan. Foto: Fredrik Funck
Det är tio år sedan nu. Tio år sedan ­­Evelina, i dag 26 år, såg Daniel, då 17, dö i ett dike i Salem, söder om Stockholm. Efter det brutala mordet blev ingenting sig likt – inte för någon av de inblandade.

Ett varmt leende utanför Klara kyrka, Stockholm, en vardag i december 2010. Evelina Sameland sträcker fram handen, hälsar. Det glittrar av bärnstensfärgad ögonskugga runt hennes ögon, ur hennes mun strömmar varm andedräkt som blir till vit, frostig rök.

Det är tio år sedan hennes ögon mötte Daniel Wretströms. Bara sekunder senare avled han till följd av de skador han fick efter en grov, hänsynslös misshandel där en kniv, en planka, sparkar och slag användes som vapen.

Han var 17 och förlorade sitt liv. Hon var 16 och efter det som hände levde hon länge med en känsla av skuld.

Hade hon kunnat rädda hans liv? Var det hennes fel att han dog? Hon var den sista människa han såg, bar han med sig bilden av henne in i döden?

– Tio år sedan, tio ...

Evelina tänker högt när hon tänder ett ljus för Daniel i Klara kyrka. Det har hon gjort varje år på hans dödsdag. Ibland har hon tänkt på honom, ibland på sig själv och det kaotiska mörker hon själv tvingades in i efter att ha bevittnat dödsmisshandeln.

Hon visste inte ens vem han var – men hon talar ändå om honom som ”Daniel”, som om han var hennes en vän, hennes bundsförvant.

Han kom från Surahammar och var på tillfälligt besök i Salem den där ödesdigra fredagen den 9 december 2000.

Hon hade varit på den lokala ­pizzerian med några jämnåriga kamrater. Hon hade ätit en pizza och druckit läsk.

Tanken på att deras vägar skulle korsas, och att han skulle dö där, mitt framför hennes ögon var givetvis helt absurd.

Det var ju bara en helt vanlig fredag i december, år 2000.

En helt vanlig fredag – som kom att förvandlas till startskottet för den förmodligen största och årligen återkommande högerextremistiska manifestationen i hela Norden, Salemmarschen.

För extremhögern tog det bara några dagar efter mordet att annektera historien om Daniel och göra honom till martyr:

Skinnskallen Daniel hade mördats av den ”svenskfientliga pöbeln”, han hade blivit ännu ett ”offer på mångkulturens altare”, löd retoriken.

Att Daniel i själva verket var en rätt vilsen ung kille med adhd-­diagnos och utan egentlig uppfattning om politisk ideologi glömdes bort. I stället blev han efter sin död upphöjd till ärevördig krigare i kampen mot det mångkulturella samhället.

Att den person som höll i kniven hade utländsk bakgrund är dock sant. Han sa också vid rättegången att det faktum att Daniel såg ut att vara skinnskalle bidrog till hans beslut att döda honom. För det dömdes han till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. För mördaren var först och främst sjuk. Och bråket som ledde till dödsmisshandeln var enligt polisens förundersökningen som vilket tonårstjafs som helst.

Evelina suckar. I år är det andra året hon orkar vara hemma i Sverige efter mordet. Alla andra år har hon rest bort. Som de allra flesta Salembor mår hon illa av bara tanken på att det samhälle hon växte upp i blivit ett symbol för främlingsfientlighet.

Om Daniel fick hon senare veta att han hade gett en tjej utanför Ungdomens hus en örfil den där kvällen. För det skulle han straffas. Allt spårade ur när en äldre bror, den person som kom att bli mördare, kom till platsen.

Daniel måste ha känt lukten av verklig fara för när Evelina först fick syn på honom vinglade han ut på vägbanan, stoppade en bil, kastade sig upp på motorhuven och vädjade om att få åka med därifrån.

Men de som satt i bilen förstod aldrig allvaret, kanske blev de rädda. Evelina minns:

– De backade, körde framåt, backade, körde framåt, de ville bli av med honom. Till slut gled han liksom av och de körde i väg. Då hann gänget i kapp. Efter det gick allting fort och i slowmotion på samma gång …

Två veckor efter mordet åkte Evelina tillbaka till mordplatsen tillsammans med sina föräldrar. Hon gjorde det på uppmaning av Ann Hellströmer, socionom på Stöd­centrum för unga brottsoffer, dit Evelina slussats av en polis som såg hur dåligt hon mådde.

När hon satte sig i snön på den plats där hon mötte Daniels borttynande blick hände nästa, helt absurda sak. Precis där hon satte sig kände hon att det låg någonting hårt. Det visade sig att det var kniven, mordvapnet.

– Jag minns att jag tänkte att det är för mycket, finns det ingen djävla gud , eller ... Polisen, som hållt några rätt förvirrade förhör med mig, hade inte ens lyssnat på mig när jag förklarade var Daniel blev mördad ...

Månaderna efter mordet reste Evelina till Daniels familj i Sura­hammar flera gånger. Hon fick se bilder på honom, höra mer om hans liv. Och hon fick berätta för hans mamma och syster att han inte var ensam när han dog.

– Jag ville trösta dem, jag ville att de skulle få veta att jag i alla fall försökte hjälpa honom och att jag inte tror att hans sista ögonblick innehöll någon skräck, säger Evelina innan vi lämnar det brinnande ljuset i Klara kyrka bakom oss.

Väl utanför säger Evelina att hon mår bra nu. Att erfarenheten gett henne ett slags liv hon inte hade haft utan den. Att samtalsstödet som Stödcentrum för unga brottsoffer gav henne var ovärderligt.

–  Och vet du, säger hon, jag står helt enkelt inte ut med människor som inte bryr sig. Jag lägger mig i allt, säger ifrån och fräser så fort jag ser något som inte känns okej. Det goda måste segra, får inte tystna. Jag vet att det är tack vare Daniel jag känner så här.

Tio år sedan Daniel mördades

Kvällen den 9 december 2000 misshandlades 17-årige Daniel Wretström till döds i Rönninge, Salem.

Mordet fick stor uppmärksamhet eftersom den mördade hade kopplingar till högerextremister. Den 18-åring som dömdes till rättpsykiatrisk vård för mordet hade utländsk bakgrund.

Ytterligare fem unga killar dömdes för inblandning i dödsmisshandeln. De dömdes till vård inom socialtjänsten.

Sedan mordet har det varje lördag efter den 9 december hållits manifestationer i Salem, arrangerade av högerextrema Salemfonden. Manifestationerna har ofta blivit våldsamma, ofta på grund av provokationer från motdemonstranter.