För tio år sedan kom hennes bok ”Tio tankar om tid” ut, och plötsligt talade vi alla om begreppet ställtid, om behovet av att identifiera tidstjuvar och få en bättre rytm i livet. Boken såldes i över 650.000 exemplar. Nu är Bodil Jönsson tillbaka med en uppföljare ”Tio år senare”, en bok som handlar om vad som hänt under det här decenniet med vår inställning till tiden och till stressen, i en alltmer teknikfylld värld.
Hur har till exempel vår ständiga nåbarhet förändrat vårt familje- och arbetsliv? Hur påverkas vi av att ständigt googla, chatta, messa, facebooka och twittra? Och hur förhåller vi oss till det faktum att vi lever allt längre samtidigt som det förflutna spelar allt mindre roll, erfarenhet får allt mindre värde och vuxenskapet desavoueras?
Det är sådana frågor hon ställer sig, den nypensionerade fysikprofessorn, som i så många år och i så många böcker hjälpt oss att fundera över livets pussel och hur vi kan bli bättre på att strukturera våra liv.
Stressar något mindre tycker sig Bodil Jönsson se att vi gör i dag.
– Folk tar ut semester litet mer än för tio år sedan, och man jobbar över mindre på kvällarna. Jag tror att debatten om utbrändhet skapade rädsla hos många.
Samtidigt har teknikens alla utbud, valmöjligheter och valtvång gjort att vi börjat ägna oss alltmer åt småttigheter, tycker hon. Eller ”lätt och lagom-uppgifter”, som hon kallar det. I dag är det färre än för tio år sedan som engagerar sig på riktigt för något mer långsiktigt och övergripande. Vi plottrar bort vår tid genom att vara ständigt tillgängliga, genom att till exempel ständigt berätta var vi är, (i mobilen), och ständigt rapportera om vad vi gör, (på facebook).
– Till sist blir dygnet så fullt med små detaljer att vi aldrig kommer till de stora, svåra men också verkligt roliga uppgifterna. Vi får brus och villervalla i stället för engagemang. Och det är litet sorgligt. För visst kan det kännas skönt när man har rensat skrivbordet eller fixat disken eller trädgården. Men det gör dig inte hälften så lycklig som du blir av att känna att du faktiskt klarat av en arbetsuppgift som du riktigt gärna ville göra.
Många har blivit rädda för att anstränga sig, tror Bodil Jönsson.
– Men det är inte farligt att anstränga sig, tvärtom. Glöder man för något gör det inte så mycket.
Bredband i hemmet är en av de största yttre förändringar som skett sedan 1999 och i sin nya bok har Bodil Jönsson skapat en ny tideräkning – BG (before Google) och AG (after Google). Själv googlar hon mycket.
– I princip är det ju fantastiskt, men allt fler googlar i stället för att fråga sig själva och de relaterar sedan inte det de googlat fram till sådant de redan vet.
När triviala populärkunskaper och dagsländor blandas med klassisk kunskap fylls vi med en massa rulltrappekunskaper, det vill säga kunskaper som hinner försvinna mellan måndag och fredag. På universiteten finns i dag studenter som är ungefär som gymnasister var förr, tycker Bodil Jönsson. De saknar vana vid att själva kunna tänka i mer än två led. De googlar för att få svar, och på detaljnivå är det inte fel. Men för att bygga upp det egna kunnandet räcker det inte. Och när det ena inte tillåts vara viktigare än det andra och sammanhang inte kan läggas till grund för att utveckla delarna är det inte underligt att människors engagemang sällan handlar om ideologier men desto oftare om en-frågor, menar hon.
I boken har hon också uppfunnit en ny tidsålder – prenässansen. Den kännetecknas av att framtiden krupit in i nuet och det är den tidsålder vi lever i just nu. Tidsluckan mellan ”nu” och ”sedan” har nästan helt försvunnit ur huvudet på oss – vi vill ha allt, genast. Förväntningsekonomin är bara ett exempel, man har låtit tron på det framtida helt och hållet styra ekonomin nu.
Men att vi blandar ihop framtiden och nuet gör oss inte lyckligare. För det är tråkigt att inte känna längtan och förväntan.
– Att ta ut glädjen i förskott är den säkraste glädjen.
Hur har det då gått med ställtiden? Den där tiden man mentalt behöver för att hinna avsluta en sak och ställa om sig för att ta itu med nästa. Den finns det allt mindre behov av, menar Bodil Jönsson.
– ”Lätt och lagom-aktiviteter” kräver inga ställtider, dem kan man dra i gång direkt.
Som fysiker är Bodil Jönsson definitivt inte teknikfientlig – det är hon angelägen om att framhålla. Men än så länge har den exploderande internetkommunikationen inte gjort oss lyckligare, menar hon.
– Det spelar ingen roll hur många kontakter man har på Facebook. Lycka kräver att det finns tid och ork för de nära relationerna. Och ett engagemang för det man gör. Men jag är inte pessimistisk. Prenässansen och lätt och lagom-perioden kommer vi snart att ta oss ur.
– Det kommer en motreaktion. Jag tycker mig redan ana att det finns en längtan efter något annat, efter mening och djup, helheter och sammanhang.
Hälsoforskning kommer att bli stort i framtiden, tror Bodil Jönsson.
– Om sjukdomar finns väldigt mycket kunskap, men om vad det är som får oss att må bra, och om hur vi med glädje kan ägna oss åt våra livsuppgifter, vet vi mindre.
Till alldeles nyligen var Bodil Jönsson professor i rehabiliteringsteknik på Certec vid Institutionen för designvetenskaper på Lunds tekniska högskola. Sedan den 1 oktober är hon pensionär. Att bli pensionär förr innebar att man skulle betänka sitt liv och förhoppningsvis få sina inre årsringar att växelverka till någon sorts samlad levnadsvisdom. I dag ska pensionärer resa, uppleva, passa barnbarn, gå på gym och utbilda sig, konstaterar hon.
– Och det kan säkert vara bra. Men vem ska betänka våra liv om vi inte själva gör det? Kanske är det så att vi har ett evolutionärt uppdrag att reflektera? Har kulturen verkligen råd med att gamla människor inte bidrar med sina insikter och sådana korn av sanning som faktiskt kan uppenbaras först sent i livet?
Själv vill Bodil Jönsson, efter 46 år på Lunds universitet, unna sig att komma underfund med vem hon är – nu.
– Skriva har jag ju alltid gjort och föreläsa litet ska jag väl också. Men främst vill jag ge mig själv tid, betänketid.