Han tränar hyfsat regelbundet, har koll på vad som är nyttigt och tänker på vad han stoppar i sig. Ändå fungerar det inte. Ändå ökar han långsamt i vikt, med ungefär ett kilo om året. Ser han sig i profil i spegeln så syns den begynnande kulan på magen, liksom tendensen till dubbelhaka, som döljs under den täta skäggstubben.
Jonas Leijonhufvud är, menar livsstilsprofessorn Mai-Lis Hellénius, en mycket typisk 35-årig man. Det otypiska med honom är att han har bestämt sig för att skaffa sig nya vanor.
Mai-Lis Hellénius är professor i kardiovaskulär prevention, vilket betyder att hon har som jobb att lära oss bli mindre bukfeta och därmed slippa drabbas av hjärtinfarkt och andra sjukdomar. Hon är dessutom ansvarig för livsstilsmottagningen på hjärtkliniken vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Hit kommer patienter från både öppenvården och sjukhusets hjärtklinik för att få hjälp att förändra sin livsstil. Bara 25 procent av patienterna är män, trots att män har betydligt större problem med övervikt än kvinnor.
– Tyvärr väntar män alldeles för länge med att söka hjälp, det är som om något måste hända dem först – en infarkt eller en stroke.
Allra svårast att påverka är de medelålders männen, säger Mai-Lis. De låter magen växa. Trots att det är den manliga kulmagen, med det djupt liggande fettet som lätt släpper ifrån sig fettsyror, som är den allra farligaste. Och medelåldern, den börjar faktiskt i 30–35-årsåldern.
Vid sitt första besök på livsstilsmottagningen får Jonas gå igenom en hälsokontroll.
Han gör ett arbetsprov för att testa kondition och hjärta. Han gör en så kallad bioimpedansmätning (då en svag ström sänds genom kroppen) för att kolla mängden fett i sin kropp. Sjuksköterskan Mattias Lidin tar blodprov för att kolla sockret, blodfetterna, levern, njurfunktionen och ämnesomsättningen. Och han får lämna en rad uppgifter om sina mat- sov- och träningsvanor.
När Jonas kommer tillbaka en vecka senare får han resultaten:
Kondition och blodtryck är det inget fel på. Men visst är han överviktig. Hans BMI (body mass index), som inte bör ligga över 25, ligger på 26,6. Hans bukhöjd, som inte bör vara mer än 22, ligger på 25. Hos en man bör mellan 8 och 20 procent av kroppsvikten bestå av fett, inte mer. Johans fettprocent ligger på 23,2. Och på magen ligger den på 25,2.
Dessutom visar det sig att Jonas, som ändå är rätt vältränad, har en lätt blodfettsrubbning. Provsvaren visar att han har för litet av det goda HDL-kolesterolet i blodet. Troligen beroende på att han rör sig för litet till vardags, konstaterar Mai-Lis.
– Nya studier visar att det inte räcker att gå på gym och träna om man sitter still på jobbet.
Högst fyra timmar om dagen bör vi sitta still.
– Börja gå till jobbet, föreslår Mai-Lis, åtminstone tre av veckans fem arbetsdagar. 35–40 minuters promenad skulle påverka din blodfettsrubbning direkt.
Bukfetma är en hälsorisk även hos den som är normalviktig och har ett normalt BMI. En stor mage kan fördubbla risken att dö en för tidig död. Var fettet tenderar att placera sig är till stor del ärftligt.
– Visst är generna viktiga, men ny forskning visar att livsstilen är ännu viktigare, säger Mai-Lis. Och bukfetman måste man faktiskt göra något åt, även om man fått den i arv. Med intensiv träning går det.
Jonas, som ofta är uppe sent, som gärna tar en nattmacka och som sover i snitt fem timmar per natt i veckorna, behöver få bättre dygnsrytm och mer sömn, tycker Maj-Lis.
Stress och för lite sömn kan nämligen också ge bukfetma, liksom oregelbundna måltider. Att äta oregelbundet ökar risken med hela femtio procent för att vi ska drabbas av bukfetma, höga blodfetter, högt blodtryck och diabetes – som i sin tur ger ökad risk för inte bara hjärtinfarkt och stroke, utan också för demens, alzheimer och flera vanliga cancerformer.
Dessutom behöver Jonas lägga om matvanorna. Medelhavsmaten, som är rik på frukt, grönsaker, fisk, fullkorn och olivolja, är en kost som Mai-Lis länge propagerat för och nu skrivit en bok om.
En lång rad studier har visat att Medelhavskost kan minska risken för hjärt-kärlsjukdom. Men inte bara det. Medelhavskost är också förknippad med mindre risk för cancer och för sjukdomar som påverkar nervsystemet och minnet, till exempelvis Parkinsons sjukdom och alzheimer. Och enligt en ny spansk studie drabbas människor som håller sig till Medelhavskost inte av depression i samma utsträckning som andra.
Medelhavdieten innebär att man minskar på de mättade fetter som finns i mejeriprodukter, kött och fläsk, och som Mai-Lis Hellénius är övertygad om på längre sikt är skadliga för oss.
Men hur gör man, i praktiken?
Jonas och Mai-Lis stämmer träff i en mataffär, och börjar shoppingrundan på grönsaksavdelningen. Ingredienser ska köpas till en av Mai-Lis favoriträtter, lax med hackade nötter och citron. Rucola och tomater får godkänt av båda. Men broccolin, som Mai-Lis också vill lägga i korgen, hör inte till Jonas favoriter.
Fortfarande äter män mycket mindre grönsaker än kvinnor. Kanske beror det på skillnader i smakpreferenser, tror Mai-Lis.
– Min erfarenhet är att kvinnor har lättare att föredra den beska smak som ofta finns i grönsaker.
Men sparris gillar Jonas, och avokado. Bönor och kikärtor köper han också gärna. Bra, tycker Mai-Lis, för de innehåller gel-bildande fibrer som både gör oss mätta, binder fettet i tarmen, ger oss lägre kolesterolnivåer och lågt blodsocker. Valnötter och mandlar får godkänt. Men den feta cheddarosten Jonas brukar köpa ersätts med en magrare brännvinsost. Och kalaspuffar blir det inga, däremot osötad müsli.
Jonas bör också minska på matportionerna. Vilket inte är så lätt. För vad är egentligen en lagom portion?
Tillsammans går Mai-Lis och Jonas till en lunchbuffé. Mai-Lis går före och passerar raskt förbi potatisgratängen, lasagnen och revbensspjällen. Också pastan ratas. I stället fyller hon halva tallriken med en ratatouille, lägger på litet grillad paprika och grillad svamp och till sist ett grillat kycklinglår.
– Ett?
Jonas ser något frågande ut.
– Ja, för en stillasittande man är ett kycklinglår fullt tillräckligt.
Cirka 2.600 kalorier per dag behöver en fysiskt aktiv man. Klarar Jonas att minska sitt kalori-intag med 300 kalorier per dag går han ner ett halvt kilo i veckan, vilket är ganska lagom.
Om han lyckas återstår att se. Jonas resultat kommer vi att följa upp med nya provtagningar om en månad, tre månader och om ett halvår.