Alkohol är en av de vanligaste orsakerna till rund mage hos män. Efter fett är alkohol det kaloritätaste vi har på matbordet. Ett glas vin innehåller 100–150 kalorier, men ur viktsynpunkt är både öl och söta drinkar värre. En starköl innehåller 186 kalorier, vilket motsvarar 11,6 sockerbitar. Under en middag med drink, flera viner till maten och avec till kaffet är det lätt att dricka 1.000–2.000 kalorier, beroende på hur stora och välfyllda glasen är. Det är som att äta 100–200 gram fett. Alkohol är alltså mycket energirikt, utan att för den skull ge någon mättnadskänsla. Tvärtom stimuleras aptiten. För en del kan det räcka med att dricka måttligt för att de ska gå upp i vikt, få ölmage och höga blodfetter.
Vilket är en anledning – för den som vill gå ned i vikt – att ta en vit månad. En annan är att levern faktiskt behöver återhämta sig ibland. Om det lönar sig? Absolut. Den inlagring av fett i levern som är en följd av att vi druckit för mycket, kan gå tillbaka. Men det tar fyra veckor.
Fler skäl för en vit månad: Man blir piggare, får bättre sömn och koncentrationsförmåga.
– Dessutom får man tillfälle att testa självdisciplinen och tänka efter vad man egentligen använder alkoholen till, påpekar Ann-Therese Enarsson, vd för Systembolagets dotterbolag IQ-initiativet, som ska få oss att dricka mindre och smartare.
Henne har DN Söndags testperson Jonas Leijonhufvud stämt träff med i baren på Riche. Ingen alkohol i glasen denna onsdagskväll – Jonas har redan startat sin vita månad. Och Ann-Therese har minskat ner på alkoholen rejält sedan hon fick barn.
– Men att tacka nej till alkohol är sannerligen ingen lätt match, konstaterar hon. Det hör till det mest provocerande man kan göra i det svenska samhället. Knappt ens graviditet eller bilkörning anses vara acceptabla skäl. Ett litet glas kan du väl ta, tycker de flesta. Det har faktiskt hänt att jag tackat ja till ett glas och sedan inte druckit något av det, bara för att slippa tröttsamma diskussioner.
Det är riskbrukarna, inte missbrukarna, som är målgruppen för IQ-initiativet. Och vilka är då riskbrukarna? Tja, alla vi som anammat det kontinentala drickandet, det vill säga litet vin mest varje dag.
– Det finns två dryckeskulturer – helgsupandet och after work-drickandet, konstaterar Ann-Therese. Nu har vi börjat kombinera de båda konsumtionsmönstren och det blir lätt för mycket.
Jonas, som innan han började sin vita månad brukade dricka 10–16 glas (vin, öl eller drinkar) i veckan, vill förstås – liksom de flesta av oss – veta hur mycket man kan dricka utan att riskera problem. Och den frågan är inte så lätt att svara på. Över 14 glas per vecka är en riskkonsumtion för män, en gräns som Jonas alltså ibland överträder.
För kvinnor gäller högst nio glas per vecka. Men exakt går det inte att säga. Det är inte bara det att kvinnor tål mindre än män och att unga hjärnor är känsligare än medelålders. Också vikt, fysisk och psykisk hälsa och ärftlig känslighet för alkoholism spelar in. Liksom hur ofta man dricker fyra fem glas eller mer vid ett tillfälle och även hur ofta man känner sig berusad. Riskbruk behöver inte betyda att man har problem med alkohol här och nu, men att man kan få det i framtiden.
Enligt Sven Andréasson, alkoholforskare och en av IQ:s vetenskapliga rådgivare kan man egentligen bara säkert säga en sak – drick mindre. Det skulle förbättra hälsan för nästan alla människor.
I snitt dricker vi drygt nio liter alkohol per person och år. Men männen är värstingar, de dricker mer än dubbelt så mycket alkohol som kvinnor. I snitt konsumerar männen nästan 13 liter ren alkohol per år, medan kvinnorna konsumerar sex liter. Den högsta konsumtionen finns i åldersgruppen 20–25 år.
Nästan var tredje ung man (och mer än var fjärde ung kvinna) dricker alkohol på ett sätt som kan ge ohälsa eller sociala problem.
Och de vet om att de gör det, enligt det webbtest, Alkoholprofilen, som IQ-initiativet lanserade i september i fjol. Hittills har nära 170.000 personer svarat på de 14 frågorna om sin alkoholkonsumtion. Av de som svarat är 68 procent unga vuxna, 18–25 år, och majoriteten av dem är killar.
Hälften av dem uppger att de själva eller någon annan farit illa på grund av att de druckit och lika många säger att någon har oroat sig för hur mycket de dricker eller antytt att de borde dra ner. Två av tre har haft dåligt samvete eller skuldkänslor på grund av sitt drickande. Sex av tio har under de senaste åren inte kunnat sluta dricka när de väl satt i gång. Lika många har låtit bli att göra något de borde för att de druckit. Fyra av tio har tagit återställare. Åtta av tio har haft en minneslucka det senaste året.
– Återställare och minnesluckor är det hög varningsflagg på, kommenterar Ann-Therese Enarsson. Oroande är också att så många säger att de inte kunnat sluta dricka när de varit ute en kväll. De gör sig till offer för omständigheterna.
Ett sätt att dricka smartare är att i förväg bestämma sig för hur mycket man ska dricka.
– Går man ut med en kompis kan man ju bestämma det tillsammans och så hjälpas åt att påminna varann. Men det är så känsligt. Unga kan prata öppet om det mesta som var tabubelagt förr, sex till exempel, men när det gäller alkohol vågar de inte sätta gränser vare sig för sig själva eller andra. De är så rädda för pekpinnar och moralism, men det handlar ju om omtanke och reflektion.