Att det är farligt att vara bukfet har vi vetat länge, fettet på magen är farligare än det fett vi samlar kring höfterna. Och en stor mage kan fördubbla risken att dö en för tidig död.
Nu har bukhöjden visat sig vara ett exaktare mått på metabol risk (det vill säga risken att vi ska drabbas av diabetes, höga blodfetter, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdomar) än de mer etablerade måtten BMI och midjeomkretsen.
Och det beror på att bukhöjden ger ett bättre mått på mängden visceralt fett, det vill säga det farliga inälvsfett, som lagrar sig runt alla inre organ i buken - lever, njurar och bukspottkörtel. När man mäter midjans omkrets får man med mer av det sladdriga men mer ofarliga underhudsfettet. Bukhöjden mäter man när man ligger ner på rygg, vilket gör att underhudsfettet tenderar att sjunka ut en aning åt sidorna. Bukhöjden bör vara under 22 centimeter för män och under 20 centimeter för kvinnor, visar en ny studie, baserad på drygt fyratusen 60-åriga stockholmare.
- Bukhöjden är ett skarpare mått på det farliga fettet inne i magen, säger livsstilsprofessorn Mai-Lis Hellénius, en av de forskare som står bakom studien. Men fler studier behöver göras som bekräftar de här gränsvärdena.
Bukfetma är en hälsorisk även hos den som är normalviktig och har ett normalt BMI (body mass index). Ovanligt är det till exempel inte med smala armar och ben men rejäla valkar runt midjan. Att det kan vara svårt att få bort fetman runt magen är väl känt, och för vissa är det svårare än för andra. Var fettet tenderar att placera sig är nämligen till stor del ärftligt.
- Men bukfetman måste man faktiskt göra något åt, för den åtföljs nästan alltid av höga blodfetter och andra riskfaktorer. Med intensiv fysisk aktivitet går det.
Stress kan ge bukfetma, liksom oregelbundna måltider, visar studien av de 60-åriga stockholmarna också. Att äta oregelbundet ökar risken med hela femtio procent för att vi ska drabbas av det metabola syndromet, det vill säga bukfetma, höga blodfetter, högt blodtryck och diabetes - som i sin tur ger ökad risk för inte bara hjärtinfarkt och stroke utan också för demens, alzheimer och flera vanliga cancerformer (prostata, bröst- och tjocktarmscancer).
- Kroppens ämnesomsättning har en dygnsrytm, säger Mai-Lis Hellénius. Därför spelar det stor roll när och hur ofta vi äter. Det är inte klokt att äta stora fett- och sockerrika måltider sent på kvällen. Däremot är det klokt och bäst för blodfetterna och insulinkänsligheten att äta ordentligt på morgnarna, och att äta regelbundet - frukost, lunch och middag på någorlunda fasta tider.
Mai-Lis Hellénius, som är professor i kardiovaskulär prevention, är chef för den livsstilsmottagning vid Karolinska sjukhuset i Solna som öppnade för ett år sedan.
Ungefär samtidigt bröt det så kallade fettkriget ut, det vill säga den inflammerade konflikten kring hur man bäst går ner i vikt och vilka kostråd som bör ges diabetiker. Frågan är om de så kallade LCHF-dieterna (low carb high fat) med mindre kolhydrater (bröd, potatis och pasta) och mer fett fun-gerar bättre för diabetiker och deras blodsockerkontroll än de nuvarande rekommendationerna som bygger på att man främst ska minska på mängden fett. Lågkolhydratdieterna, som förespråkats av bland andra läkaren Annika Dahlqvist, har många också lyckats gå ner i vikt med - vilket gjort dem populära.
Än är frågan inte avgjord. SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) har, på uppdrag av Socialstyrelsen, dragit igång ett stort projekt för att utvärdera det vetenskapliga underlaget för kostråd till diabetiker, personer med hjärt-kärlsjukdomar och överviktiga. Och Livsmedelsverket ska också se över de svenska kostrekommendationerna.
Men Mai-Lis Hellénius är, säger hon, bekymrad över LCHF-dieterna. Även om ingen ännu med säkerhet kan säga vilken effekt de har på sikt, finns det tecken som tyder på att de kan förändra fettsammansättningen i blodet, menar hon.
- På hjärtkliniken har vi haft patienter som prövat att banta med lågkolhydratkost. Och visst har de gått ner i vikt, men sen kommer de till oss med skyhöga blodfettvärden. Det verkar som om blodfetterna sjunker så länge man går ner i vikt, men när man sen stabiliserar vikten och fortsätter att äta enligt den här dieten, så stiger blodfetterna.
Enligt en helt ny studie från Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet är lågkolhydratkost med mycket mättade fetter förknippad med ökad dödlighet i hjärtsjukdomar. Drygt ett tusen män som genomförde en kostregistrering följdes under tolv år. De män som åt en mer medelhavslik kost (med mycket frukt och grönt, fisk, fullkorn och omättade oljor) hade däremot lägre blodfetter, lägre BMI, mindre midjeomfång och en mindre risk för en förtida död.
En ny spansk studie, baserad på drygt 1.200 personer med förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom, har också visat att medelhavskost kombinerad med nötter kan vara ett effektivt sätt att motverka det metabola syndromet.