Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Hälsa

När träningen och kosten saknar all balans

Numera har Lisa Wieslander ett mer balanserat förhållningssätt till mat och träning än under åren när hon led av ortorexi. Sonen Frans får hänga med på ett pass på gymet.
Numera har Lisa Wieslander ett mer balanserat förhållningssätt till mat och träning än under åren när hon led av ortorexi. Sonen Frans får hänga med på ett pass på gymet. Foto: Anders Hansson

Plattare mage, större biceps eller smalare lår. Missnöjet över den egna kroppen kan gå till överdrift. Lisa Wieslander led under flera år av ortorexi och förde en ständig kamp mot sin egen kropp.

31-åriga Lisa Wieslander från Höllviken i Skåne är utbildad folkhälsovetare och personlig tränare. Hon kan det här med hälsa. På gott och ont. Mellan 23 och 26 års ålder, under tiden hon utbildade sig till folkhälsovetare, led hon av ortorexi; en ätstörning som ännu inte har en egen diagnos utan hör till gruppen ätstörningar utan närmare specifikation, UNS. Den drabbar män och kvinnor i lika stor utsträckning och innebär att personen blir extremt fixerad av träning och hälsosam föda, ofta med förbud mot vissa näringsämnen som kolhydrater eller fett.

Under Lisas utbildning till folkhälsovetare låg stort fokus på hur övervikt som ett samhällsproblem skulle bekämpas, vilket till slut gjorde henne helt fixerad.

– Om vi läste att det inte var bra att äta fett drog jag det till sina ytterligheter och uteslöt allt fett. Läste vi att man skulle träna minst tre gånger i veckan kände jag mig tvungen att träna minst en gång per dag, säger hon.

Personer som drabbas av en ätstörning har ofta stort kontrollbehov, låg självkänsla och perfektionistiska drag och det kan ta väldigt lång tid för både den drabbade och människor i omgivningen att upptäcka. Detta beror främst på att vi lever i ett väldigt hälso- och kroppsfixerat samhälle. Ortorektikern kan vara någon som många ser upp till. En förebild. När en frisk människa har ätit frukost och lämnat på dagis innan jobbet har en ortorektiker även hunnit springa en mil. När kollegerna äter lunch tillsammans tar ortorektikern tonfisksallad. Hanna Kihlander är pressansvarig i Riksföreningen anorexi/bulimi-kontakt. Hon menar att det i dagens samhälle ses som positivt att tacka nej till det ena och det andra.

– Folk ser upp till personer som klarar av att tacka nej. Sådana som springer fast det regnar ute, som alltid hinner till gymmet och alltid äter rätt. Men till slut blir det så rätt att det blir fel. Den hälsofixering som råder kan göra att vi far illa eftersom det har blivit för överdrivet, säger hon.

För Lisa Wieslander startade varje morgon med en kopp kaffe för att öka förbränningen, följt av en timmes intensiv promenad. Lunch och middag bestod nästan alltid av sallad och mager fisk. Innan måltider genomfördes alltid ett träningspass.

– När jag blickar tillbaka var nog det jobbigaste att jag aldrig kunde vara spontan och umgås på ett normalt sätt. Jag isolerade mig eftersom mat och träning gick före allting annat. Mitt förhållande sprack eftersom jag inte klarade av att vara tillsammans med någon, säger hon.

Att vara fixerad vid träning och intresserad av hälsosam kost behöver dock inte betyda att man lider av ortorexi. Många har ett stort intresse för träning och kost utan att vara sjuka. Skillnaden är att det handlar om någonting tvångsmässigt för ortorektikerna: de tränar för att kontrollera sin ångest precis som anorektiker kontrollerar sin genom att inte äta.

– Ett varningstecken är att man tränar mycket fast man egentligen inte vill och att man utvecklar ett slags ”förtjänabe­teende”. Det kan exempelvis vara att man inte får titta på en film om man inte har tränat innan eller att man måste ta med löparskorna under en resa med sina kompisar, säger Hanna Kihlander.

Maria Ahlsdotter är redaktör för boken ”Ätstört” (ETC Förlag 2011), arbetar som kurator på en ungdomsmottagning och driver ett eget företag inom mångfalds- och jämlikhetsfrågor. Hon menar att alla kan drabbas av ortorexi i varierande grad.

– Vi lever i ett samhälle som på alla sätt och vis vill få oss att leva hälsosamt och ta hand om våra kroppar. De personer som utan att tveka skottar i sig efterrätter eller helt sonika skiter i att skaffa sig någon form av träningskort får räkna med att känna sig ifrågasatta, säger hon.

För dem som lider av ortorexi går det att söka hjälp på en ätstörningsenhet. Behandlingen kan skilja sig åt beroende på var man söker hjälp och vem man är som patient. Vanligast är terapi i kombination med bland annat kroppskännedom.

Lisa sökte aldrig professionell hjälp för sina problem. I slutet av sin folkhälsovetar­utbildning åkte hon, tillsammans med en klasskamrat, till Uganda för att skriva uppsats i två och en halv månader. Där gick det inte att vara så noga med kosten, och hon kunde inte heller träna lika mycket .

– Jag kom ur mitt vardagsmönster under en längre tid och när jag kom hem hade jag fått ett annat perspektiv på livet. Det var inte bara träning och kost som var viktigt, säger Lisa.

Hon berättar att det kändes befriande att vanorna rubbades, men problemen gick inte över på en dag. Ofta kom det tårar när hon ställde sig på vågen och såg att hon ökat i vikt. I dag trivs dock Lisa med sin kropp. Hon tränar mellan fyra och sex gånger i veckan, men bara sådant som hon själv tycker är roligt.

Men Lisa Wieslander är inte fullt frisk. Hon berättar att hon kan känna någonting inom sig när hennes sambo lagar mat och steker i olja eller häller olja över en sallad. En motvilja till att äta. Men hennes sambo är bra på att få henne på rätt tankar.

–Kroppsfixeringen kommer alltid att finnas inom mig någonstans. Egentligen vet jag ju själv att jag inte blir tjock av exempelvis olja på en sallad, men ändå får jag lite ångest som sedan försvinner igen. Jag känner mig patetisk, men det har liksom etsat sig fast i mig, säger hon.

Fakta: Ortorexi

Ortorexi räknas inte till en egen dia­gnos, utan hör till ätstörning utan närmare specifikation, UNS. Den drabbade fastnar i ett tvångsmässigt ”hälsosamt” och oftast väldigt fettsnålt ätande samt ägnar sig åt överdriven fysisk träning. Sjukdomen kan kallas en form av ”träningsnarkomani” kombinerat med en strikt kosthållning.

Ätstörning UNS kan precis som anorexi och bulimi orsaka både fysiska och psykiska komplikationer.

Källa: abkontakt.se.

Fakta: Tips till drabbade.

Bli medveten om att du lider av en ätstörning och inse att du behöver hjälp.
Berätta för någon du har förtroende för och erkänn att du har problem.

Kontakta Riksföreningen anorexi/bulimi-kontakt och ställ frågor eller be om hjälp.

Sök professionell hjälp.

Kom ihåg att du inte är ensam om dina problem. Det går att bli frisk och fri från en ätstörning med rätt stöd och professionell hjälp.

Källa: abkontakt.se och ätstörning.se.