Förra helgen fick han panik. Lördagens sena fest med vin och god mat hade resulterat i en viktuppgång på ett kilo. På söndagen sprang han 1,5 mil. För på måndagsmorgonen var det dags för kontrollbesök med invägning och blodprovstagning. Då var det fasta som gällde. Så det var en trött, hungrig och mycket sammanbiten Jonas Leijonhufvud som dök upp på Karolinska sjukhusets livsstilsmottagning.
–Tänk om deras våg visar annorlunda än min! Tänk om det inte syns någon skillnad, sa han oroligt, medan han klädde av sig.
För säkerhets skull tog han av sig undertröjan också, innan han klev upp på bioimpedans-vågen, som sänder en svag ström genom kroppen och räknar ut mängden fett och BMI. Men visst blev det skillnad!
– Å jävlar, det känns som julafton, strålade Jonas, när vågen tickat fram kvittot på hans ansträngningar.
Vikten, som vid förra mätningen före jul låg på 87,2 kg ligger nu på 79,9. En minskning på drygt sju kilo, alltså – vilket nästan är litet mycket på så kort tid. BMI (body mass index), som inte bör ligga över 25 hos en man, men som före jul låg på 26,6, ligger nu på 24,4. Helt okej. Och att han tränat och byggt om fett till muskler syntes tydligt på fettprocenten. Hos en man bör högst 20 procent av kroppsvikten bestå av fett, inte mer. Jonas fettprocent, som före jul låg på 23,2, ligger nu på 16 – vilket är mycket bra.
Midjemåttet har minskat med 4,5 cm, från 93 till 88,5 cm. (Vilket Jonas redan märkt, eftersom han kan köpa medium-skjortor helt plötsligt, istället för large.) Och bukhöjden har minskat från 25 cm till 19,5.
– Det är fantastiskt bra, berömmer Mai-Lis Hellénius, som är professor i kardiovaskulär prevention och dessutom ansvarig för livsstilsmottagningen vid Karolinskas hjärtklinik. Det här innebär att du har tagit bort i princip allt ditt farliga bukfett.
Dagen efter kommer resultaten från blodproverna. Och de visar att den blodfettsrubbning Jonas hade före jul är borta – hans blodfettbalans är ordentligt förbättrad och kolesterolvärderna perfekta.
Men hur stannar man där? Hur undviker man att gå upp i vikt igen? Det är huvudfrågan för Jonas just nu - liksom för de många patienter, som fått hjälp att förändra sin livsstil på mottagningen.
– Tyvärr återfaller många som bantat, säger Mai-Lis Hellénius. En del börjar överäta, kanske för att de tycker de varit så stränga med sig själva. Det är nu den riktiga utmaningen börjar.
Men Jonas är inte särskilt orolig. Han tycker att han med den medelhavsdiet som Mai-Lis rekommenderat, och som han följt – fast han plockat bort mer kolhydrater och knappast ätit något alls av potatis, pasta och bröd – har hittat ett sätt att äta som han kan fortsätta med, för resten av livet. Mycket grönsaker och mycket fisk och skaldjur.
– Dessutom har jag lärt mig något de här veckorna, jag vet hur jag ska få bort kilona. Jag kommer att hålla stenkoll på vågen, och så fort jag märker att jag går upp kommer jag att gå tillbaka till en mer strikt diet.
Också hos personlige tränaren Jari Ketola får Jonas beröm denna vecka när de kör ett träningspass på Grand Hotels gym i Stockholm, där Jari arbetar.
– Du har fått midja och bättre kondis och du har blivit mycket smidigare och starkare. Jag trodde faktiskt inte du skulle nå så snabba resultat!
Men hur fortsätter man då? Ja, konsten också när det gäller träning är att hitta en bra, stabil nivå, som fungerar med vardagslivet och som man kan ha kvar resten av livet, säger Jari Ketola.
– Köra hårt i fem sex veckor kan vem som helst. Men sen kommer det en kris, när verkligheten kommer i kapp. Man måste hinna med ett annat liv också och anpassa träningen till sin vardag.
Risken är annars stor att man lägger av. Viktigt är att man sätter upp nya mål för sin träning, menar Jari Ketola.
– Först har det kanske handlat om att gå ner i vikt. Sen kanske man vill springa ett motionslopp, eller bli bättre på golfbanan eller åka på en vandringsresa.
Efter tre fyra månader brukar kris nummer två komma. Kroppen börjar kännas litet trött och sliten. Det känns trist.
– Då måste man skapa nya upplägg så att man får ny inspiration, Se till att man tränar hårdare och mer intensivt, utan att det för den skull tar mer tid.
Jonas ska fortsätta springa, en gång i veckan, minst en timme, tycker Jari. Ovanpå det ska han köra ett pass styrketräning och ett mixat pass i veckan.
– Tränar du intensivt tre gånger i veckan så blir det en stark pensionsförsäkring och det har du tid med.
Men sen ska Jonas träna hemma också, minst tio minuter per dag, för att hålla i gång kroppen. Skriv in träningen i almanackan, manar Jari. Det är psykologiskt viktigt. Föra träningsdagbok, är ett annat råd. Och träna med vänner.
– De som faller av och ger upp, det är de som saknar mål, som tränar själva och som inte har något att referera till eller någon att rapportera till. Dela med dig av dina resultat till familj och vänner, så att ni kan prata om träningen.
Jonas är övertygad om att han kommer att fortsätta hålla i gång.
– Jag har blivit nästan manisk på träning, får jag inte träna varje dag blir jag rastlös. Det är helt otroligt. Jag har blivit en sportig person, en sån där som man hånlog åt förr. Jag känner nästan inte igen mig längre, men jag har aldrig mått så bra.