För oss kontrollfreakar – som alltid dubbelkollat att dörren är låst, strykjärnssladden urdragen och att pappershögarna ligger på rätt ställe på skrivbordet – erbjuder den nya tekniken nya, oanade möjligheter. Vi får allt fler kontrollverktyg och med dem ännu fler ritualer att följa.
Nu kan vi ringa barnen varje timme om vi vill. Vi dubbelkollar ständigt mejlen och kontrollerar minst tre gånger hur vädret kommer att bli om vi ska åka nångonstans. Vi kontrollerar andra människor och deras liv på chattsidor och i bloggar. Vi kontrollerar vår hälsa genom att varje steg registeras och kalorier räknas. Med gps-en kontrollerar vi var vi är och utan mobilen känner vi oss nakna och halvt handikappade.
Men att ständigt behöva ha kontroll är ett beteende som inte bara skapar konflikter. Det stjäl också mycket energi. Dessutom är total yttre kontroll en illusion, livet är oförutsägbart och det går inte att kontrollera verkligheten.
I stället för att ständigt kämpa med att kontrollera det yttre – omständigheter och omgivningen – borde vi byta fokus och bli bättre på att kontrollera det inre – våra tankar och känslor. Då är det träning som gäller.
– Vi har för litet träning i att hantera obehagliga känslor. Därför använder vi vår energi till att kontrollera den yttre världen, för att slippa hantera den inre.
Det menar Emma Pihl, coach och föreläsare, som själv brottats med det mest extrema av alla kontrolltvång – anorexi.
– Jag var ett verkligt kontrollfreak, försökte ständigt ha yttre kontroll och göra andra nöjda.
Nu har hon skrivit en bok om hur man gör upp med sitt kontrollbehov. För det går, det är hon säker på, att öva upp förmågan att hantera det okända.
– Man kan lära sig leva i nuet och hantera det som händer när det händer i stället för att försöka kontrollera.
Kontroll söker vi för att hantera det som skrämmer oss. Och visst kan vi få en tillfällig trygghetskänsla genom att kontrollera dammtussarna hemma och stavfelen i mejlen . Men ritualerna skapar inte långsiktig trygghet, snarare ett behov av att fortsätta kontrollen, som till slut blir beroendeframkallande. Kontrollen börjar kontrollera oss och hela vår vardag och begränsar vårt liv, i stället för att vara en tillgång.
– Att upprätthålla kontrollreglerna kostar mycket energi och det blir svårt att leva i nuet, eftersom fokus alltid är någon annanstans och vi stressas över saker som inte har hänt.
En lagom kontroll ger, rätt använd, ordning i sinnet. Men för mycket kontroll gör att vi lägger krokben för oss själva. Vi blir rigida, pedantiska, perfektionistiska och intoleranta.
Så visar till exempel en forskningsrapport att kontrollerande chefer ger försämrade resultat.
De erfarenheter Emma Pihl utgår från är sin egen kamp mot anorexin. Hon var bara tolv år när hon drabbades.
– Jag hade skyhöga prestationskrav på mig själv. Och jag var väldigt tävlingsinriktad, ville alltid vara bäst. Jag fick enormt mycket bekräftelse när jag var liten, men jag jagade hela tiden andras bekräftelse, fick aldrig lära mig bekräfta mig själv. Om jag inte var bäst tyckte jag att jag var totalt värdelös.
När några tjejer i femte klass började peta i maten började också Emma äta allt mindre. Också i att inte äta skulle hon bli bäst. Åtta månader senare lades hon in på sjukhus och fick sondmatas. Emma fick hjälp att återerövra en sund nivå av kontroll. Hon tränades att äta, att kliva ur sin egen trygghetszon och våga prova saker som hon tyckte var obehagliga.
Att börja skolan igen efter ett års bortovaro var inte helt lätt.
–Jag frös ut mig själv, hade inte några riktiga vänner.
Men genom stöd av en terapeut och av sin mamma, som gått kurs i mental träning lärde sig Emma använda affirmationer, att peppa sig själv genom att säga positiva saker.
– Jag lärde mig välja och styra mina tankar, förändra dem från ”jag är tjock, fet, ful och värdelös” till ”jag är bra, jag är omtyckt och i dag blir en bra dag” . Och då inträffade små, små mirakel.
Som att hon började spela fotboll och träffade Lena, som hon bestämde sig för skulle bli hennes bästa kompis.
– Jag agerade som om jag redan var den person jag ville vara. Tänkte tankar som ”jag trivs, livet är fantastiskt, jag har redan massor med vänner men det vore kul att vara med dig också”.
Och det fungerade?
– Jaa, jag tog den plats jag ville ha. Och Lena började se mig som en person som hade intressanta saker att säga. Vi är fortfarande nära vänner.
I dag håller Emma Pihl kurser och föreläsningar om självkänsla, ätstörningar, karriärutveckling och kontrollbehov.
– Och jag tänker fördelaktiga tankar om mig själv.
Råden i den bok hon skrivit, ”Let go! Bli fri från ditt kontrollbehov”, är i mycket inspirerade av kbt (kognitiv beteendeterapi) och mindfulness. Det gäller att ge sig själv beröm och att göra tydliga målbilder. För när vi vet vad vi letar efter lägger vi fokus och uppmärksamhet på det och får det att hända.
Det gäller också att hitta kontrollbalans, en nivå som innebär att man själv väljer vad man vill kontrollera och vad man inte vill kontrollera. Att kontrollera inifrån och ut i stället för utifrån och in, och att bara kontrollera det som man själv har makt att styra över. Och ska vi lyckas med det så måste vi försöka hitta trygghet i att vi är kreativa nog att alltid hitta lösningar. Då blir problemen mindre hotfulla och framkallar mindre rädsla.