Det är lika meningsfullt att kritisera Berlusconi som att strö salt på stjärten på en påfågel som spänner upp sig. Vilket är precis vad Berlusconi gör. Kort sagt han showar. På EU-möten, statsbesök, vid presskonferenser och regeringsmöten. Sedan 1994, då han på tre månader blev landets premiärminister, säljer han politik med framgång. Precis på samma sätt som han i decennier med framgång sålt kex, toapapper och mineralvatten till 56 miljoner italienare genom sina tre rikstäckande tv-kanaler.

Att få ett övertag – eller åtminstone applicera gällande demokratiska spelregler – verkar omöjligt. Italiens opposition förefaller nästan ha gett upp, med undantag för den före detta domaren Antonio di Pietro som leder ett litet men framgångsrikt rättviseparti.

Berlusconi har en energi som aldrig sinar och lyckas ganska väl hålla flera av sina mycket konkreta vallöften. Han avskaffade omedelbart fastighetsskatten och höll det första regelrätta regeringssammanträdet i ett Neapel som fullständigt höll på att drunkna av sopor. Och sopbergen försvann som utlovat på sex veckor – miljövännerna fruktar att de nu ligger i underjordiska hålrum och gamla kalkbrott och förorenar grundvattnet! – och i år invigdes regionens nya kraftvärmeverk som eldas med sopor.

Framtoningen är folklig. Precis som Fredrik Reinfeldt försöker Berlusconi ibland profilera sig - med sopkvast i Neapel och iförd gul hjälm på verkstadsgolvet - som ledare för landets nya arbetarparti. Efter den svåra jordbävningen i L’Aquila förra månaden var Berlusconi nästan dagligen på plats och planerade för en väl fungerande katastrofhjälp och en snabb rekonstruktion.

I samband med detta steg Berlusconis popularitet till nya rekordnivåer. Opinionssiffror från en oppositionstidning som La Repubblica visar att 56 procent av det italienska folket har stort förtroende för sin premiärminister. Berlusconi själv nämner en siffra på hela 75 procent.

De senaste siffrorna visar på ett mycket blygsamt ras för Berlusconi hos italienarna. Det stannar på tre procent. Det kan bero på skilsmässan, men också på regeringens nya tuffa immigrationspolitik som får hård kritik av FN. Italien kritiseras för att man automatiskt avvisar båtflyktingar och skickar dem direkt tillbaka till Libyen, utan någon som helst individuell prövning om de har rätt till asyl eller inte.

Skilsmässan från Veronica Lario spås bli en lång och dyr historia.

Att Silvio Berlusconi har en viss fäbless för unga lättklädda damer torde stå klart. Miriam Bartolini, som är Veronicas riktiga namn, träffade han 1980 när han en kväll gick på sin egen teater i Milano. Den då 24-åriga skådespelerskan hade uppmärksammats av pressen, inte minst för att hon spelade barbröstad i en scen. Berlusconi, som redan var gift såg föreställning efter föreställning innan han tog mod till sig och äntrade hennes loge. Paret fick tre barn innan Berlusconi kunde gifta om sig borgerligt med Veronica 1990.

Att äktenskapet sedan dess har svalnat har varit uppenbart länge. Fru Berlusconi har nästan aldrig synts vid sin mans sida i offentliga sammanhang, med undantag för en mycket kort period under Berlusconis första regering 1994.

För ett par år sedan sa Veronica Lario till på skarpen i ett öppet brev till sin make. Då hade Berlusconi flirtat med fotomodellen Mara Carfagna i tv och sagt att hon var så bedårande vacker "att om jag inte var gift hade jag omedelbart åkt i väg med dig på semester". I stället för en semesterresa fick Carfagna jobbet som jämställdhetsminister i Berlusconis nuvarande regering.

Denna gång verkar Veronica vara fast besluten att säga basta. Hon har vänt sig till en advokat för att få skilsmässa. Plötsligt har fru Berlusconi blivit sin mans främsta kritiker och som någon politiker konstaterat är det hon som nu skulle kunna vara landets oppositionsledare. Hon talar om skräpkultur, när hon nämner Berlusconis kandidater till det stundande EU-valet. Ett urval som gjorts bland skönhetsmissar och improviserade bystdrottningar som vikt ut sig i tv-programmet ”Big Brother”. Om det fanns några sådana namn så plockade Berlusconis parti raskt bord dem efter hustruns kritik.

Berlusconi är nattuggla och gillar att gå på diskotek, både privat och för att visa att han är som folk är mest. Ingen har egentligt förstått vad han gjorde i den napoletanska förorten Casoria för ett par veckor sedan när han dök upp på Noemi Letizias 18-årsfest. Helt oplanerat var det i alla fall inte. Berlusconi själv hade tagit med sig ett elegant smycke i rosa och vitt guld med små diamanter från en känd juvelfirma. Pris: 65.000 kronor.

Tidningen Chi, en värdig italiensk motsvarighet till Svensk Damtidning, fick ensamrätt på bilderna med Berlusconi på Noemis födelsedagsfest. Chefredaktören Alfonso Signorini kommenterar detta scoop och bilderna i Corriere della Sera så här:

- När jag såg bilderna på Noemi fick jag närmast en kortslutning: Hon var som en upplyst madonna, en jungfru i grottan (känd målning av Leonardo da Vinci, anm.). Det var som en sublim erotisk Proustbild mixad med en realistisk chock à la Pasolini.

Historien blir inte sämre av att Noemi i intervjuer sagt att hon redan känt Berlusconi ett bra tag. Hon kallar honom för ”papi”, pappsen. Om Italiens kanslihus redan tidigare liknade en såpa av bästa märke tog det nu skruv ordentligt. Skvallret gick högt på bloggarna och många italienare hade anledning att fråga sig om den vackra Noemi verkligen kunde vara Berlusconis älskarinna eller kanske ännu troligare hans dotter.

Noemis pappa Elio Letizia säger att han inte kan uttala sig hur familjerna känner varandra. ”Det är en hemlighet som jag inte kan förråda”. Dementimaskinen startade omedelbart i kanslihuset och förklarade att familjen var en gammal vän till Berlusconis politiske gudfader, socialistledaren Bettino Craxi. En version som kom av sig när sonen Bobo Craxi förklarade att ingen skulle få dra in hans döde far i den här historien. ”Han har aldrig känt familjen Letizia.”

Den vackra guldlockiga Noemi med modell- och filmdrömmar ser i alla fall ut att bli slutet på Berlusconis andra äktenskap. Nu fick det räcka, tyckte Veronica.

I medierna har ett skyttegravskrig markerat skilsmässopositionerna:

– Du har fallit offer för en fälla gillrad av vänstern. Det är du som skall be mig om ursäkt. Historien är inte sann, förklarade Berlusconi i en lång direktsändning om skilsmässan på bästa sändningstid i RAI 1.

Men Veronica Lario står fast. Berlusconi har varit mer i regeringskansliet än i sitt eget hem de senaste åren och har aldrig varit närvarande när hans egna barn fyllt 18.

– Jag kan inte tänka mig att vara gift med en man som umgås med minderåriga, har hon sagt.

Ibland undrar man varför Berlusconi, som lägger ner enorm vikt vid sin image – han har till exempel en assistent Mity Simonetto som sköter hans sminkning före alla tv-sändningar och som för dyra pengar köper upp alla fula bilder som tas på Italiens premiärminister – inte lyssnar på sina rådgivare. Han säger ju så många dumma saker. Kanske har han följt det påstående som säger att det är inte så viktigt vad tidningarna skriver om honom, utan att de skriver om honom.

Nyligen skojade Italiens premiärminister till det så här vid en presskonferens i Rom. Han talade om en resa till Finland:

– Jag älskar Finland och finska flickor förstås. Bara de är myndiga!

För fyra år sedan retade han dessutom gallfeber på Finland när han påpekade ”att ett land som äter rökt ren kan inte förstå någonting om gastronomi”. Incidenten gällde var EU:s nya livsmedelmyndighet skulle ligga. För att få Finland att dra tillbaka sin kandidatur valde Berlusconi att spela ut hela sitt register som playboy inför Tarja Halonen. Finlands president är ju som alla har kunnat konstatera en rejäl fura som står stadigt på marken. Hon förefaller vara ganska okänslig för en latinsk charmör; särskilt om han är i 70-årsåldern, med färgat hår, onaturligt vit tandrad och en liten pace-maker.

Berlusconi vann striden förstås som han brukar göra. EU:s livsmedelsmyndighet ligger i skinkans och parmesanostens hemstad Parma.