Söndagsintervjun

Charlotte Kalla: ”Det är väl en norm i samhället, att man ska vara duktig”

Bild 1 av 4
- Jag jämför mig med andra. Jag vill stå på pallen. Det är en av mina absolut starkaste drivkrafter – jag vill vara bäst, säger Charlotte Kalla. Foto: Bildbyrån
Vinterns stora mål: ”OS förstås. Jag har en bra chans på 10 kilometer, fristil. Men medaljer vill jag inte prata om, jag ligger alltid lågt med sånt.” Foto: Jon Wentzel
Charlotte Kalla när hon åkt över mållinjen och därmed säkrat vinsten i damernas stafett i norska Beitostölen. Foto: Pontus Lundahl / Scanpix
Det har tagit ett tag att landa efter hysterin vintern 2008. Under VM 2009 tippade journalisterna att hon skulle vinna flera medaljer. Det blev en enda, brons i stafett. Foto: Jonte Wentzel
  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Charlotte Kallas söndag

8.00
Stiger upp. Frukost bestående av havregrynsgröt med äpple, kanel och mjölk. Och så två smörgåsar.

9.00:
Träning. Fyra löpintervaller, tio minuter styck. Efteråt äter jag ett återhämtningsmål och hoppar in i duschen.

12.00:
Äter lunch, som jag lagar själv. Laxfilé med pestotäcke och pasta till.

13.00:
Vilar en timme. Ligger och halvslumrar, väldigt skönt. Även om det är tungt att gå upp känner jag mig piggare efteråt. Sedan blir det mellanmål – smoothie med naturell yoghurt, jordgubbar, banan och apelsinjuice. Och en smörgås.

15.30:
Träning. Stakning i två timmar.

18.30:
Middag. Spagetti och köttfärssås.

19.00:
Städar, kollar mejlen och tittar lite på tv. Halv nio ser jag ”Sportspegeln”.

22.00:
Borstar tänderna. Läser något, just nu Khaled Hosseinis ”Tusen strålande solar”. Somnar vid halv elva.

Livskurvan

1987–1993.
Tärendö var ett bra ställe att växa upp på, jag hade många kompisar och två systrar.

1994.
Jag tyckte det var kul att börja skolan, det var spännande att få lära sig saker. Då började jag spela basket och åka skidor.

1998
När jag blev lite äldre fick jag åka ut och tävla, då fick jag en massa skidkompisar.

2002.
Sen fick jag börja på skidgymnasiet i Gällivare och det var där min skidkarriär tog fart. Då fick jag börja träna ordentligt. Som andraårsjunior vann jag det mesta i Sverige.

2006
Jag vann junior-VM när jag var 18.

2008.
Vann Tour de Ski när jag var 20. Nu har jag blivit bättre på att prioritera och säga nej. Jag har nog inte varit med om några svackor hittills.”
 

Charlotte Kalla

Född: 22 juli 1987.
Bor: Östersund.
Uppvuxen: i Tärendö, en by i närheten av Pajala i Tornedalen.
Familj: Familj: Pappa Per-Erik, 46, mamma Lena, 45, systrarna Cecilia, 20 och Christell, 18.
Gör: Skidåkare på heltid.
Meriter i urval: Vann Tour de Ski 2007–08 (en prestigefylld serie tävlingar som avslutades med målgång på toppen av en brant slalombacke). VM-brons i stafett 2009. Tre guld i junior-VM.
Utmärkelse: Tilldelades Radiosportens Jerringpris 2008.
Vinterns stora mål: ”OS förstås. Jag har en bra chans på 10 kilometer, fristil. Men medaljer vill jag inte prata om, jag ligger alltid lågt med sånt.”
Aktuell: Tävlar i helgen i världscupen i finska Kuusamo.


 

Fem favoriter:

Mat: Renskav – ”det är hemma”.

Författare: Stieg Larsson – ”Millennium”-serien var bra, jag läser ganska mycket när jag är på läger.

Film: ”Slumdog Millionaire” – ”snyggt filmad och väldigt gripande, en jobbig film med bra budskap”.

Resmål: Seiser Alm i italienska Alperna – ”otroligt vackert och det finaste hotell jag bott på”.

Sport: Längdskidor och friidrott – ”skidor att åka och friidrott att titta på, för det händer saker hela tiden”.
 

Förra helgen visade Charlotte Kalla att hon är ett av de stora svenska medaljhoppen inför OS i Vancouver. Själv bryr hon sig inte så mycket om kraven utifrån. Hon har fullt upp med sina egna.

Förra helgen visade Charlotte Kalla att hon är ett av de stora svenska medaljhoppen inför OS i Vancouver. Själv bryr hon sig inte så mycket om kraven utifrån. Hon har fullt upp med sina egna.

Charlotte Kalla tar i hand när hon hälsar. En aning överraskande, med tanke på att svininfluensan härjar och att skidåkare är allmänt kända för sin bacillskräck.

– Gunde hälsar med armbågen i stället, säger hon. Jag har inte börjat köra den än, jag skulle känna mig otrevlig då.

Annons:

Hon är bara 22 år, men redan en av de svenska idrottskvinnor som lever med störst förväntningar. Förra helgen, vid världscuptävlingarna i norska BeitostØlen, levde hon upp till dem. Först blev hon tvåa i det individuella loppet. Och dagen därpå knäckte hon norskan Marit BjØrgen på sista sträckan i stafetten. ”Super-Kalla”, löd rubriken på Expressens förstasida dagen därpå.

Det svänger fort i sportens värld. Under VM förra vintern var hon ”Gåtan Kalla” i stället.
När vi ses i Östersund är det fortfarande några veckor kvar till första tävlingen för säsongen. Charlotte Kalla vet att träningen gått som planerat, men inte om det är tillräckligt.

På morgonen har hon kört styrketräning följt av ”lätt löpning” i en timme. Nu är det dags att fylla på med kolhydrater och protein. Lunchrestaurangen, där hon äter gratis lunch varje dag, är föga glamoröst belägen i ett industriområde.

Utanför fönstren råder svensk höst när den är som sämst: grått, blött, kallt. Men Charlotte Kalla, med rosa gummistövlar på fötterna, säger:

– Det är ju bra väder i dag. Det blåser inte.

För två år sedan var Charlotte Kalla ganska okänd, trots att hon hade vunnit två guld och två silver vid junior-VM 2007. Sedan spurtade hon uppför en slalombacke i Alperna – och inget var längre sig likt.

Gång på gång berättades historien om 20-åringen från Tärendö i Tornedalen, om skoningslösa löppass ute på myrarna och ”viloveckor” med tolv timmars träning. Hon slog igenom i en sport med stolta traditioner, sunda ideal och folkliga hjältar. Efter Sixten, Sven-Åke och Gunde kom Charlotte, en urkraft med smittande leende och tjurig attityd. Svensk längdskidåkning hade fått en ny stjärna i ett läge då det behövdes som bäst.

– Det var en otroligt rolig upplevelse, säger Charlotte Kalla. Men bilden som målades upp av mig blev orealistisk. Jag var i form i en vecka, gjorde en massa bra tävlingar och vann. Men sen var förväntningarna att jag skulle ta hem rubbet.

Det har tagit ett tag att landa efter hysterin vintern 2008. Under VM 2009 tippade journalisterna att hon skulle vinna flera medaljer. Det blev en enda, brons i stafett. I början av hösten fick Charlotte Kalla frågor om hon var revanschsugen efter misslyckandet.
Blicken svartnar.

– Jag blir chockad över att så många är så oinsatta, säger hon kort. Om man har koll på vilka resultat jag gjorde, då säger man inte att förra säsongen var ett misslyckande.

Har det uppstått några missuppfattningar om dig?
– Framför allt detta att jag ska leverera resultat på resultat. Vara där uppe jämt, lite som en övermänniska. Att allt ska gå så himla bra hela tiden. Det går upp och ner för mig också, jag är så himla ung ännu.

Karin Erson, lärare vid skidgymnasiet i Gällivare, beskriver sin forna elev som ”en perfekt blandning av ödmjukhet och egoism”. Förbundskaptenen Magnus Ingesson ser ”både likheter och skillnader” mellan Charlotte Kalla och Per Elofsson.

Runt honom fanns för åtta år sedan samma sorts hausse som runt Charlotte Kalla i dag. Mellan 15 och 25 års ålder kretsade hela hans tillvaro kring mat, sömn och träning. Till slut brast bubblan och Elofsson drabbades av både fysisk och psykisk utbrändhet.

– Per var extremt egofixerad. Han körde sitt eget race, han kunde gå över lik för att få sitt – det var en styrka han hade. Charlotte är en tävlingsmänniska utan like samtidigt som hon inte vill såra någon, säger Magnus Ingesson.

– Men drivkraften är densamma.

Även om Charlotte Kalla inte vill tala om VM 2009 som ett misslyckande var sista tävlingsdagen en av de tyngsta hon upplevt. Efter att ha slutat på 18:e plats låste hon in sig på hotellrummet.

– Hon måste skärpa sig, säger Magnus Ingesson när detta kommer på tal. Det smittar av sig på resten av laget när hon går omkring som ett åskmoln en hel eftermiddag och kväll. Då är hon tyst, bara tyst.

– Det är inget kul att umgås med mig då, medger Charlotte Kalla. Det är så himla onödigt att lägga energi på att vara så besviken.

Om träningsviljan och tävlingsinstinkten är hennes främsta tillgång, är detta den mörka sidan av kraften. När den tar över hamnar hon i en återvändsgränd av negativa tankar, dåligt humör och eviga jämförelser med andra.

– Jämförelser med andra är vad idrotten går ut på, säger hon. Jag jämför mig med andra. Jag vill stå på pallen. Det är en av mina absolut starkaste drivkrafter – jag vill vara bäst. Samtidigt riskerar det att stjälpa mig. Det går inte att försöka plocka ut tio bra bitar från tio olika personer och försöka vara allt det själv. Jag måste försöka hitta tryggheten i mig själv.

Det måste vara lätt att det slår över och blir prestationsångest?
– Ja, absolut. Det kan vara allt från att hålla koll på sina skidor, vara lite noggrannare med det man stoppar i sig, träna lite mer mängd, träna lite mer intervall, köra lite mer styrka … Ja, det kan lätt skena i väg. Jag vill vara duktig på precis allt jag ger mig in på. Det är den drivkraften som ibland blir för mycket, som slår över och får mig att må dåligt. Samtidigt går det inte att plocka bort den, för det är den som gör mig bättre hela tiden.

Var hade du varit utan drivkraften? Hade du ens varit med i landslaget?
– Nja. Det tror jag inte. Jag hade ju inte alls varit samma tävlingsmänniska. Jag skulle inte alls ha kommit så här långt. Men det gäller att lära sig hantera drivkraften på rätt sätt.
Inom skidlandslagets väggar har Charlotte Kalla, som kanske framgått, två skepnader.
Vid sidan av skidspåret är hon inte den som hörs mest i gruppen, men ändå social. Hon tycker om att umgås med kompisarna – de är flera tjejer som tränat och tävlat ihop sen de var 15 16 år – och spela sällskapsspel eller baka bröd.

Men så fort det drar ihop sig till träning eller tävling blir allt annorlunda. Om någon av de andra tjejerna orkar hänga på henne uppför en brant backe kan hon bli ursinnig.
– Det var värre förr, säger hon. Då kunde jag gå en hel dag och älta ett dåligt träningspass. Jag har blivit bättre på att se framåt.

Varför är det så viktigt att vara duktig?
– Det har jag funderat mycket på. Jag vet inte varför det är så. Men det är väl en norm i samhället, att man ska vara duktig.

Kanske. Ändå är det inte många som har samma driv som du?
– Är det inte? Jo, det tror jag att det är. Eller? Kanske umgås jag så mycket med tävlingsmänniskor att jag tror att det är mer naturligt än vad det är.

Per Elofsson beskrev det som att han, när han var som bäst, levde i en bubbla där allt kretsade kring träning, mat och vila. Hur funkar det för dig?
– Jag mår bra när jag har en plan och vet exakt vad jag ska göra. Samtidigt kan det slå över och bli för mycket skidåkning. Jag tycker verkligen om att umgås med kompisar, gå på stan eller att baka. När jag tar bort såna saker, när jag bara tänker skidåkning, måste jag försöka dra i handbromsen.

Och det gör du?
– Nej, det är inte alltid jag gör det själv. Jag kan behöva lite peppning av Magnus (Ingesson) för att våga ta steget. Det blir ofta diskussioner om allt verkligen måste vara så perfekt, ifall just det här enskilda passet verkligen kommer att spela så stor roll.

Är du perfektionist bara när det gäller skidåkning?
– Nej, det är så här jag är som person. Jag trivs till exempel när det är rent och snyggt omkring mig. Men det är inte så att jag går i 180 jämt.

Jag gissar att du hade bra betyg i skolan?
– Ja, men jag kämpade hårt för dem.

Har du dragit några lärdomar av Per Elofssons öde?
– Jag är inte så insatt i hur hans situation såg ut. Men han låg verkligen på gränsen med träningen på en massa olika sätt.

Måste man inte ligga på gränsen för att vara bäst?
– Man måste i alla fall utforska gränsen. Men jag tror det är först efteråt man kan se var gränsen går – när man gått över den.

Händer det att du tar ut dig så att du spyr?
– Nej, aldrig. Jag skulle vilja veta vad det beror på. Om det är så att vissa har lättare för att … spy, liksom. Jag har funderat på vad som skulle hända om jag pressade mig ännu lite hårdare – skulle jag spy då? Är det så att jag tar i för lite? Jag skulle vilja se en undersökning på det där.

Kan du njuta när du är ledig?
– Jag mår bäst när jag får träna och röra på mig, när jag får mina endorfiner. När det är vilodag går jag knappt utanför dörren, för att få maximal återhämtning. Då känner jag mig ofta irriterad och seg.

Hur har personen Charlotte förändrats under de senaste två åren?
– Jag har blivit lite bättre på att säga nej. Sen hände det så himla mycket från 20 till att man är 22 år. Förr trodde jag att jag skulle vara vuxen när jag gick ut gymnasiet, men så är det verkligen inte. Det är kul att man utvecklas som person hela tiden.

Känner du dig vuxen nu?
– Nej, verkligen inte.

Många förknippar tonåren med revolt, att festa och vara ute sent på nätterna. Tycker du att du valt bort något för att lyckas i idrotten?
– Nä, det känner jag inte. Jag har aldrig funderat på att sluta åka skidor. Jag kunde hänga med nån gång, sådär. Det räckte för mig. Jag kände inget sug efter att vara ute varje helg.

I Tärendö finns en bensinmack, en frisör, en skola och ett sågverk. Och så mil efter mil med myrmark runt omkring. Med en kalender fylld av träning och tävling blir Charlotte Kallas besök i hembyn allt glesare.

– Mina två småsystrar tränar en hel del. Det är jättekul, för då kan man umgås samtidigt som man tränar. Jag kan ju inte ta ledigt från träningen bara för att jag är hemma.

I jämförelse med Tärendö är Östersund en storstad. Att Charlotte Kalla flyttat hit beror på att nästan hela övriga skidlandslaget bor här. Här finns också Vintersportcentrum, som hör till Mittuniversitetet, där åtskilliga av vinterns svenska OS-hopp testat fysiken.

Några timmar efter lunchen ska Charlotte Kalla dit och köra ett rullskidpass på bandet, men först måste hon hem och vila. Hon låser upp cykeln som står parkerad utanför lunchrestaurangen.

– Jag har bil, men i Östersund cyklar jag nästan alltid, säger hon innan hon trampar i väg.

– Det är skönt att röra på sig lite.

0 . Per sida:

Andra har läst

Mer från förstasidan

bolan
Foto:TT/Alamy

 Lånefesten kan vara över. Här är verktygen som kan användas. 31  18 tweets  13 rekommendationer  0 rekommendationer

 Mot danskt territorium. En stor grupp danska politiker var samlade på ön. 31  22 tweets  9 rekommendationer  0 rekommendationer

RysktFlygplan144
Foto: Misha Japaridze/AP
mannen244
Foto:Agnes Stuber

 ”Seigmannen.” Rörelsen i berget Mannen har avstannat – men än kan man inte blåsa faran över.

Annons:
MariaWetterstrand144
Foto: Hampus Lundgren

Miljöpartiets förra språkrör Maria Wetterstrand ger sig in i Slussendebatten.  ”Hemskt ställe.” 31  10 tweets  20 rekommendationer  1 rekommendationer

 Riskerar att utlämnas till USA. Historien kring regissörens sexbrott har blommat upp igen.

Polanski-144
Foto:AP
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Läs dagens DN här

 Som PDF. Tekniska problem med e-tidningen – läs dagens DN här.

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.
Annons:

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:
Annons:
Annons: