Vaknar förkyld
06.20 Klimatprofessorn Christian Azar vaknar lite småförkyld hemma i lägenheten i Masthugget i Göteborg. Det är väntat. Barnen har dragits med det ett tag och nu är det hans tur. Sonen Richard sover på annat håll, så det är bara dottern Isabella som Christian ska väcka innan han slänger ryggsäcken över axeln och tar bussen till stationen.
Frukosten spar han till tåget.

Läser på om kärnkraften
07.42 X 2000 lämnar Göteborg. Christian lutar sig tillbaka i sin stol och njuter. Han gillar tågresor, inte bara för klimatets skull. Tåg är ”en schyst mental frizon” och han hade egentligen tänkt att som vanligt låta bli att jobba, bara låta tankarna fladdra, släppa fram intuitionen. Det är då de bästa idéerna kommer.

Men i dag är det kärnkrafts­läsning som gäller. Kärnkraften lyfts ofta fram som en lösning på klimatkrisen. Christian är skeptisk. Han har bunkrat rapporter för att hitta svar på frågan vad det egentligen kostar att bygga nya kärnkraftverk. Han hittar nya belägg för att det är en myt det som upprepas i debatten, att kärnkraften skulle vara en billig elkälla.

Han läser och lägger på minnet att det förra året inte kopplades in någon ny kärnkraftsreaktor till elnätet någonstans i världen. Däremot byggdes det en massa vindkraftverk. Och själv hoppas Christian Azar på vinden lika mycket som på solceller.

– Bra jobbat av industrin att lyckas skapa den här känslan kring kärnkraften, trots att argumenten är så dåliga, konstaterar han.

I höjd med Katrineholm plockar Christian fram sin Ipod. Han unnar sig en dos av israeliska sångerskan Yael Naim före stressen under årets Energiting på Älvsjömässan. Det får bli några låtar med favoriten Youssou N’Dour också, senegalesen som på hemmaplan ”är det närmaste man kan komma Gud”.

Luvan på i marssnön
10.29 Tre minuter för tidigt anländer Göteborgståget till Flemingsberg. Perrongen är täckt av ett tjockt täcke nyfallen snö. Christian drar på sig sin svarta toppluva mot kylan, utan att släppa diskussionen med Chalmerskollegan Kristian Lindgren. De spånar om beräkningarna i sin globala klimatmodell. När ska man tro att u-länderna hinner i kapp
i-länderna i klimatpolitiken?

– Om i-ländernas koldioxidskatter växer med r kan man anta att u-ländernas växer med två r minus r upphöjt till två, spånar Kristian Lindgren eftertänksamt.

Christian nickar intresserat och drar jackan tätare omkring sig.

– Brrrr …Var det inte varmare det skulle bli med klimatkrisen? undrar DN:s ”En dag med”-team när vi gemensamt tar trapporna till nästa perrong.

Christian stampar snön av kängorna.

– Jo, men inte alla dagar … skrattar han.

– Även om det är kallt i Uppsala i tio år är det inget argument för någonting, det krävs mycket större tidsförlopp innan man kan dra några slutsatser.

Provtur i vätgaspionjären
11.20 Christian kan inte gå många meter mellan mässmontrarna utan att någon hejdar honom för att byta några ord. Han tar en choklad i kaffeautomaten och så är han uppfångad igen, nu av en kostymklädd representant för fordonsindustrin. Föreningen Vätgas Sverige är snabbt framme med flygblad.

– Kom och kör en vätgasdriven bil!

Christian läser nyfiket.

– Så det är dags nu …

Vätgas Sveriges koordinator Hanna Jönsson har pluggat för Christian på Chalmers. Hon klagar över en förkylning.

– Vad bra. Jag är också förkyld. Då kan åtminstone vi dansa i kväll, säger Christian, som faktiskt har lett en salsakurs på en energikonferens en gång.

Dags för vegobiff i plastlåda
12.22 Sveriges Radios miljöprogram sänder från mässan halv ett och Christian är en av tre som ska samtala om Sveriges framtida energival. Radion har fixat en ”vegetarisk plastlåda” åt Christian och han slänger i sig vegobiffen och moset på nolltid.  Klart en klimatprofessor är vegetarian. Arton procent av världens utsläpp av växthusgaser kommer från köttindustrin.

Reportern redovisar klimat­utmaningen, att isarna smälter och havsytan fortsätter att stiga även om vi slutar släppa ut växthus­gaser genast. Hon frågar Christian om målet att begränsa den globala uppvärmningen till två grader.

– Klarar vi av att nå tvågradersmålet? Det är en stor utmaning, men vi kan om vi vill!

Kriser som berör
13.30 Det påstås att Sverige bara orkar en kris i taget. Först klimatkris, nu finanskris. Men i den värld där Christian rör sig märks ingen avmattning. Han är inte orolig.

– Klimatkrisen har kanske hamnat i medieskugga, men utsläppen fortsätter ju. Problemet går helt enkelt inte att bli av med, säger han och smiter in i en av många föreläsningssalar, som fylls till sista plats av klimat- och energipolitiskt hyperintresserade åhörare.

Kanske har Jernkontorets Elisabeth Nilsson rätt när hon säger att det här är frågor som ”berör människor i hjärteroten”.

Släpper en liten nyhet
14.45 – Nu får du inte prata mer!

Moderatorn Peter Nygårds från Ingenjörs- och vetenskapsakademin river ned skratt under energidebatten. Han har insett att Christian Azars engagemang är av den arten att han är svår att stoppa när han väl fått upp andan.

Vid det laget har Göteborgsprofessorn dragit de flesta av sina käpphästar om kärnkraften. Han har påpekat att ingen vet hur dyrt det egentligen är att bygga nya kärnkraftverk. Och han har understrukit att en eller två reaktorer till eller från i Sverige kanske inte spelar så stor roll för världen. Men om kärnkraften ska lösa klimatproblemen måste den ”finnas i en massa länder vi inte tycker är så trevliga”. Just där släpper han en nyhet.

– Nu har Säpo ringt till KTH:s rektor och till Chalmers rektor och sagt att vi INTE får ta studenter från Nordkorea och Iran till våra nya kärnkraftsprogram. Det kan man tycka är bra eller dåligt, men man kan också undra varför israeliska och indiska studenter får komma. De länderna har ju också kärnvapenprogram.

Morotskakan behövs
15.16 Kön till morotskakorna och kaffet är oväntat lång. Christian smiter fram bakvägen och snor åt sig ett stycke fyrkantigt energitillskott före nästa kraftansträngning. Egentligen hade han behövt en smörgås.

– När jag väl har fått upp ångan är jag som den industriella revolutionen, då rullar jag bara på.

”Litterära” inlägg i debatten
17.30 I två timmar har nationalekonomen Klas Eklund och Christian Azar diskuterat klimatfrågor utan paus och utan särdeles mycket andning mellan de intensiva replikerna. Nu plockar de ihop sina papper och har fortfarande omåttligt roligt åt att deras gemensamma programpunkt kallats ”litterära” inlägg i samhällsdebatten.

– Undrar om Svenska Akademien håller med, skämtar Klas.

De har båda skrivit böcker om klimatkrisen. Christians heter ”Makten över klimatet”, Klas ”Vårt klimat” är ny för dagen. Båda är bra på kreativa krumelurer, som Christians parallell mellan klimatkrisen och kampen mot slaveriet. Eller Klas ”svar på frågor den okunnige inte vågar ställa” och hans tabell över hur elbilen påverkar raggningsbeteendet.

Middag i Blå hallen
19.30 Två tusen middagsgäster vimlar med fördrink i Gyllene salen i Stockholms stadshus. En halvtimme senare serveras middag i Blå hallen och inte heller denna gång känner Christian att det vegetariska alternativet är värt att lägga på minnet.

Tvingar in några salsasteg
22.25 Dansbandet Janes Bomb drar i gång, med Magnus Carlsson som kvällens sångare. Klimatprofessorn har skakat av sig förkylningen och dansar ganska mycket. Han gör vad han kan för att tvinga in lite salsasteg i dansbandscoverlåtarna.

Letar efter Zlatan
00.30 Christian Azar promenerar till hotellet vid Kungsgatan och köper med sig en macka från Seven-Eleven. På rummet zappar han mellan tevekanalerna för att hitta ett sammandrag av Inters senaste match, för att få en dos Zlatan. Efter några minuter ger han upp och somnar.