Chauffören, med ett cv som startar hos prins Bertil i början av 70-talet, styr ut en svartblänkande Saab biofuel i kollektivfilen, där kungahuset har dispens att åka ända fram till Brommaplan. Säpo och vi styr tätt efter och sveper förbi den långa kön från Mälaröarna.
Drottningen som stigit upp halv sju sitter i sitt baksäte och förbereder sig för en inte alldeles vanlig dag. Det är exakt 33 år sedan hon förlovade sig och på allvar började förvandlingen från värdinnechef vid OS i München till svensk kunglighet. Och just denna dag
ska hennes blivande svärson Daniel Westling genomföra sitt första offentliga uppdrag och starta samma resa.
Planerar arbetet
09.18 Framme på Stockholms slott väntar hovets funktionärer. På drottningens kontor finns sedan början av 90-talet hovdamen Christina von Schwerin liksom hovsekreteraren sedan elva år Margareta Lilliehöök. De talar lågmält med drottningen om dagens program och post.
Hennes kontor är som en liten inbyggd lägenhet med normal takhöjd i det annars pompösa stenslottet. Rummet har en liten soffgrupp, en pendyl och ett golvur som tickar växelvis, och ett skrivbord med många pappershögar och ett bord med böcker. I de två breda fönstersmygarna står privata familjebilder och kort från hovets interna arbete.
Ett porträtt tas vid skrivbordet. Drottningen är noga med vilka papper och vilka boktitlar som syns i bild. Hon vet att hon alltid är påpassad.
President Morales kokablad
10.00 Att hejda spridningen av drogmissbruk är en av drottningens hjärtefrågor. Det är ett minerat fält. Hennes engagemang är stort. Dagen innan har hon och folkhälsominister Maria Larsson deltagit i en FN-konferens i Wien. Där har Bolivias president provocerat genom att i talarstolen tugga på ett kokablad. Han anser att drogpolitiken i världen misslyckats, att det måste finnas fler angreppssätt än att utrota droganvändandet.Sveriges drottning och folkhälsoministern ogillar hans resonemang och är emot alla former av legalisering.
- Sverige har haft en strikt syn på droger och det har varit framgångsrikt, säger drottningen. Det är synd att så mycket uppmärksamhet riktades mot president Morales och hans kokablad.
Drottningen är hedersledamot i organisationen Mentor som hon varit aktiv i sedan starten 1994 och som nu finns i en lång rad länder. Uppgiften är att förebygga drogmissbruk bland unga. Nu ska hon ha ett möte med styrelsens ordförande Jan Carlzon, en gång SAS
vd. Drottningen berättar för honom om mötet i Wien.
Vi avvaktar i väntrummet. Hovets informationssekreterare, Annika Sönnerberg, är med oss hela dagen. Hon är ny hos hovförvaltningen, har varit informationschef vid ett stort revisionsbolag, och säger att det som överraskat henne mest är hur hårt drottningen och kungen arbetar.
Så ser det inte ut på webben. Där ligger bara uppgifter om några få officiella plikter varje vecka. Nu funderar informationssekreteraren på att lägga ut hela drottningens agenda, med alla möten. Allt för att öka öppenheten kring monarkins arbete.
Daniel får kalla fötter
12.00 Efter ett möte med överhovpredikanten inför en kväll i april med den exklusiva hovförsamlingen, som består av kungafamiljen och hovets personal med anhöriga, cirka fyra hundra personer, är det dags att fira kronprinsessan Victorias namnsdag.
- Firandet startade spontant av arméns musikkår, säger drottningen. Kronprinsessans födelsedag firas ju alltid på Öland så då blev det naturligt att fira henne i Stockholm på namnsdagen.
Drottningen klär sig rutinerat i lång varm kappa och pälsklädda stövlar. Daniel Westling har däremot tunna lågskor vilket han kommer att ångra. Victoria är på ett sprudlande humör i sina eleganta svarta långbyxor och en benvit kappa. Kungen är inte med. Han är upptagen med Internationella handelskammaren på Grand Hôtel.
Vi står på rad i Östra valvet och väntar. Drottningen, kronprinsessan, blivande prins Daniel. Daniel och Victoria skojar med varandra. Ett brus hörs därute på inre borggården. Någon håller tal men det finns ingen medhörning härinne. Genom fönsterglasen syns allmänheten till vänster, Arméns trumkår rakt fram och mediefolket och hovets personal i var sin fålla till höger.
Portarna slås upp. Kronprinsessan ställer sig på en liten blå låda, drottningen och Daniel på en rödbrun matta bakom. Detta är Daniels debut och mediekåren kommer att beskriva den som lyckad även om han till mig säger att han frös om fötterna.
Fisk till lunch
14.00 När drottningen och kronprinsessan ätit lunch, ”en liten fisk”, återvänder Silvia till sitt kontor.
- Det är spännande med en ny medlem i familjen, säger drottningen om Daniel. Jag hoppas han ska känna sig hemma. Det är mycket nytt, många främmande människor att lära känna.
Varför blir det inte bröllop i år? Drottningen körde ju själv ett hårt tempo med förlovning i mars och giftermål i juni.
-Det är så mycket som ska ordnas. Vi hinner inte. Dessutom är det inte lämpligt eftersom alla är så upptagna av att Sverige är ordförande i EU under andra halvan av 2009.
Jag frågar hur hon själv upplevde övergången från ”vanlig” till att bli kunglig. Vad var svårast?
-Jag brukar poängtera det som är positivt, men okej, det jag saknar är att kunna vara spontan. Jag är egentligen en sådan människa. Allt måste förberedas noga, vare sig jag vill åka till Italien eller gå på bio. Det blir inte precis några hemliga resor.
- Man får försöka ta de tillfällen som ges till avskildhet. Jag jagar inte, men ibland sitter jag med kungen på jaktpass bara för att vi ska kunna prata med varandra i lugn och ro.
Hur är det att alltid vara så påpassad, är det nervöst?
- Nervös? Nej, det har jag aldrig varit. Jag vilar i mig själv på något sätt. Om det nu beror på gener, karaktärsdrag eller en fin barndom. Men ibland kan kritik i medierna kännas orättvis, speciellt om den drabbar barnen. Då måste man vara disciplinerad och behålla lugnet.
Har drottningen något exempel?
- Hur ska vi göra nu? säger drottningen oroligt och vänder sig till hovets informationssekreterare Annika Sönnerberg för att få råd. Vi kanske ska ta detta i ett annat sammanhang?
Annika Sönnerberg hinner inte svara. Drottningen har bestämt sig. Inget exempel nu.
Möte inför Italienresan
15.00 Möte med UD inför ett kommande statsbesök i Italien.
- Det är inte precis ett privatbesök, säger drottningen och ler inför det stora pådraget. Båda
länderna ska visa upp det bästa de har. Utrikesdepartementet ska klargöra vad regeringen vill med besöket.
Det är samling i hovmarskalkämbetets mötesrum. UD:s protokollchef anländer med sina Italienspecialister.
Kungen kommer tillsammans med sin adjutant direkt från lunchen med handelskammaren. Förste hovmarskalken, Lars-Hjalmar Wide klämmer i med ett tydligt, ”Välkommen ers majestät”. Dörrarna stängs och av informationssekreteraren får jag veta att det korrekta sättet att tilltala de kungliga är just detta, ”Ers majestät”. ”Drottningen” och ”Kungen” är tilltal som till nöds kan passera. Själv har jag hittills råkat tilltala drottningen med ”du” tre gånger.
Förbereder galamiddag
16.00 Drottningen ska inspektera dukningen inför kvällens galamiddag.
Två eller tre gånger om året bjuder kungaparet in ungefär 160 gäster till den finaste av fester. Urvalet av inbjudna och deras placering är kvalificerad kalibrering. Det gäller att täcka upp olika sektorer av svenskt samhällsliv och sedan sätta dem på lämpliga stolar placerade så att alla får trevligt och ingen blir sur. Två ceremonimästare, ofta före detta ambassadörer, gör grovjobbet. Kinkigast är diplomatiska kåren. Reglerna är stränga. Rang går före allt annat. Till exempel spiritualitet och en rolig mix. I kväll blir det gåslever. Ekologisk. Från frigående gäss.
Silvia tar täten uppför den magnifika trappan till det ännu magnifikare Vita havet, ett jättemingelrum med öppna spisar, soffgrupper och gobelänger. Drottningen pekar ut i vilka hörn olika gäster står under hälsningsceremonin. Gästerna står stilla, kungaparet cirklar runt. Till ambassadörernas, riksdagens, regeringens, kyrkans, kulturlivets, myndigheternas, näringslivets och idrottens toppar.
Till denna krets av eliter tillkommer människor som kungaparet träffat under sina resor och vill bjuda in. Som denna kväll kommunpolitiker från Essunga och Kungälv.
Jag påpekar att drottningen har en ceriseröd kavaj, en färg snarlik gobelängernas.
- Så du menar att jag blir ett med tapeten, svarar hon retsamt leende.
”Gör så gott jag kan”
16.30 - Akta mattfransarna, manar drottningen med stillsam humor när vi vandrar genom gemaken mot det 45 meter långa middagsbordet i Karl den XI:s galleri.
Den förste Bernadotten ville gärna markera sin särart och kunglighet. Drottning Silvia demonstrerar den speciella äggkopp som står på alla kungligas plats. En silverskapelse som Karl XIV Johan krävde, så att han åtminstone kunde få ett ägg om den konstiga svenska maten inte smakade honom.
En man med titeln hovlakej och tillika florist bär in blomsteruppsättningarna. De går i gult och drottningen skojar om att hon kommer att försvinna också i blomsterhavet eftersom hennes klänning för kvällen ska vara gul.
Vi har tjatat hela dagen om att få vara med när hon byter om eller när hon får sin festfrisyr. Nu säger hon överrumplande och gäckande:”Vill ni vara med?” Hon ser förvirringen i våra ögon. Majestätet behagar skoja. Just det, där går gränsen. Vi får inte vara med.
Vi ska i stället ta adjö. Nästa gång vi ses kommer det att vara ett stroboskopiskt blixtfladder mellan oss.
Jag hinner återkomma till frågan om att bli kunglig, det som Daniel Westling ska igenom.
- Kunglig? Jag såg det inte på det sättet, säger drottningen. Jag gifte mig inte med kungen utan med en person jag tyckte mycket om. Jag sa ja till honom och därmed blev jag drottning. Jag försöker göra så gott jag kan. Och så blir man accepterad av folket. Eller inte.
- Jag har från allra första början känt en värme och vänlighet från svenska folket.
På vägen ut håller värmefläktarna på att tas undan från de kyliga stensalarna, och brasor ska tändas. Drottningen pekar ut ingången till den privata delen av slottet. Ett antal rum som unge kungen inredde 1974.
Paret kommer inte att ha långt hem från festen. Men de kommer bara att mellanlanda där innan deras bil rullar hem till Drottningholm för natten.
Fångas av hundratals blixtar
18.35 De första gästerna anländer. Men den stora inmarschen startar inte förrän 19.10. Då skrider samhällsbärarna uppför trappan och passerar båsen med fotografer. Biståndsminister Gunilla Carlsson fyrar av ett stort leende först till vänster, sedan till höger och sedan till vänster igen. Detsamma gör andra veteraner som Carl Bildt, Anna Maria Corazza och Lars Leijonborg. Sist kommer Fredrik Reinfeldt och hans Filippa.
Några minuter senare stöter ceremonimästaren, Peter Forssman, en stav i golvet. De kungliga kommer!
Anförda av två män i konstiga mössor skrider de kungliga uppför trappan och stannar till någon minut i ett inferno av kamerablixtar. Inte minst riktade mot kronprinsessan Victoria och hennes middagsdebuterande Daniel.
Nu får vi vad vi betalar för. Sagoprakt och hoppet om en never-ending-story med nya generationer kungliga. Bernadotterna har klarat 199 år på tronen och det nyförlovade paret indikerar att det blir mer. Drottning Silvia bär stiligt upp sin långa gula klänning och kommer inte att försvinna vare sig i blomsterhavet eller i tapeterna.
Godnatt!
01.30 Drottningen släcker sin lampa ute på Drottningholm. Efter gåslevern, sjötungan, bresseduvebröstet och den vita chokladcheesecaken konverserade kungaparet, kronprinsessan och Daniel Westling med sex utvalda gäster som fördes fram till dem av en hovdam eller en adjutant. Halv tolv var festen slut i och med att de kungliga drog sig tillbaka till sin privata våning. Där stannade de en stund innan de återvände till Drottningholm.