Hon är en av 13 särskilt utvalda idrottare från hela världen som för de aktivas talan i Wada (World anti-doping agency), organisationen som kämpar för att hålla idrotten ren från dopning. Bland övriga i samma kommitté märks Frankie Frederichs, sprinter från Namibia, ryske hockeylegenden Vjatjeslav ”Slava” Fetisov och tennisens Lindsay Davenport.
– Vi som själva levt i idrottsvärlden kan kanske bättre än jurister, doktorer och andra inom Wada, tala om vad organisationens beslut betyder i praktiken för enskilda idrottsutövare, förklarar Sara Fischer.
Senast gruppen träffades var vid friidrotts-VM i Berlin och som alla andra imponerades Sara av Usain Bolts fantastiska världsrekord.
– Självklart går alltid folks tankar till dopning när någon är outstanding. Det är tråkigt. Jag tycker ingen ska bli ifrågasatt så länge det inte bevisats något annat. Bolt har ju också testats massor med gånger.
Wada har betytt oerhört mycket under de tio år organisationen funnits, berättar Sara. Det finns nu ett gemensamt regelverk för hela världen. Forskningen uppmuntras och metoderna att avslöja nya former av dopning blir allt bättre.
– Urinproven sparas i åtta år, så man kan alltså långt i efterhand göra nya analyser och på det sättet fälla dopade idrottare i efterhand. Så skedde till exempel i samband med OS i Peking då flera idrottare avstängdes i efterhand.
Men den kanske viktigaste insatsen är den undervisning som bedrivs bland unga i samband med tävlingar som ungdoms-OS, Youth Games och liknande. Attityden ska tidigt vara att idrotten ska vara rättvis och ren.
– Man måste se detta även ur ett hälsoperspektiv. Att som ung, frisk och vältränad utsätta sig för dopningens risker är hemskt och otroligt dumt.
Sara Fischer föddes i Malung där pappan var idrottslärare på skidgymnasiet. Det gjorde att både Sara och brodern Filip kom att syssla med en rad olika idrotter. Trots att skidor låg närmast till hands provade hon på fotboll, hockey, friidrott och simning.
– När jag var tolv flyttade familjen till Sollentuna på grund av mammas utbildning och jobb. Och där kom det att handla mycket om volleyboll. Men så började snowboard komma och det kunde man åka i Väsjöbacken på kvällarna.
Hon delade intresset för snowboard med brodern Filip – ”min bästa vän” – längre fram kollega i landslaget.
Så kom det sig att Sara flyttade tillbaka till Malung, nu som elev på snowboardgymnasiet.
– Det blev tre jätteroliga år i en positiv, lekfull atmosfär. Det är det viktigaste med idrotten att den kan skapa så mycket gemenskap och glädje. Dessutom har jag hela tiden haft min bror Filip med.
Att det sedan gick bra för henne, gjorde inte saken sämre. Bland medaljerna finns tre JVM, ett brons i VM och fem segrar i Världscupen – plus 13 SM-guld. När hon ska summera idrottskarriären är det lätt:
– VM-bronset är förstås det som värmer hjärtat mest. Det minnet har jag alltid med mig. Då var dessutom min pappa på plats! Sedan är det fantastiskt att jag fått vara med i OS – det är en upplevelse utöver allt annat. Men att få vinna en världscupseger på hemmaplan var också häftigt! Det var en tävling i Tandådalen där många av mina gamla kompisar fanns med i publiken.
När DN citerar en tidning där Sara kallas för ”brädlandslagets största perfektionist” håller hon delvis med. Ska man vara på topp gäller det att ”satsa till 110 procent”. Och då läkarstudierna började ta alltmer tid 2006, var det inte så svårt att sluta med elitidrotten.
I dag har Sara precis påbörjat sin AT-tjänstgöring som läkare. Den gör hon i Falun där föräldrarna numera bor. Här är Sara Fischer fortfarande ett känt namn.
– Varje dag är det någon patient som tittar på namnbrickan och frågar om det är jag som åker snowboard. Det är rätt kul.