Efter 25 faktaböcker var det dags. Elisabet Nemert visste att hon skulle skriva en roman – och sedan dess har det blivit fem stycken. I sin senaste bok skildrar hon livet på Gotland och i Ryssland under 1300-talet.
Idén till första romanen ”Bortom stjärnan” kom plötsligt.
– Det låter inte klokt men det var som om någon höll upp ett fotografi framför mina ögon. Där stod hon, herdedottern Sofia från Betlehem, med ett litet barn. Hon bar arabiska kläder och befann sig i en öken, säger Elisabet Nemert.
– Någon har sagt att författaryrket är nittio procent transpiration och tio procent inspiration. För mig är det tvärtom. Givetvis lägger jag ner mycket tid på research, men idéerna kommer till mig. De viktiga nyckelscenerna finns där från början, försöker Elisabet förklara och tillägger att hon har viss hjälp av att hon undervisat i filmkunskap och kan både dramaturgi och bildspråk.
Det är först de senaste åren hon fattat beslutet att skriva på heltid. Inte undervisa, inte heller föreläsa eller arbeta som konsult med etik- och värderingsfrågor. Nu arbetar hon bara utanför hemmet ideellt med kvinnojouren.
Hon skriver för hand, nästan oläsligt, i ett block med hårda pärmar. Pennan är av billigaste märke.
– Jag förlägger alla pennor. Jag har en hel låda med fina pennor som jag fått av min man. Nu ligger de och torkar för att jag inte vill att de ska komma bort, säger författaren som tror på överföringen, flödet, mellan hjärnan, hjärtat och handen.
Ett kapitel tar ungefär en vecka, först därefter sätter hon sig vid datorn.
– Då för jag in texten, ändrar kanske något. Jag flyttar aldrig stycken eller klistrar in i efterhand. Sanningen är att jag inte behärskar min dator så bra …
En roman tar två år och den senaste, ”Ödets hav”, kom ut i maj. Den skildrar livet på Gotland och i Ryssland under 1300-talet. Tillsammans tvingas Aurora och Elin fly när Gotland invaderas av den danska armén. Och ödet har fler överraskningar i beredskap för dem.
– Redan 36 timmar efter att boken släpptes fick jag mitt första mejl från en entusiastisk läsare. Fantastiskt! Det var bara det att hon undrade när nästa bok kommer. Och jag blev helt matt.
Det är i slutskedet av en bok som de nya gestalterna knackar på. Då kommer idéer om böcker som inte alls är några uppföljningar på tidigare utan helt nya huvudpersoner.
– Jag skriver nu bland annat om Edsbergs slott, om Edsviken i 1700-talets Sverige. Den ska heta ”Ljusets dotter” och komma ut i maj, juni 2011.
Liksom de tidigare fem böckerna säger Elisabet Nemert att även denna roman består av det som hon kallar för tre ”lager”: En spännande kärlekshistoria. Ett moraliskt budskap som bygger på livserfarenhet. Och ett historiskt skeende som läsaren lätt tar till sig.
– Det bor en folkbildare i mig efter alla år som lärare i svenska och historia, men böckerna ska vara underhållande.
Och sluta lyckligt. Det är det allra viktigaste.
– Jag är så trött på alla hemska, negativa nyheter. Jag älskar de klassiska berättarna som Dickens, Vilhelm Moberg, Selma Lagerlöf. Jag tror att vi alla behöver sitta vid lägerelden och höra någon berätta. Vi behöver historiska romaner för att förstå vår egen samtid.
Det är inte så att Elisabet Nemert fördömer deckare, hon läser många författare med glädje.
– Deckarna är vår tids gladiatorspel. Men om man arbetar med kvinnor som far illa eller som jag tidigare gjorde med ungdomar som hamnat snett – då känner man en stor längtan efter att kunna berätta andra sorters historier. Där de onda åker fast.