Ett dubbelliv med livet som insats
Publicerat 2009-03-23 11:19
Bild 1 av 3
Fredrik Funck Författaren och fd heroinisten Lotta Thells självbiografiska bok "I skuggan av värmen" har nu blivit film.
Heroinet var hennes livlina. Samtidigt som hon arbetade som säkerhetsvakt. I fredags hade filmatiseringen av Lotta Thells självbiografiska roman ”I skuggan av värmen” premiär. DN Söndag träffade henne på gården utanför Mariefred.
Lotta Thell
Ålder: 41 år.
Aktuell: Har gett ut fem romaner med självbiografisk bakgrund. Den andra boken i serien har nu filmatiserats och hade premiär i fredags.
Familj: Sambo och sjuårig dotter. Hästar, hundar och katter.
Bor: På gård på landet utanför Mariefred.
Gör: Hunduppfödare och författare. Har skrivit en självbiografisk romansvit om sitt heroinmissbruk, sin behandling och om vägen till ett värdigt liv med metadon.
Läs filmrecensionen
”Bottenlös, rotlös, föräldralös, en riktig liten skit.” Orden är hennes egna. Skrivna i boken ”I skuggan av värmen”. Lotta Thells självbiografiska roman som nu har blivit film med samma namn. Den handlar om Lotta, 24-åriga Eva, Securitasvakten som gick på heroin i tio år. Som injicerade på kontoret och patrullerade bland langarna som hon själv handlade av på fritiden.'
- Jag var livrädd att jag skulle träffa en pundarpolare i tjänsten. Någon som skulle känna igen mig och avslöja min hemlighet, säger Lotta medan hästen Hanna ryktas med stadig hand.
Här och nu, i stallet hemma på gården utanför Mariefred, känns kanylerna och Plattan fjärran.
Men på den tiden var heroinet Lottas livlina. Det enda som hjälpte henne att stå ut med känslorna av skuld och ångest som hon burit på sedan barnsben. Skulden över föräldrarnas tidiga död. Ångesten över att aldrig räcka till. Heroinet dämpade minnena från det förflutna.
- Egentligen ville jag vara som alla andra. Leva ett ”normalt” liv. Men jag behövde heroinet för att orka med.
Ett dubbelliv med livet som insats. Så levde Lotta. I en tillvaro med överdoser och lögner som vardag. Där hon höll människor på avstånd i rädsla för att avslöjas. Allt för att upprätthålla bilden av att hon var ”normal”.
-I jobbet såg jag till att åka på utryckningar där jag fick vara ensam. Så att jag snabbt kunde ta en sil om jag behövde. Ibland fick jag abstinens under ett arbetspass. Jag hade plastpåsar i tjänstebilen i fall jag skulle kräkas.
Knarket tog Lotta som efter ett schema. Tände på i jobbet och av på fritiden. Arbetade i rus och skakade i feberfrossa när hon var ledig. Att hon regelbundet valde att genomlida den smärtfyllda abstinensen hade främst ekonomiska skäl.
- I grund och botten har jag alltid varit en disciplinerad person. Till och med som heroinist upprätthöll jag en slags kontroll. Någonstans vägrade jag att gå ner mig helt. Inom mig hade jag en vision om att allt skulle bli bra en dag.
Minnena från uppväxten är av lika dubbel natur som livet Lotta levde som missbrukare. Barndomshemmet beskriver hon som intellektuellt. Fyllt av böcker och intelligenta diskussioner. Och av depressioner, droger och självmordsförsök. Hon berättar om en alkoholiserad pappa och en tablettmissbrukande, och ständigt sängliggande, mamma. Bägge två går bort innan Lotta ens blivit tonåring.
- Pappa drunknade och mamma lyckades ta livet av sig till slut. Jag sörjde dem, men kände samtidigt en viss lättnad. De kunde aldrig ta hand om mig på rätt sätt.
Efter föräldrarnas död blir Lotta ett fall för socialen. Placeras i fosterhem efter fosterhem. Oftast betraktas hon som en arbetskraft snarare än en familjemedlem.
- Jag var nästan aldrig i skolan, utan jobbade hemma hos familjerna i stället. Var säkert lite stökig, men arbeta hårt kunde jag!
Lottas tillflyktsort blir stallet. Det är bara bland hästarna hon känner sig trygg. Och när hon tar droger. Hon är fjorton när hon injicerar heroin för första gången. Efter första fixen är hon fast.
- Heroinet gav mig ro. En ro som jag aldrig hade upplevt tidigare.
Som femtonåring hamnar Lotta på ett behandlingshem i Norrland. Men de fyra åren där stjälper snarare än hjälper. Lotta säger att behandlingen gick ut på att blicka framåt. Någon tid att bearbeta det förflutna gavs aldrig.
-Allt gjordes i grupp. Utrymme för egna aktiviteter och eget tänkande fanns inte. Jag förbjöds till och med att hålla på med hästar.
När Lotta är arton är hon inte samhällets angelägenhet längre. Hon får klara sig själv. Men tiden på behandlingshemmet, säger hon, har ”avidentifierat” henne. Hon känner sig vilsen. Efter två år är hon fast i missbruket igen.
- Jag hade varken familj eller gamla vänner som kollade mig. Och med nya människor talade jag aldrig om min bakgrund. Lika lite som andra visste vem jag var, visste jag själv vem jag var.
Det är under den här tiden Lotta börjar arbetet som säkerhetsvakt. Yrket söker hon främst för att det ger henne möjlighet att vara tillsammans med sin hund på arbetstid. Men även i självbevarelsedrift. Med ett sådant arbete, tänker hon, kan hon kanske hålla sig borta från knarket. Men där har hon fel. Rollen som väktare och heroinist går uppenbarligen att kombinera.
- Jag tvingades ta blodprov när jag sökte tjänsten. Det gav utslag att jag hade tagit något. Jag ljög och sa att det var smärtstillande. Och de gick på det.
I filmen är det kärleken som räddar huvudpersonen Eva. Hon förälskar sig i en polis som hjälper henne att bli ren. Så var det på riktigt också. Fast verklighetens väg var längre och mer komplicerad än den på vita duken.
- Min man visste om mitt missbruk under flera år. Men han ville liksom inte se det. Dessutom var jag lättare att ha att göra med när jag gick på droger. Utan heroinet var jag ett vrak.
Efter otaliga överdoser, vissa så svåra att Lotta flera gånger svävat mellan liv och död, och flera misslyckade försök till avtändning, är Lotta drogfri sedan tio år. Till viss del tack vare samtalsterapi, men framför allt, tack vare metadonet.
- Jag skulle aldrig vara ren utan metadonet. Jag tar det varje dag, säger hon allvarligt.
I dag känns bilden av den påtända säkerhetsvakten lika paradoxal och avlägsen som bilden av Lotta som missbrukare. Mamman, författaren och djurälskaren Lotta. Boende bland hästar, hundar och katter på en idyllisk gård i skogen.
- Ända sedan jag var liten stalltjej har det här varit min dröm. En dröm som fanns med mig under de svåraste åren. Då var den en skugga av livet jag levde då. Nu är det förflutna en skugga av livet jag lever nu.
Visar 1-10 av 23. Per sida:
Jag tror att det är det svenska föråldrande sättet att se på droger, som gör att många ondgör sig över subsitutionsbehandling. "Ryck upp dig, sluta knarka" ropar de i kör. Det är det destruktiva levnadssättet som ett missbruk utgör man stoppar med en sådan behandling. Tyvärr innebär dessa behandlingar en del onödiga och kränkande moment - som att år efter år pissa publikt. Repressalier i form av indragen behandling vid återfall, är några av de metoder som används. Lotta, till dig vill jag bara säga att jag tycker att du har gjort det fantastiskt bra.
Anna, 10:33, 13 april 2009. Anmäl
Jag blir ledsen när jag läser om den kanske vanligaste okunskapen av dem alla - att metadon är ett fortsatt drogande. Metadon har räddat många liv och för de flesta hade ett drogfritt liv varit omöjligt. Många tror felaktigt att personer med metadonbehandling går omkring i ett ständigt rus. Metadon gör att människor kan leva ett normalt liv efter ett långt heroinmissbruk.
Anna, 10:18, 13 april 2009. Anmäl
Lotta!
Jag beundrar dig för att du vågar vara ärlig och berättat hur du har haft det under din tid du har varit beroende av heroin. Samtidigt är jag tveksam till att man ser sig som drogfri när man får metadon som skall ersätta heroinet. Jag ser det som en stor okunskap från alla inblandade myndigheter som skall hjälpa en person ur sitt beroende att ersätta heroinet med metadon för att istället ta fram en adekvat behandling som utgår ifrån personens personlighet och familjeförhållande. Då kanske man kan bli drogfri.
Edla, 09:05, 13 april 2009. Anmäl
Lotta! Du är en otroligt stark kvinna! Har läst alla dina böcker och tycker att alla socialarbetare (som jag själv) borde läsa dom! Ska se filmen när jag kommer tillbaka till Sverige. Kram och lycka till!
Karin, 21:42, 10 april 2009. Anmäl
Låt dom som behöver metadon få det! Heroin är ingen lek, inget man lyckas ta sig ur "bara man skärper sig". Det kan ge bestående förändringar i hjärnans belöningssystem, vilket gör att även om du slutat ta drogen så är du inte fri, utan kämpar med suget varje dag. En human syn istället för en moralkaka är vad heroinisterna behöver för att klara av att sluta. Idag saknas tom platser för dom som VILL ha behandling. Avgiftning under narkos, rena sprutor, metadon. Varför skulle det vara fel? Varför anses missbruk vara dålig moral istället för ett hälsotillstånd som kräver behandling?
hedda, 23:08, 8 april 2009. Anmäl
Kan det måhända vara så att det norrländska behandlingshemmet var ett sk Hassela-hem?
Barren Wuffet, 09:30, 7 april 2009. Anmäl
Läkemedelsberoende. Jag är inte den att dömma. Dock vet jag detta: Alla missbrukare är enskilda individer och behandlingen av dessa är individuell. det finns vissa metoder som passar på ett flera olika personer men det finns INTE en alenarådande metod.
Se det positiva i att metadonprogram kan rädda några ( och då vill jag säga att metadon etc är livsnödvändig medicin för dessa) och andra metoder hjälper andra missbrukare...
Leif Berglund, 11:36, 2 april 2009. Anmäl
Heroin är narkotika och Metadon är narkotika - allt enligt Socialstyrelsen.
Adde, 07:37, 1 april 2009. Anmäl
Eftersom Metadon är ett narkotikaklassat läkemedel är det felaktigt att påstå att Lotta är drogfri - denna felaktighet har upprepats systematiskt i många artiklar i olika tidningar om Metadon och Subutex behandling.
Psykiatrin har i 100 års tid eller mer "behandlat" beroende av ett narkotikapreparat genom att ge ett annat narkotikapreparat.
Deras beteckning "Underhållsbehandling" är dock(!) ovanligt ärlig och rak - man säger rakt ut vad man gör - underhåller narkotikanvändningen - olaglig narkotika ersätts med laglig narkotika.
Givetvis finns det många som är nöjda med det - narkotika är ju extremt beroendeframkallande och Metadon o Subutex sägs vara det än mer än de preparat de ska "rädda" patienterna ifrån.
Läkemedelsbolagens marknadsföring är synnerligen diskret bl.a. genom olika typer av patientföreningar som kan tillhandahålla lämpliga intervjuobjekt.
Misslyckade fall ser ni däremot aldrig intervjuas - ibland dyker de dock upp bland "Kommentarerna" till sådana här artiklar
Kålle, 03:37, 1 april 2009. Anmäl
Tack Lotta
Du är modig som delar med dig av ditt tidigare liv. Man kan visst kalla sig "ren" trots att tar metadon. Huvudsaken är att man håller sig borta från varorna. Vi i Sverige borde ha en mer human syn på missbruk och möjligheten till avvänjning borde vara mer mänsklig. Jag är trött på svenskar och deras okunskap om missbruk.Hur skulle det vara om vi hjälpte istället för hjälpte!!!
Åsa, 06:49, 31 mars 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
Annonser
-
Singlar i Stockholm
Hitta kärleken bland massor av singlar på be2 - testa gratis!
