Vi sitter och samtalar på ett kafé vid Fjällgatan en tidig höstmorgon. Turistbussarna kommer tätt fullastade med folk från olika länder som är där för att beundra den vidunderligt vackra utsikten över Stockholm.
Philomène Grandin är dotter till den amerikanske folkmusikexperten Izzy Young, skapare av Folklorecentret vid Mariatorget, och fransyskan spärrvakten och konstnären Catherine Grandin. Men Philomène är född i Sverige.
– Pappa gav mig musiken. Jag har alltid fått följa med på konserter och liknande. Både han och mamma har gett mig den konstnärliga världen och gjort mig till en livsnjutare som kan uppskatta det lilla. Mamma har även lärt mig att formulera känslor. Och gett mig tillgången till en vildhet och starka känsloyttringar.
När tänkte du första gången: ”Jag ska bli skådespelerska”?
– Jag var sju år och hade en dramalärare i Katarina södra som hette Berit. Efternamnet har jag glömt. En härlig, livfull kvinna och eldsjäl, som gjorde mig jätteintresserad av teater. Hon tog verkligen teatern på allvar. Plötsligt blev man sedd på riktigt.
Parallellt med skolan spelade Philomène teater på Vår teater, den kommunala barn- och ungdomsteatern vid Medborgarplatsen, i tio år. På gymnasiet valde hon sedan teaterlinjen på Södra latin. Men det allra mest underbara hände hos Jacques Lecoq i Paris, en mycket fysisk teaterskola, där hon landade med buller och bång. Och hon trivdes som fisken i vattnet.
– Det var så häftigt att träffa människor från olika kulturer. Jag var förälskad i den romantiska staden Paris och jag kände en enorm tillhörighet med människorna som gick på skolan. Det var två intensiva men roliga år.
Därefter bildade Philomène, en amerikan, en engelsman och en colombian tillsammans The flying machine, en teatergrupp med många fysiska uttryckssätt. De reste till New York. Där repeterade de i en källare under en kyrka. Sedan fick de tillgång till en scen om de lovade att måla om teatern.
– Vi repeterade, målade och spelade teater. På nätterna jobbade jag som servitris.
Minnesbilden av hur trött hon alltid var är stark. När hon steg av tunnelbanan vid halvtretiden på natten sprang hon nästan sovande gatan fram hem till bostaden.
– Första framträdandena i våra halvmaskföreställningar blev en succé. Folk tyckte om vad de såg. Gruppen fick större och större scener och allt bättre recensioner i New York Times.
Men när regissören Linus Tunström sedan försökte locka hem henne till Sverige 1997 sade hon trots allt ja.
– Mammon lockade också, säger hon och skrattar till. Jag fick 11.000 kronor i månadslön. Det var i alla fall mer än i New York.
Snart spelade hon Alice i ”Alice i underlandet” av Tom Waits och Robert Wilson på Göteborgs stadsteater.
– Jag älskade verkligen Alice, tjejen som var fast i ett helt galet landskap.
Många barn och ungdomar känner nog igen Philomène som Mira, en snusförnuftig, kaxig och mycket rättvis tjej i ”Vintergatan”. I januari kommer det tio nya program, ”Vid Vintergatans slut”.
– Då ska vi rädda jorden och universum från dem som vill likrikta allting.
I programmen om Vintergatan möter man som vanligt också Kapten Zoom.
– Anders Linder är min idol! Han är en sådan underbar människa. Han har värme och starka ideal.
Ett annat teveprogram som har fått beröm är ”Philofix”, ett pysselprogram för barn. Men det har inte bara handlat om beundrarpost:
– När vi gjorde bajskorvar av klassisk chokladbollssmet blev en hel del vuxna arga. Det blev en äckelstorm, säger hon och skrattar. Men barnen älskade det!
För sex år sedan träffade Philomène Grandin sin blivande sambo, sångaren och låtskrivaren Lars Demian, på en konsert på Nalen i Stockholm. Hon förälskade sig direkt både i honom och hans musik.
– Jag var ledsen när vi träffades. Han höll om mig och nu har vi fått ett underbart barn!
Nu har Philomène även fått drömrollen som Jessica i ”Puss”, en film av regissören Johan Kling som gjorde den kritikerhyllade filmen ”Darling”.
– Den handlar om en intelligent, skarp kvinna som med stor självdistans tvingas möta sig själv.