”Det ringde nyss en man hit till Rojalistiska föreningen. Han sade: ”Jag är en vanlig arbetare, får jag vara med?”

– Javisst, självklart, sade jag, det är det som är det fina med vår förening, att alla får vara med!

Jag är rojalist för att jag tycker att Sverige behöver en samlande symbol. Kungen är allas kung, och inget politiskt parti eller samhällsklass har ensamrätt på honom. Det skapar trygghet i ett samhälle.

Jag har just fyllt 65 år, men vägrar bli heltidspensionär. Det är så lätt att man blir sittande och tycker synd om sig själv. Jag bor här intill, så jag brukar hjälpa till på kontoret ibland. Tidigare var jag chefssekreterare inom statsförvaltningen.

Vår förening har funnits i över 30 år. Totalt är vi ett par tusen medlemmar, och jag är med i styrelsen. Vi har fått många nya medlemmar i vår.

Det väcker starka känslor, det här med rojalism, och jag tror att det beror på att kungafamiljen är älskad. De är fina föredömen. Jag blir faktiskt ledsen när man hoppar på kungahuset. Tidningarna borde ta upp det positiva som kungafamiljen gör.

I mitt tycke har Victoria gjort ett utmärkt val av make. I början visste vi inte så mycket om Daniel, och då var vi kanske lite tveksamma, men så är det ju alltid när vi ska gifta bort våra döttrar.

Jag tycker så här: Har kungen godkänt Daniel ska inte andra hålla på och kritisera honom. Mary är ju otroligt älskad i Danmark, och det har ju gått bra i Norge också, hon har förkovrat sig, Mette-Marit.

Det lilla jag har sett så sköter Daniel sig bra. Han växer säkert in i sin roll mer och mer. Man måste komma ihåg att den förste Bernadotten också var en man av folket. Det är en styrka för demokratin att en vanlig människa kan bli medlem av kungahuset.

Daniel kan inte kopiera någon annan, han måste hitta sin roll själv, men kungen hjälper honom nog.

Han är intresserad av hälsa och idrott, så det är naturligt att han engagerar sig i sådana frågor.”