Fortfarande är det ett fullspäckat schema som gäller för Sveriges troligtvis mest kända artist. När vi äntligen får tid för en intervju med Lill-Babs tvingas hon avbryta den efter bara tio minuter.
– Jag är så himla jäktad. Jag hjälper min bror med att dubba barnfilmer och jag har inte ens hunnit kamma mig, förklarar hon och ber oss återkomma.
Några timmar senare är det lite lugnare och vi tar upp tråden igen – och frågan: Vad gör du nu för tiden?
– I går hade jag och pianisten Benneth Fagerlund konsert i Floda. Några dagar innan var vi i Umeå och uppträdde på ett äldreboende. Nu på lördag har jag två föreställningar. Det kan vara jazz ena dagen och kyrkan nästa. Sedan är det folkparker och företagsjobb, och ett och annat föredrag. Så fortsätter det hela året.
Repertoaren består till största delen av låtar som hon samlat på sig under 40 år, förklarar hon, och påpekar att hon nu kommit upp i den åldern att hon inte längre behöver bevisa något.
– Förr krävdes det att man gjorde en ny show varje år med ny regissör, ny koreograf och nya texter. Det har mitt liv varit fullt av – men jag behöver inte göra det längre. Ibland kanske det ramlar in något nytt som jag vill göra, men jag letar inte.
Under några år har planen varit att dra ned lite på takten, men det går sådär. Förklaringen ligger dels i att hon har svårt att säga nej – väldigt svårt erkänner hon – dels att hon gillar sitt jobb.
– Det ger så otroligt mycket, och så har jag en så fantastiskt bra publik.
Att hon blir 75 förändrar ingenting:
– Jag vet inte hur man ska känna, men jag mår oförskämt bra. Det är inte jobbigt. Det var jobbigare att fylla 48 år, då kände jag mig gammal. Men nu är jag glad för varje dag. Jag har tre underbara barn som har gett mig nio fantastiska barnbarn. Dem är jag jättestolt över liksom över dem jag fått arbeta med, som har gett mig underbara roller och bra texter. Jag är stolt över det här livet som jag har fått leva.
Bland den yngre publiken är Lill-Babs kanske mest känd som sångerska, men på meritlistan finns även en rad filmer, teaterföreställningar, krogshower och musikaler.
En är rollen som Annie Oakley i musikalen ”Annie get your gun” på Skandinavium i Göteborg 1974.
– Den var helt fantastisk. Hela ishockeyplanen var bara sand, i föreställningen fanns en massa hästar och väldigt många skådespelare. Vi skulle köra sex föreställningar men gjorde till slut tolv.
Läs mer: Lill-Babs om kändisskapets törnar
En annan höjdpunkt är samarbetet med poeten Lars Forssell, som bland annat specialskrev en hel show åt henne och som hon höll en minnesföreställning för på Vasan år 2008.
– Det har funnits många minnesvärda stunder i mitt liv. Den första var när jag tog tåget från Järvsö ned till Stockholm när jag var 14 år. Sedan är det alla shower jag fått göra. Det går inte att säga vad som varit bäst – alla sakerna var bäst då. Hela mitt liv är en höjdpunkt.