Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Intervjuer

Nina Björk: ”Jag kan inte leva som jag lär”

Författaren och debattören Nina Björk har i femton år dissekerat hur vi lever i familjen och samhället. Skurit upp Disneyfilmer, patriarkatet, mammamyter och lyxväskor. Hennes bok från 1996, ”Under det rosa täcket”, blev en feministisk klassiker med över 100 000 sålda exemplar. Men vad vill hon nu? I en ny bok ger hon sig på vår tids heligaste ko: den ekonomiska tillväxten.

Nina Björk tänder en cigg. Hon kan inte tänka annars, säger hon. Hon sätter sig på en pall vid spisen och blåser röken upp mot köksfläkten. Det har varit en hård morgon i Lunds innerstad med ett akut tandläkarbesök och en ilsken förkylning.
Hon reser sig från spisfläkten och slår sig ner vid det slitna och charmiga slagbordet som dock har en lös och irriterande planka som glappar under mitt anteckningsblock.

Hon skulle ha bakat en kardemummakaka. Inte för att bevisa att en feminist kan ägna sig åt traditionella kvinnliga dygder utan bara för att det är så gott. Annars håller Nina Björk gärna det praktiska i livet på lite avstånd, ”jag vill mest läsa, skriva och tänka”.

Det är sexton år sedan, 1996, som hon blev riksfeminist. Då var hon en 29-årig uttolkare av patriarkatets mekanismer i boken ”Under det rosa täcket”. Hon analyserade begreppet ”kvinnlighet” och fann att det var ett påhitt. Något som förtryckt kvinnor i generation efter generation. Något påklistrat för att behålla mannens makt. Hon ville ha en värld där människan kommer före könet.

I dag är det svårt att hitta en politiker som inte kallar sig feminist. Ganska mycket av det som Nina Björk önskade sig har blivit verklighet. Sexton år senare tänker hon mindre på kön och ”kvinnlighet” och mer på begrepp som vinst, kapitalism och tillväxt. Hon ger ut boken ”Lyckliga i alla sina dagar - om pengar och människors värde”. Vad händer när själva människo­livet blir en fråga om förtjänst?

Som antikapitalist kommer Nina Björk att få svårare att hitta vänner bland politikerna. När hon röjer i samtiden ser hon att alla lever under ett ekonomismens täcke, vare sig de är blå eller röda politiker. I boken finns till exempel en uppgörelse med Mona Sahlins avgångstal den 14 november 2010.


– Talet är en enda lång hyllning till lönsamhet och utmålar politik som en vara som andra som ska säljas till väljarna. Hon nämner ordet konkurrens sex gånger.


– Vi kommer att få se hur mer och mer av mänskligt liv exploateras av marknaden. Var går gränsen mellan ekonomi och liv? Varför ska vi tvätta våra bilar gratis, eller plocka blåbär eller ligga med våra partner utan ersättning?


Nina Björk vet att hon provocerar. Hon har kallat människors strävan efter ett ombyggt och vackert kök för skitdrömmar. Och hon tycker att barn ska skyddas från Disney.


Går du med spikskor på människors drömmar?

– Jag tycker att jag kan ta mig rät­ten att prata om hela samhället. Påverkan i dag är massiv, men diffus, avsändaren otydlig. Förr var det prästen och läraren som var auktoriteter. Jag är bara en obetydlig kulturskribent som tycker att moral är viktigt, vad som är ont och gott och hur vi ska leva för att planeten ska överleva.
Nina Björk vantrivs i kulturen. Vi får ta det från början.


Nina Björk var tre år när hon flyttade med sina föräldrar från Jämtland till Ullared, tre mil nordost om Falkenberg. Där bodde familjen nära varuhuset Gekås. Ett kommersiellt centrum som hela tiden växte. I dag är familjens hus rivet och marken tillhör varuhuset som har tusen anställda, en omsättning på nära tre miljarder och nästan fyra miljoner besökare varje år.


– Min storebror brukar säga att vårt barndomshem utplånades av ett köptempel. Jag bryr mig inte, men jag trivdes inte på landet. Jag var udda i Ullared. Vi hade inget pynt hemma.


– Tonen i skolan var hård. Sa jag till någon att den hade en fin jacka blev svaret ”bryr du dig eller…”. I uppehållsrummet spelade de en låt med raderna ”fruntimmer ska man ha att knulla med”. Det var obehagligt men min känsla var att det inte var någon idé att säga ifrån.


Ninas föräldrar hade båda akademisk utbildning, hade läst i Lund och var lärare i svenska och engelska och radikala socialdemokrater. Pappan satt i kommunfullmäktige för partiet.

Vad formade dig?

Lång tystnad. Nina Björk får en invåtvänd blick som om hon följer sina olika tanketrådar och prövar deras hållfasthet. Sedan skrattar hon explosivt som ett slagregn.

– Ha, ha, här försöker jag ha koll på svenska folkets medvetande och vad som formar det, men har inget att säga om mitt eget. Alltså, det var en uppväxt i utbildad medelklass. Mamma jobbade deltid och jag började lekis när jag var sex år.

–  Allt blev bättre när vi flyttade in till Falkenberg och jag började gymnasiet. Jag hade höga betyg i skolan för jag ville vara en duktig flicka men nu blev det roligt på riktigt. I stan kunde man blotta sig, visa känslor, vara sig själv. Jag fick större självförtroende.

Nina Björk ville bli skådespelers­ka och sökte till Skara skolscen. Hon kom inte in. Provfilmade för Staffan Hildebrands ungdomsfilm ”G” men blev inte utvald. Nina Björk började på journalisthögskolan och hade sedan ett antal tillfälliga journalistjobb. Hon trivdes måttligt. När hon började plugga litteraturvetenskap i Lund kände hon att hon kommit rätt. Läsa, tänka, skriva. Vara intellektuell. Efter några år kom genombrottet med boken ”Under det rosa täcket”.

Varför kände du så starkt för att attackera påtvingad ”kvinnlighet” och slänga av det rosa täcket?

– Det var ingen särskild händelse. Min väg dit var teoretisk. Jag läste feministiska tänkare och analyserade det jag såg omkring mig i samhället. Jag ville också följa parollen från feministerna i Grupp 8 på 60-talet: Det är viktigt att göra det personliga politiskt!

År 2001 födde Nina Björk sitt första barn, dottern Olga.

Vad hände när du fick barn? Blev du en bättre feminist?

Slagregnsskrattet återkommer. Sedan citerar hon sig själv. En mening om vad det innebär att bli gravid: ”det är en i köttet gestaltad dementi av vår moderna uppfattning om individen som autonom”.

– Relationen till barnet är den enda där vi vuxna inte kan värna vår egen utveckling genom separation eller uppdatering. Man säger inte ”mitt barn ger mig inte längre det jag behöver, jag måste gå vidare”.

DN:s kritiker Birgit Munkhammar skrev efter Nina Björks debut 1996: ”Det blir nog kropp på det huvudet med, vad det lider”. Det uttryckte en förväntan om att specifika kvinnliga kroppsliga erfarenheter skulle förändra henne.

– Jodå, kärlekshistorien med ett barn påverkade mig. Insikten om beroendet. Att ett människobarn är så skyddslöst så länge. Jag hade svårt att lämna på dagis och sedan gå därifrån.

Nina Björk skrev hösten 2005 en krönika om sin vånda och ifrågasatte att små barn mår bra av att börja dagis. Hon skrev om hur en del små barn hade längre dagar utanför hemmet än de flesta vuxna. Och så den största provokationen: ”Feminist = begränsad dagistid = delat hemmaliv. Sex timmars arbetsdag för alla föräldrar och ett speciellt förbud mot småbarnsföräldrar att arbeta heltid.”

Många av hennes tidigare anhängare blev upprörda. Hon var ju en feminist som betonade likhet mellan könen, var hon på väg mot att betona biologi och särart?

I dag är Olga 11 år och hennes bror Linné 8 år. Nina Björk tycker att hon som förälder har ett begränsat inflytande över deras medvetanden och värderingar. Reklam och populärkultur tar lätt över deras värld. De får lära sig allt om att bli kändisar, modeller och att konkurrera. Själv ser Nina Björk på SVT1:s litteraturmagasin ”Babel” och inte mycket mer.

– Jag är blödig och snäll, jag kan inte sätta för hårda ramar kring barnens liv. Då skulle vi behöva flytta till något isolerat samhälle utan bredband. Vi är inte amish-folket, jag kan inte döma mina barn till utanförskap.

Men regler finns i familjen. Måndagar är helt datorfria. Tisdag, onsdag, torsdag och söndag stängs dator-och teveskärmarna ner klockan 20. Fredagar tittar familjen ofta på någon videofilm, på lördagar är tiderna flytande.

– Även om jag tycker att reklam förmedlar otäcka värderingar är det hoppfullt att den oftast försöker sälja genom att prata om kärlek och gemenskap. Det är ju det männi­skor helst vill ha, inte prylar.

Hur praktiserar du feminismen i familjelivet?


– Ansvaret för barnen har jag och min man lyckats dela rättvist, tycker jag. Han lagar mer mat, men städningen är mest min. Jag kan inte tvinga på honom min uppfattning om hygien och ordning. Men han tar badrummen. Han har lättare att sympatisera med vår dotters klädintresse än jag. Men ändå har det på senare tid blivit mer könstraditionellt eftersom jag ser barnens behov innan han gör det och planerar för när det är dags för inköp.

Hur ser du på skilsmässa?

– Det kan vara helt nödvändigt om man mår dåligt. För egen del gifte jag mig år 2000 med Stefan och vi var ihop från och till under många år innan dess. Det låter kanske inte så bra att säga för en feminist men efter många år har det blivit som en ödesgemenskap med min man. Jaget blir mindre självständigt, jag är väldigt beroende av honom. Jag vet inte vem jag är utan honom. Kittet mellan oss är starkt: känslor, sex, barn, en politisk gemenskap. De som vill skiljas har honnörsorden på sin sida: dynamik och förändring. Man ska ju vilja ha det nya, en man eller fint porslin.

Vi går runt i lägenheten (tre meter högt i tak, stuckatur, 140 kvadratmeter). Vi tittar på de materiella tingen.

Våren 2007 skrev Nina Björk en uppmärksammad krönika i DN där hon angriper inredningsintresset, människors drömmar om ett nytt kök. Hon skrev om hur hennes hem förföll och att hon tänkt köpa nytt. Men hon ångrade sig: ”Jag rev listan. Jag ser det som en politisk motståndshandling. En nöjd människa är ett hot mot vår ekonomiska och politiska ideologi.” Hon skrev vidare om ett hysteriskt intresse för slipade golvplankor, ismaskiner och inbyggd belysning. ”Det är skitdrömmar. Bara skitdrömmar. Världen brinner! Och vi ska drömma om nya köksbord.”

Familjen Björks matbordsstolar är fortfarande udda och köksskåpen är av sliten, vit Ikea-standard. Men en fondvägg har målats röd och platt-tv:n (den var så billig) finns där dold bakom ett vackert, tredjevärldentyg. Mycket är begagnat, målat, omklätt. Kulturarbetarchict.

– Jag kan inte leva som jag lär. Jag är inriktad på systemet, inte individnivå. Men begagnat är förstås bättre för planeten än nyproduktion.

På ett bord står en vas med en nyplockad nyponros och en lapp med det latinska namnet prydligt präntat. Nina driver en kampanj för att förmedla blommors latins­ka namn till barnen. Nyponrosens rosa dumalis, solrosens helianthus annuus.

Vi är i lärdomsstaden Lund. Genom fönstren syns Katedralskolan grundad 1085 (nuvarande byggnad från 1837). Ett par stenkast bort, domkyrkan invigd 1145. Enligt Nina Björk är detta ett kvarter där föräldrarna läser Filosofisk tidskrift medan de väntar på sina tränande barn.

I vardagsrummet står hyllmeter efter hyllmeter med böcker. Maken, Stefan Arvidsson, är professor i religionshistoria. De har olika system för hur böckerna ska placeras. Det kan bli lite rörigt. Han har placerat fransk och rysk marxism bredvid varandra, Nina skulle hellre ha böckerna sorterade på författarnamn. Ordboken som översätter sanskrit till engelska har Stefan på nattduksbordet, och jo, det är en röd flagga som hänger ned från bokhyllan i sovrummet.

Är du marxist?

– Ja, i alla fall tror jag precis som Karl Marx att ekonomin bestämmer ens tänkande. Vi simmar i vår kulturs bassäng från det vi föds. Vi drömmer i enlighet med hur vårt samhälle är organiserat. Och vårt samhälle domineras av varor och konsumtion.

– Politik har till exempel kommit att handla om vem som kan leverera mest av det värde som vi utan verklig politisk diskussion sätter högst. Tillväxt.

Överallt i debatten före valet 2010 såg Nina Björk denna inriktning på tillväxt och konsumtion.

– Jag får drömma om rosa solglasögon, Thailandsresor och egentid i badkaret med doftljus. Men att drömma om mer tid och mindre lönearbete, en annan politisk och ekonomisk ordning det går inte. Då blir jag en pekpinne.

– I valrörelsen fanns inte tanken att ett sifferförslag som gynnade en viss grupp också skulle kunna uppskattas av någon som inte tillhörde den.

När Nina Björk önskar sig ett annat ekonomiskt system är det tyngsta argumentet planetens överlevnad.

– Jordens resurser räcker inte. Det skulle behövas tre nya jordklot om alla levde som medelsvensken, och fem om vi följde amerikanerna. Luft, vatten, regnskogar och arter hotas. Vi borde öppna oss för systemförändringar. Men vi ska vara ”realistiska”, hålla hjulen snurrande och tillväxten högre och högre.

Är du domedagsprofet? Mänskligheten har klarat många kriser.

– Jag är pessimist. Även om alla Sveriges riksdagsledamöter vaknade i morgon och var övertygade om att ständig tillväxt inte håller så skulle de inte ha mandat att ändra det. Vi har ett system som gjort oss maktlösa. Det kallar jag ett systemfel.
Vi går för att hämta barnen på skolans fritidshem.

Nina Björk knyter konstfullt en sjal runt sin håruppsättning.

– Det är svårt att bortse från utseende. Som ung kvinna har man en omtycknadspotential. En del gratis vare sig man vill eller inte. Det där förstår man inte förrän man börjar förlora det utseende man haft.

Vi går igenom kvarteret Nöden. Det stockrosgulliga, renoverade, attraktiva område i centrala Lund där nöden en gång var så stor. Där levde stora familjer på en mycket liten yta, man hade gemensamma toaletter utomhus, bara tillgång till en vattenkran och dessutom fanns det skadedjur i området.

Jag frågar stillsamt om denna utveckling inte är en frukt av ekonomisk tillväxt? Jag nämner också den snabba höjningen av levnadsstandarden i delar av Afrika och Asien. Och bilars bensinförbrukning, den är knappt hälften av vad den var förr!

–  Jodå, men det räddar inte planeten. Bilarna blir så många att utsläppen ändå ökar. Bara en finanskris kunde göra dem färre under en tid. Och nedsippringsteorin? Nej, jag tror inte att tredje världens människor får det bättre för att vi konsumerar mer än planeten tål.

Men hur skulle ditt ekonomiska system se ut?

– Jag är ingen realpolitiker. Jag har inga modeller. Mer lokalt beslutsfattande kanske, hur det nu skulle fungera i en global ekonomi. Marknaden kräver en massa av oss. Vi är slavar. Ibland är bromsa det enda radikala.

Jag tar flyget tillbaks till Stockholm och avverkar snabbt sextio mil av det där hotade jordklotet. Hur mycket jag spär på klimatkrisen har jag ingen aning om.

Att någon i den svenska offentligheten på allvar önskar sig ett annat ekonomiskt system än marknadsekonomin har inte hänt på länge. Nina Björk placerar sig långt till vänster om socialdemokratin och vänsterpartiet.

Men tajmningen kunde vara sämre. Finanskris, eurokris, klimatkris och miljökris dominerar världens dagordning. Kapitalismen har just nu en hel del att bevisa. Nina Björk kommer att ha sin publik.

Och ja, några dagar senare visar det sig att publik finns i stor mängd. Tvåhundrafemtio personer trängs på ABF, i restaurang Trappan i Folkets hus, på Olof Palmes plats i Göteborg. Alla som vill kommer inte in.

Nina Björk tar en cigg och fingrar på sitt manus innan hon går in i den fullsatta salen. Hon presenteras med ett, ”och här är ingen mindre än en rock star, Nina Björk”.

Hon börjar sin föreläsning och kvinnan på stolen bredvid viskar:

– ”Under det rosa täcket” var en ögonöppnare. Det spred sig att den gav nya vinklingar på detta att vara kvinna.

Nina Björk torgför sitt budskap med torr humor och stort allvar. ”Vårt ekonomiska system slösar med jordens ändliga resurser, ja med människors liv”.
Kvinnan på stolen bredvid min är högskolelärare, 63 år. Hon reser sig och ställer en fråga:

– Hur kan vi bygga ett annat ekonomiskt system utan att skapa kaos och krig?”

– Min kritik kommer inte från vänster utan från verkligheten, svarar Nina Björk.

Klimatfrågan kan inte lösas med tillväxt. Men hur det ska gå till vet jag inte.
Kvinnan vid min sida viskar: – Nina Björk kan inte svara på denna den yttersta frågan. Det kan ingen.

Nina Björk

Född: 1967 i Jämtland.

Bor: Hyreslägenhet i Lunds innerstad.

Familj: Stefan Arvidsson, professor i religionshistoria. Barnen Olga, 11 år, och Linné, 8 år.

Aktuell: Ger ut debattboken "Lyckliga i alla sina dagar - om pengar och människors värde”.