Trots allt som skrivs om Melodifestivalens artister, låtar och dess upphovsmän så är det Andrea ”Dea” Norberg och Huskören som syns mest på scenen. Utan deras proffsiga support skulle det inte bli mycket till underhållning för tittarna. I år är Dea Norberg involverad med sång och dans i 12 av tävlingens 32 låtar.
– Det är lagom, ett år var jag med i 24 framträdanden. Det är fruktansvärt kul och en verklig utmaning att hinna med alla byten av kläder, peruker och så vidare. Men allt är fantastiskt välorganiserat och vi har faktiskt repeterat en hel månad i förväg, förklarar hon.
Dea har vanan inne, Melodifestivalen är hennes femte. Dessutom har hon körat i den stora finalen, Eurovision Song Contest, sju gånger, varav en gång för Malta. Varje gång omgärdat med olika delar av fest, tumult, nervositet, livvakter och en enorm mediebevakning.
– Kiev, Serbien och nu Moskva – det är ställen där jag aldrig skulle ha hamnat om det inte vore för det här, säger hon.
Repetitionerna i början på veckan skedde i Stockholm, men redan på onsdagen bar det i väg till Malmö där kvällens evenemang äger rum. DN fångade Dea i flykten, mellan repetitioner och besök hos en sjukgymnast för att hålla koll på diskbråcket.
– Det gäller att hålla sig i form den här perioden, äta nyttigt och sova. Förkylningar måste man undvika.
Direkt efter allt ståhej i Malmö sätter hon sig på tåget och åker till Bräkne-Hoby i Blekinge för att fira födelsedagen i lugn och ro. Där finns föräldrarna, systern, syskonbarnen och lantgården där hon växte upp bland kor och hästar.
– Det är verkligen kontraster. Jag bor i min farmors gamla hus. Det är en speciell känsla att vara där. Det var hos henne allt började. Hon spelade piano och jag sjöng och dansade. Farmor spelade ändå upp i 90-årsåldern.
Efter kommunala musikskolan och instrument som valthorn, althorn, piano och sång, hamnade hon på musikgymnasium i Växjö.
Då var det sång och piano som gällde – med dans som tillval.
– Jag blev klasskamrat med Charlotte Perrelli som jag jobbat så mycket med. Hon var tidigt inriktad på att stå där framme, men det lockade aldrig mig. Jag är mera en gruppmänniska. Det insåg jag när jag ville sjunga mera jazz och soul och gick några år på
Fridhems folkhögskola i Svalöv. Vi var två tjejer bland arton killar. Nyttigt! Det gällde att hitta sin plats. Det gick bra, men jag är nog lite grabbig av mig, tror jag.
Men att inte synas där framme har inte spelat någon roll för karriären. I fjol fick Dea Norberg erbjudande om att delta då den kanadensiska nycirkusen Cirque du soleil hade Europaturné. Insatsen där har nu lett till ett nytt ”fantastiskt” jobb.
– Ja, det är helt otroligt. Jag har skrivit ett kontrakt för ett tvåårigt engagemang med Cirque du soleil i Las Vegas. Innehållet är hemligt, men temat är Elvis – han skulle ju fylla 75 nästa år. Premiären blir någon gång i januari, men innan dess ska vi repetera i sju månader!
Hon ska dela bostad med tre dansare som hon lärde känna under Europaturnén. Bostaden ligger bara tio minuter från kasinot där showen ska spelas. Programmet blir tufft – det talas om 450 föreställningar om året.
– Jag inser att det kan bli ensamt. Det blir som att arbeta på en norsk oljeplattform. Men det är bara att tacka ja när en sån här chans dyker upp. Förhoppningsvis har jag också en sparad slant när det hela är över.
Stora scener och mycket publik, hektiska miljöer – allt detta är egentligen inget hon gillar.
– Nej, jag längtar alltid tillbaka landet och stillheten. Där känner jag mig trygg, säger hon.