11.09 God morgon
Thorsten Flinck har bara sovit i två och en halv timme när receptionisten på Scandic Hotel på Wallingatan, där han bott under natten, ringer upp till hans rum. I höst sänder Utbildningsradion tv-serien ”Hemlös!”. Thorsten Flinck medverkar och har skrivit manus tillsammans med producenten Martin Ahlberg.
– Jag har sovit dåligt. Martin och jag satt uppe och skrev på manuset hela natten, berättar han på väg till UR:s lokaler på Tulegatan 7.
Varför väljer du att medverka i UR:s tv-serie ”Hemlös!”?
– Jag vet att producenterna, Martin Ahlberg och Ulf Akermo, står för bra grejer. Ulf har bland annat producerat ”Veteran-tv” på UR. Han är gammal i gården och står för den lilla kvaliten som fortfarande finns i SVT i dag.
Thorsten Flinck, som själv är hemlös, menar att hemlöshetsproblematiken måste belysas.
– Jag vet hur svårt det är att ta sig tillbaka in på bostadsmarknaden efter att ha blivit utesluten. Jag blev vräkt för sju år sedan och enda sättet för mig att få tag i en lägenhet i dag skulle nog vara att köpa en. Just nu bor jag hos kompisar eller på hotell, det blir dyrt för mig. Bostadspolitiken är pervers. Jag tror inte att man vill lösa problematiken, det är fler som jobbar med frågan än vad det finns bostadslösa i Stockholm, så problemet skapar jobbtillfällen.
11.30 Fotografering
UR:s sminkloge på Tulegatan, några kvarter bort från hotellet, smörjer Thorsten Flinck in ansiktet med en fuktgivande kräm. Skådespelaren Nour El-Refai agerar programledare i serien och nu ska hon och Thorsten fotograferas inför seriestarten.
– Jag måste se fräschare ut än andra för att tvätta bort mitt rykte som riksnarkoman, konstaterar han med blicken i spegeln. Men fotografen, Johan Bergmark, har den motsatta idén när han ställer upp Thorsten Flinck mot Immanuelskyrkans betongvägg.
– Vi kör det kriminella stuket. Så där ja, lite Keith Richards. Och in med knäna, lite heroinknä. En obekväm bild blir mycket ärligare.
13.30 Dags för smink
Producenten Martin Ahlberg väcker Thorsten Flinck i en av UR:s soffor. De har ätit lunch tillsammans i UR:s kafé och Thorsten behövde vila en stund efter den sömnlösa natten. Sminkösen Alexandra Edvinsson lägger en blek grundfärg och ett lager av vitt puder på Thorsten Flincks ansikte. Han får hjälp att byta om till scenkläderna, en gräddvit smoking med sidenrevärer.
Fram växer Weiron Cide – en figur som producenten Martin Ahlberg och Thorsten Flinck har skapat. Thorsten Flinck säger att han är nervös för dagens tv-inspelning.
– Just nu hade det känt tryggare om jag skulle gå in och spela Strindberg än improviserad satir. Jag är en ganska rädd människa som blir övertygad om konspirationer om någon står och viskar, men på scenen är jag helt orädd.
– Det är lite omstörtande just nu privat, berättar han. Jag ska på min mammas begravning i morgon. De ville att jag skulle framföra någonting, men jag har frånsagt mig det. Jag kommer inte orka att spela någon annan där.
14.50 Scener växer fram
Scenerna improviseras fram i studion utifrån en förutbestämd handling med skruvad samhällssatir som mål. UR vill visa byråkratin som möter den som försöker ta sig ur hemlösheten.
– Kan man få en Fanta till? Thorsten Flinck är törstig.
Nu känner han sig för i en scen där han spelar både Weiron Cide och en namnlös arbetssökande. Han provar den några gånger. Olika uttal, röstlägen och tempo. Sen verkar allt stämma. Han förkroppsligar skrivbordspampen Weiron Cide och, bara genom en enkel röständring, spelar han också den namnlöse arbetssökanden. Mot den ensamma, kala kulissväggen i den enorma studion på Tulegatan låter han två karaktärer växta fram. Det är ett magiskt ögonblick och allas blickar fokuseras på Thorsten Flinck.
– Kan jag få titta? frågar Thorsten Flinck och får scenen, som han just gjorde, uppspelad i monitorn. Han skrattar.
– Tur att jag kom på den! säger han.
– Ja, helt jävla lysande, replikerar Martin Ahlberg.
– Kan jag få mer dricka?
Scenerna växer fram och Thorsten Flinck är tydlig med vad han vill och inte vill. Vilka scener han känner för och hur de bör göras.
15.30 Dags för en ny lur
Den sömnlösa natten gör sig allt mer påmind och Thorsten Flinck somnar till slut i en svart hörnsoffa efter att Martin Ahlberg och han har gått igenom manustext.
– Thorsten har diskbråck och två skadade revben, berättar Martin.
– Så här brukar det inte vara i vanliga fall, att man tar så här långa avbrott. Men i det här fallet anpassar vi oss efter Thorsten, berättar scenografen Agustin Moreaux.
16.50 Vakna Thorsten!
Producent Martin Ahlberg väcker Thorsten Flinck.
19.30 Monolog från luftmadrass
Inspelningen fortsätter. Thorsten Flinck gör en tiggande narkoman, en badpojke liggande på scenens gula divan och en monolog om papperslöshet från en luftmadrass.
Mellan tagningarna levererar han vitsar – mer eller mindre framgångsrikt.
– Tack så mycket för det fiaskot, jag ska sluta nu, mumlar Thorsten åt bristen på skratt.
21.15 Teamet river sceneriet
Thorsten Flinck försvinner i väg med Martin Ahlberg. Teamet river sceneriet och får äntligen gå hem.
22.30 I videoaffären
Thorsten Flinck älskar brittiska deckare och de får gärna utspela sig i idyllisk lantmiljö.
– Den typen av berättelser har ofta både finess och stil, det gör mig väldigt engagerad, berättar Thorsten Flinck bland dvd-filmerna i videobutiken på S:t. Eriksgatan.
– Men det var den här som fick mig att börja spela teater, säger han och håller i fodralet till ”The Forsyte Saga”. Jag såg alla avsnitt när de sändes, då var jag nog runt sex år. Trots att jag inte kunde förstå allt, var jag helt engagerad känslomässigt.
Även dvd-utgåvan av serien ”Goltuppen” av Leif GW Persson finns i butiken. Thorsten Flinck spelade huvudrollen som Lars-Peter Forsman.
– Jag var så ung och oförstörd här, bara en pojke, mumlar han. Jag fick faktiskt ett tackbrev från Clark Olofsson efter den filmen.
– Den här, har du sett den här?! Den är helt fantastisk! Han håller upp ”Romeo och Julia” från 1968 i regi av Franco Zeffirelli.
22.50 Skjuts till Brommaplan
Thorsten Flinck får skjuts till Brommaplan, där han ska få sova hos en vän. Han reflekterar över sin livssituation.
– Jag söker inte dramatik. Jag söker händelselösheten i mitt privatliv och söker scenen för utlopp. Jag lever i ensamhet. Alltför ensam, men det är samtidigt självvalt. Att hitta kärleken har jag slutat tro på, ingen orkar med mig. Jag lever för mina döttrar. Min äldsta dotter och jag jobbade ihop för ett tag sedan, det var jävligt fint. Mitt största problem är att jag är omåttlig som person. Jag blev reumatiker när jag var ganska ung och det drev mig in i ett morfinmissbruk. Missbrukare är fruktansvärda egoister. Jag har varit en fruktansvärd egoist.
Hur ser framtiden ut?
– Varken ljus eller mörk. Jag vill hålla på med teater, det är vad jag är bra på. Scenerna varierar, stora och små, det har de alltid gjort. Mitt band Revolutionsorkestern fortsätter att spela och vi uppträder inför publik till och från. Vi har spelat ihop i ett år ungefär, och snart ska vi spela in en platta.
I sommar syns du i TV 4:s tv-teater ”Maskeraden” och i höst i SVT:s serie ”Hemlös!”. Ser du detta som en comeback?
– Nej, jag jobbar bara på. Nu jobbar jag utan droger i kroppen, något jag inte gjort på länge. Det är ett nytt sätt för mig och det har tagit tid att komma hit, men nu känns det naturligt.
23.00 Mat från macken
Thorsten Flinck går in på en bensinmack och köper en låda färdigmat.
Han kliver ur bilen vid Brommaplan. Nu ska han hem till en vän och titta på sin dvd med ”Kommissarie Morse” innan han somnar.