– Det fina med Waldorfskolan är att man får en helhetsbild, att allt hänger ihop. Man jobbar med estetiska ämnen, inte bara matte och svenska.
Lina Kalmkvist är alltså nöjd med Kristofferskolan i Bromma, Sveriges första friskola, där hon just börjat tredje läsåret på samhällsvetenskapliga-estetiska linjen.
Det var genom skolans försorg hon första läsåret tillbringade tre månader hos en värdfamilj i engelska Totnes, i Plymouths närhet. Syftet var att förbättra engelskan. Omväxling, som är något hon gillar, kom på köpet.
– Det där med språk är en inställningsfråga. Man ska inte vara rädd för att säga fel, det viktiga är bara att man kommer fram, blir förstådd.
Hon gillar i stort sett England, men:
– Maten, usch! Så himla fett. Och ost på allt.
En macka och en chipspåse är naturligtvis inte mycket att komma med till någon som föredrar biodynamisk och ekologisk mat, tycker sallader och pasta är jättegott även om en onyttig efterrätt inte sitter fel.
Förra läsåret gjorde hon tre veckors social praktik, som innebar att arbeta med utvecklingsstörda på en antroposofisk så kallad Camphill-anläggning i staden Naas på Irland.
– Irland var så grönt. Jag tyckte om vädret, det var ett trevligt regn och en fin natur. Och maten var bättre än i England . . .
Det är ju ganska tufft att ge sig i väg så där på egen hand.
– Tufft? Nej, jag ska nog tacka mamma för det. Det är hon som ordnat det. Och sedan har jag inte sagt nej.
Lina Kalmkvist vet inte riktigt vad hon vill plugga efter gymnasiet, men att det ska bli något som leder till arbete med människor och ”inte att sitta framför en skärm”. Hon gillar att skriva och är inte främmande för att studera på annan ort.
Men hon tänker inte börja på universitet eller högskola direkt efter gymnasiet:
– Jag ska jobba hårt under sommaren på min fars arbete, posten på Arlanda. Sedan ska jag och en eller två av mina kompisar (klasskamraten Maja och Astrid från Danmark) åka till Indien och vara borta ganska länge, kanske ett helt år.
– Det är inte för att komma ifrån något, utan för att se något nytt. Det är utvecklande för en själv att komma bort.
Ja, Lina Kalmkvist tycker om att röra på sig, har börjat övningsköra och ser fram emot den frihet ett körkort ger.
– Jag tycker om att kunna komma i väg.
Uppenbarligen. Den gångna sommaren firade hon midsommar i Småland, var på läger i Dalarna (som också innebar kanotpaddling), och på familjesemester utanför Simrishamn i Skåne.
Dessutom jobbade hon ett par veckor i Göteborg på anrika Mauritz Kaffehus, som drivs av hennes morfar Tord Wetter. Kaffehandeln startades 1888 av dennes fars farfar (som med nöd och näppe räddades undan en änglamakerska). Kaffehuset, som började som rosteri, var i modern tid bland de första att introducera kontinental kaffekultur i Sverige.
– Det här läsåret ska vi göra ett årsarbete på skolan och jag ska skriva om Mauritz och dess historia, en skönlitterär text och dokumentation med bilder. Det blir kanske en bok, åtminstone i ett exemplar så att morfar kan få den.
Du kanske tar över kaffehuset själv en vacker dag?
– Jag är nog lite för ung för det.