Libris Förlag bad författaren och baptistpastorn Vibeke Olsson Falk att skriva en roman med ungdomsinriktning. Och då tog hon chansen att fördjupa sig i Sundsvallstrejken som länge fascinerat henne. Det blev ”Sågverksungen”, en roman om strejken 1879, sedd genom elvaåriga flickan Brickens ögon.
I månadsskiftet maj–juni 1879 lade 5.000 sågverksanställda ner arbetet i Sundsvall. Arbetsgivaren hade i lågkonjunkturen fått stora bidrag från staten, men sänkt arbetarnas löner.
– Det var ett par veckor som skakade Sverige – och som har flera likheter med vår egen tid, säger Vibeke Olsson Falk som i romanen tar läsaren med till sågverket i Svartvik.
– Det är viktigt i vår historielösa tid, vår aningslösa tid, att titta tillbaka. Vad har vi egentligen vunnit? Hur långt har vi kommit i våra strävanden? Hur har det gått för facket? Vilka är våra villkor i dag – och hur levde vi livet då, på 1800-talet.
De första romanerna hette ”Ulrike och kriget” samt ”Ulrike och freden” och handlade om andra världskriget sett ur en tysk nazistflickas synvinkel.
– Jag har alltid varit intresserad av historia. Som liten ritade jag pappersdockor från olika tidsepoker. Och vid universitetet läste jag också teologi, säger Vibeke Olsson, som skriver sina böcker vid sekretären i sovrummet i lägenheten på Söder i Stockholm.
Det var inte formuleringarna som drog henne till författaryrket. De är mer som verktygen för en snickare, tycker hon. Språket är författarens hjälp att skapa en historia.
– Det intressanta är gestalterna. Att komma nära människorna och berätta deras historia. Gå in i deras värld. Det är tungt ibland, och ensamt, att skriva. Men när personerna plötsligt får liv – då är det fantastiskt.
Vibeke Olsson Falk fäster sig vid historiska skeenden. Det är inte för inte hon ägnat större delen av sitt liv att skriva om romartiden. Ju längre hon tränger in i ämnet, desto intressantare blir det. Som ett detektivarbete.
– Livet är outtömligt, säger hon med risk för att låta banal. Men hon menar det. Varje detalj är viktig. Det hon inte vet tar hon reda på.
Det är lite enklare nu, med Sundsvallstrejken. Nu är litteraturen på svenska och researchen mera hanterlig.
– Jag har också varit i Sundsvall och tittat på Svartviks industriminnen. De har rustat upp ett museum och har guidade visningar. Och alla har varit så positiva till min bok!
Hon vill inte uttala sig om det blir någon fortsättning på ”Sågverksungen”.
– Jag har lärt mig att man aldrig ska uttala sig om kommande projekt. Men jag kan ju säga så mycket som att jag har svårt att släppa ämnet och vill nog kanske dröja mig kvar i epoken.
– Välfärden och folkhemmet är en kort parantes i vår historia, men så viktig. Vi behöver bli påminda om de mänskliga rättigheterna. Sågverksarbetarna gick i bräschen för att förbättra tillvaron.
Två romaner har Vibeke Olsson Falk skrivit där handlingen är förlagd till
vår egen tid, ”Marmeladprovet” (1994) och ”Koltrasten i Tegnérlunden”(2001).
– Jag lever i nutiden, men föredrar att skriva historiska romaner. Men när jag inte skriver då bakar jag gärna. Eller syltar och saftar.