Hillevi Wahl har haft det tufft under mellandagarna. Det har varit träningsuppehåll från Nordic Military Training och hon har ”klättrat på väggarna” hemma i vardagsrummet. Hon är träningsnarkoman, en stolt sådan. För att överleva jullovet har hon och de andra nyfrälsta medelålders kvinnorna som tränar ihop hållit kontakten via Facebook. Där har de utlyst utmaningar – vem kan göra plankan längst och vem kan göra flest burpees (en kombinationsövning med armhävning och upphopp)?
I sin nya bok ”Extremt kul” berättar journalisten och författaren Hillevi Wahl om sin resa från soffpotatis till träningsfrälst. Under de senaste 18 månaderna har hon gått ned 12 kilo, blivit fri från olika kroppssmärtor och uppnått drömmar hon trott har varit ouppnåeliga.
– Du vet kvinnan som springer till introt av tv-serien ”Mash”, säger Hillevi Wahl och fortsätter:
Hon som ser så stark och häftig ut. Jag drömde om att vara henne när jag var ung, men trodde aldrig att det skulle gå. Nu har jag sprungit halvmaran, tjurruset och ska snart ut och fjällorientera – jag är ju precis som hon.
Resan började med en fika. Närmare bestämt en fikaintervju med redan träningsfrälsta journalisten Moa Herngren, som kom i form i DN Söndag år 2009. Hillevi Wahl blev övertygad att också testa den tre månader långa militärträningen – som består av två utomhuspass i veckan. Hon blev ”helt kär” och refererar till träningen som ”busa i skogen”.
– Så fort jag stod där i skogen glömde jag bort att jag inte kan. Alla där var lika dåliga, jättedåliga, helt på samma nivå. Men tränarna var däremot väldigt bra. De gav oss bekräftelse. Vi tjejer – och äldre kvinnor – har en tendens att påminna oss själva hundra gånger om dagen om hur misslyckade vi känner oss. Här var det tvärtom. Tränarna skrek att vi var grymma och starka. Till slut blev det sanningen.
Efter de första tre månaderna var Hillevi Wahl så fast i träningsträsket att hon inte såg någon anledning att nöja sig. Det är den annorlunda träningsformen, som egentligen inte är så annorlunda, som fått henne att sluta söka motivation för att träna och istället se den regelbundna motions- och styrketräningen som helt självklar.
– Man får inte bara lära sig kontrollera sin kropp, utan också naturen. Hur springer man när det är halt eller lårhög snö ute, när det är storm, 22 grader minus eller hinder i vägen? Att få bege sig ut i skogen och bemöta de hindren tillsammans med andra korta, långa, tjocka vänner, som hjälper varandra, ger otroliga endorfinkickar.
Och att göra sit-ups under stjärnorna är en helt annan grej än att göra dem på gymmet, utomhus på kvällen kan man göra hur många som helst.
Vad har du prioriterat bort sedan träningen kom in i ditt liv?
– Jag har små barn som just blev stora nog för att jag skulle börja ta tid för mig själv, jag gick in i en fas som många kvinnor över 40 gör, där man börjar prioritera sig själv. Jag var också ganska arg, hormonerna rusade runt och jag var förbannad på allt, som om jag hamnat i en ny pubertet. Då var det skönt att lyfta stockar, springa in i bildäck och skrika i skogen. Plötsligt fick mina barn en glad mamma, som var hur trevlig och snäll som helst när hon kom hem.
Hur har de militäriska elementen i träningen smittat av sig på din vardag?
– Några saker har jag lärt mig, som att det mesta sitter i huvudet. Jag har lärt mig uttrycket ”jag tar befälet”. Tidigare skrev jag på Facebook hur rädd jag var inför ett träningspass. Då förklarade en av mina tränare hur det påverkar mig att berätta för tusen personer att jag är rädd. Skriv tvärtom, sa han. Och jag upplevde stor skillnad.
Vad har du börjat omvärdera sedan du blev motionsfrälst?
– Min kropp. Jag har börjat lyssna på den och blivit tacksam över att ha en kropp som fungerar. Forskare försöker hitta mirakelmediciner för att man ska bli smal och sluta åldras. Jag har lärt mig att den medicinen redan finns.