Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Livsstil

”Jag siktar på Carnegie Hall”

Jacob Mühlrad i Guldfoajén på Kungliga Operan i Stockholm. I veckan hade hans nyskrivna balett premiär här.
Jacob Mühlrad i Guldfoajén på Kungliga Operan i Stockholm. I veckan hade hans nyskrivna balett premiär här. Foto: Eva Tedesjö/Eric Farrelly/Alamy
Som fjortonåring började Jacob Mühlrad av en slump klinka på en gammal synt. Sju år senare har det precis varit premiär på hans nyskrivna balett på Kungliga Operan.

Han spelar både piano och komponerar. Jacob Mühlrad är dyslektikern som alltid tagit revansch. Han gick ut skolan med bra betyg. Och mot alla odds lärde han sig också att läsa noter.

Hur hittade du musiken?

– En dag lagade pappa min systers gamla synt. Med värsta tänkbara fingersättning började jag ta ut ett Mozartstycke på gehör. Det gick fort. Mamma föreslog att jag skulle ta pianolektioner. Jag tyckte att det var töntigt men tog en lektion. Det var fantastiskt.

På vilket sätt är musiken fantastisk?

– Innan var jag religiös och gick till rabbinen två gånger i veckan för privatlektioner. När jag fann musiken slutade jag tro på Gud. Musik är ju bara förtätningar och förtunningar som vibrerar mot trumhinnan. Trots detta är kommunikationen oändlig.

Vad är din drivkraft?

– Jag har ett omättligt behov av att uttrycka mig i musik och av att skapa. Därför var jag tvungen att lära mig noter. Med noterna blev det först kaos eftersom jag har svårt med allt grafiskt. Vändpunkten kom när jag lärde känna tonsättaren Sven-David Sandström. I gymnasiet gav han mig lektioner. Tack vare hans engagemang och sedan utbildningen på Gotlands tonsättarskola så lärde jag mig noter för två år sedan.

Ser du dig som pianist eller kompositör?

– Främst kompositör. Jag har precis kommit in på Kungliga Musikhögskolans linje Västerländsk komposition. Jag spelar fortfarande piano och har spelat in musiken till baletten ”Friction”, som jag har skrivit tillsammans med talangfulle koreografen Bence Jancsula, och som hade premiär på Kungliga Operan i veckan.

Hur låter din musik?

– Det varierar. Baletten är inte så komplex utan låter som amerikansk minimalism, väldigt filmiskt. Mitt examensstycke är det däremot. Det höjer nog många på ögonbrynen åt. Jag skriver inte för den stora publiken utan jag skriver musik för musikens skull. Jag ser det som att jag forskar i musik. När jag skapar har jag en glöd i mig.

Är du ett geni?

– Nej, jag är en ung människa som hittat något jag brinner för och är beredd att jobba hårt för. Jag har fortfarande en lång väg att gå.

Hinner du ha roligt med dina jämnåriga?

– Ja. Det är viktigt att hålla distansen och vara ute och slira. En bättre helkväll går jag på Berwaldhallen, äter middag och dansar natten lång med mina vänner.

Vad gör du om tio år?

– Då har jag jobbat i fem år och står inför ett uruppförande av en opera på Carnegie Hall. Kanske har jag precis blivit förlovad.

Jacob Mühlrad

Ålder: 21 år.

Bor: I lägenhet på Gotland och hos föräldrarna i Bromma utanför Stockholm.

Civilstånd: Singel.

Gör: Kompositör och pianist. Har precis tagit examen på Gotlands tonsättarskola.

Aktuell med: Nyskrivna baletten ”Friction” hade nyligen premiär. Har kommit in på Kungliga Musikhögskolans utbildning i västerländsk komposition. Skriver på ett nytt körstycke för Sofia Vokalensemble som nyligen vann EM i körsång.

Frukost med vänner

Jag jobbar nästan varje dag, även söndagar. Men på lördagen har jag antagligen varit ute, så på söndagen tar jag sovmorgon. Sedan blir det frukostbrunch med några vänner på ett fik.

Åker båt

Ibland tar jag en solig båttur i Mälaren med mina vänner. Jag har en Ockelbo, en riktig gammal kultbåt.

Komponerar i solen

Jag åker hem till mina föräldrar. Om det är fint väder sitter jag gärna med penna och notpapper i solstolen och njuter. Eller så sätter jag mig vid min Steinwayflygel och inspirationsspelar.

Syr en synt

Framåt kvällen tar jag flyget till Visby och fortsätter jobba. Häromveckan hade vi Syntjuntan, då sydde vi våra egna syntar. Man syr in ett chip i ett tyg med strömledande tråd. Beroende på hur man drar i tyget får man olika ljud. Idén kommer från ensemblen Syntjuntan som startades 2009.