Inom den kristna mystiken är Marias jungfrufödsel central, liksom inom många andra religioner där halvgudar, kungar och hjältar fötts fram utan futtig köttslig befruktning.

I stället har diverse gudar varit framme och skapat sin avkomma med en kvinna. Inom buddismen finns en tro att Buddhas mor Maya blev gravid när den stora kraften tog hennes livmoder i besittning (i en dröm i formen av en vit elefant), inom hinduismen att Vishnu tog plats i kvinnan Devakis livmoder för att födas som Krishna. Också inom populärkulturen har man valt jungfrufödseln för att understryka exceptionell kraft, till exempel föddes Anakin Skywalker, sedermera Darth Vader, av slavkvinnan Shmi Skywalker på detta sätt i ”Star wars”-sagan.

Men i djurriket sker jungfrufödsel varje dag. Det kallas partenogenes och är något som utvecklats under evolutionens gång.

Hos enklare ryggradslösa djur som kräftdjur och insekter är det mycket vanligt – hos ryggradsdjur sällsynt. Men vissa reptiler, som ödlearten new mexican whiptail, använder det konsekvent och fenomenet har dokumenterats hos stora djur, som hajar och komodovaraner. Nu i november rapporterade North Carolina State-universitetet att en kungsboaorm jungfrufött två kullar av honormar.

Vid normal befruktning krävs en halv genuppsättning från en hona och en halv från en hanne. Kungsboaormen dubblerade i stället sin egen halva genuppsättning i äggen och döttrarna blev halvkloner. Vissa arter kan till och med göra ägg med full genuppsättning och skapa döttrar som då blir vad som kallas dubbelkloner.

Om honor enbart skulle föröka sig genom jungfrufödsel föds dubbelt så många ungar, enbart döttrar. Problemet är att avkomman blir maximalt inavlad. Fördelen med sexuell fortplantning är att det skapar genetisk variation. På lång sikt är den avgörande.

– Skulle klimatet ändras eller födan ta slut ligger de inavlade honorna risigt till eftersom de inte kan anpassa sig. Arvsmassan har inte blandats. Det krävs ny genetisk variation för att anpassa sig biologiskt om omständigheterna blir kärva, säger Göran Arnqvist professor i zooekologi vid Uppsala universitet och expert på evolutionsbiologi.

Vissa arter tar det bästa av två världar – bladlöss, exempelvis, förökar sig genom jungfrufödsel under sommaren och växer snabbt i antal. Men under hösten börjar de producera hanar för att innan övervintringen, när de flesta dör, skapa variation för att säkra sin framtid.

Hos däggdjur, däremot, finns inga kända fall av spontan jungfrufödsel. Hos oss finns nämligen ett genetiskt fenomen som heter ”genomisk imprinting”. Alla däggdjur bär två kopior av varje gen, en från hanens och en från honans sida. I vissa av dessa par är en av kopiorna ”påslagen” och en ”avslagen”. Vilken av generna som tar över är förutbestämt. Skulle däggdjuren få gener enbart från sin mor skulle vissa par inte funka alls, medan andra skulle ha båda generna ”påslagna”.

I Japan 2004 lyckades en grupp forskare skapa en jungfrufödd mus, som döptes till Kaguya. I hennes fall hade forskarna sammansmält generna från två honmöss och ändrat generna biokemiskt för att få experimentet att funka.

Jungfrufödsel hos människor är därmed långt borta.

– Människor har 23 000 gener och vi känner till 80 imprintade gener. Förmodligen finns det många, många fler. Förutom att identifiera alla dessa gener behöver de dessutom slås på och av i rätt utvecklingsfaser med rätt teknik. säger Göran Arnqvist.

Skulle Marias jungfrufödsel ha kunnat ske, rent biologiskt?

– Inte alls. Människor som har problem med en enda gen blir ofta mycket sjuka om de alls överlever, problem på alla imprintade gener går inte. Dessutom skulle Jesus av biologisk nödvändighet ha varit en kvinna!

Men varför förökar sig vissa arter på det här sättet?

– Två anledningar – den ena är att det på kort sikt är ett effektivt sätt att ge upphov till dubbelt så många barn. Andra anledningen är nya hybridarter som blir infertila och därför får avla av sig partenogenetiskt för att klara sig, säger Göran Arnqvist.

Men trots flera uppmärksammade fall av jungfrufödsel de senaste decennierna tror professorn inte att det är ett förökningsknep som kommer att öka. I det långa loppet är det en vinnande strategi att blanda arvsmassan.