– Det finns väldigt många myter kring tvåsamheten, och vi kan vara så fångade av bilden av vår relation att vi sällan ifrågasätter dem. Vi vågar inte syna våra föreställningar närmare eftersom vi är rädda för att de ska göra ont. Men paradoxalt nog är det först när vi ser relationen och kan förhålla oss till hur det verkligen är, som vi kan uppleva frihet, både inom relationen eller om vi måste lämna den, säger Liria Ortiz, som är psykolog.

Hon tycker att Katarina Wennstams berättelse i ”Happy happy” om hur hon stannat i relationen av rädsla för att det kändes ekonomiskt betungande att skiljas, är ett modigt exempel på en sådan ärlighet.

Kan vår bild av ”den perfekta tvåsamheten”, ett fint hus eller dyra familjeresor till Thailand, kompensera för en dålig relation?

– Ja, det kan finnas något kompensatoriskt i det. Vi kan tänka ”han är inte så bra som partner, men jag trivs i mitt vackra hus, det är värt det”. Vändpunkten kommer när det inte finns något som kompenserar, säger Liria Ortiz.

Kristí Gústavsdótir, socionom och familjeterapeut, bedriver parterapi med fokus på jämställdhet ihop med sin man Karl Gustaf Piltz, leg psykolog.

– Även om många i boken ”Happy happy” lyckats skapa en positiv relation till sina ex, är det väldigt sorgligt att höra att flera av dessa kompetenta och kreativa kvinnor i boken upplever att de förlorade sin identitet då de var i relationen, säger Kristín Gústavsdóttir.

Fenomenet är inte obekant. Ofta möter de kvinnor som upplever skuld, hopplöshet eller känner sig instängda i sina relationer.

– Det är klassiskt att kvinnan tar mer ansvar för barnen, hemmet och de sociala relationerna. Hon blir projektledaren och mannen upplever att han måste underordna sig, att hon blivit tjatig och kontrollerande. Han kan också känna sig utanför, säger Karl Gustaf.

Devisen ”om mamma är glad blir barnet glatt” som upprepas i debatten kring ”Happy, happy” känner de igen från 1970-talet.

– Det är givetvis en förenkling, för att inte säga myt. Många gånger orkar inte föräldrarna se barnens ledsnad. Särskilt om man är förälskad eller förtjust i det nya livet. Men barnen vill inte att pappa eller mamma ska vara förälskad i någon annan – barn vill att deras föräldrar ska tycka mest om dem. De behöver en övergångsfas då de ska vänja sig vid det nya. Komplikationer uppstår ofta när nya partners och deras barn kommer in i bilden, inte sällan för det med sig känslor av svartsjuka och konkurrens, säger Kristín.

Samtidigt poängterar de att en skilsmässa också kan bidra till barnens utveckling, förutsatt att föräldrarna samarbetar och barnen känner sig älskade. De nya familjekonstellationerna kan också innebära att barnen får fler vuxna omkring sig som älskar dem. Dessutom kan de bli mer socialt kompetenta.