Äntligen skrider de fram till altaret. Gästerna i bänkraderna står upp när Mendelssohns mäktiga bröllopsmarsch fyller S:t Olai kyrka i Norrköping denna historiska dag, lördagen den 23 januari, då ett av de första enkönade äktenskapen förkunnas i Svenska kyrkan.
Först kommer brudnäbben. Därefter de älskande tu, sedan systrar och svågrar och släkt och vänner i ett enda framskridande följe.
Följets kläder, släp i röd brodyr samt kostymer och slipsar i mörk dito, har alla sytts av Anders Karlsson, den ene av ”brudgummarna”.
När schlagerballaden ”Så vill stjärnorna” klingat ut blinkar både gäster och brudpar bort tårarna. Plötsligt blir det knäpptyst.
– Ja, jag, Anders Karlsson, tar dig, Peter Berg, nu till min make att dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt, nästan viskar Anders.
Svensk kyrkohistoria skrivs när nu två män lovar varandra evig trohet i en vigselceremoni. Prästen Christer Staaf håller sedan ett personligt anförande om hur Maria Magdalena på Jesu tid valde att utmana normerna, precis som Peter och Anders gör i dag.
– Överallt där man bryter konventionen för kärlekens skull, sprids den ljuvaste doft av öppenhet och generositet, säger Christer Staaf, som ändrat några formuleringar i den gamla vigselordningen genom att byta ut ”brud” mot ”make” och ”man och hustru” mot ”makar”.
När han så utropat dem till äkta makar väntar alla på en kyss – som aldrig kom.
– Det är en privat sak som Peter och jag inte gör offentligt, förklarar Anders efteråt ute på kyrktrappan.
En princip som dock inte är hårdare än att DN:s fotograf lyckas övertala dem att gå fram till altaret igen för att kyssas inför en tom kyrka.
Så hur kändes det att stå där framme? När de samlat sig en stund säger Anders att han upplevt själva vigselceremonin som ett klimax på all kärlek de delat med varandra.
– Som om all nervositet plötsligt bara släppte. Det blixtrade till i huvudet på mig och nu bubblar det i hela kroppen, säger Anders.
– Det här är tveklöst den lyckligaste stunden i mitt liv, säger Peter.
Varför är det så viktigt att få gifta sig i kyrkan?
– Det handlar om att vi lovar varandra evig kärlek. Man vill dela den glädje man känner just i det ögonblicket med släkt och vänner. Det är en känsla som går väldigt djupt, säger Peter.
Att registrera partnerskap har aldrig varit aktuellt för Anders och Peter. Det känns helt oromantiskt.
För två år sedan träffades de. Men inte förrän de chattat med varandra under flera månader på kontaktsajten Qruiser. Så lång tid tog det innan de tyckte de kände varandra och var säkra på att de delade vissa grundläggande värderingar. Framför allt handlade det om synen på förhållande och trohet.
– Det är så många som ger upp för lätt. När det blir problem ser man bara det mörka, i stället för att fokusera på det som är positivt. När man har problem gäller det att titta tillbaka på varför man blev ett par från början, säger Peter.
Våren 2008 flyttade Peter från Örebro till Anders i Norrköping. Sedan dess har de knappt varit ifrån varandra. I november samma år friade Anders. Han stod i en blomsteraffär och valde blommor till sin mamma, när han fick ett infall och tog en bukett till Peter i stället. När Peter sagt ja, bokade de genast en tid i kyrkan
– Vi hade undersökt saken noga och var helt säkra på att riksdagen skulle rösta för den nya äktenskapslagen. Även att kyrkomötet skulle rösta ja, säger Anders Karlsson.
Efter vigseln denna lördag åker de tillbaka till hotellet. Peter får äntligen röka och Anders stoppar in en snus.
Därefter bär det av till festlokalen där de förberett genom att ställa fram buffémat. Efter tårtan är det dags för ”brudvalsen”. Båda är inriktade på att föra vilket gör att dansen ser litet styltig ut.
Sedan äts och festas och dansas det fram till tidiga morgontimmar då paret drar sig tillbaka till hotellet där de hyrt en svit för natten. Lampan släckte de vid fyratiden på söndagsmorgonen.