Sedan två och ett halvt år lever Kristina Hultman i ett särboförhållande med en kvinna. Barnen, en fjortonåring och en sextonåring bor hos Kristina varannan vecka. Resan till denna relativa stabilitet beskriver hon på sex hundra sidor med hjälp av huvudpersonen Claras medvetandeström och minnesfragment. Boken har fått namnet ”Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay”.
– Min historia följer inte de standardberättelser jag hade hört talas om. Jag var aldrig hemligt kär i någon tjej på mellanstadiet, och i gymnasiet ville jag vara med killar och bli av med oskulden som alla andra. I Djursholms samskola där jag gick existerade inte begreppet lesbisk. Det var inte ens en tanke. Det var en extremt homofob värld.
Kristina träffade en man hon ville ha barn med. Efter ett par år hade de två stycken. Hon längtade efter att skapa en trygg familj. Hennes pappa hade dött i cancer när hon var i tonåren och hon sörjde honom fortfarande. Till det yttre gick familjebygget bra, men långsamt insåg Kristina Hultman att hon var olycklig.
– Jag tyckte om att vara gravid, men ogillade att vara morsa, det repetitiva hushållsarbetet. Jag dolde för min man att jag kände mig olycklig. Jag älskade honom inte men hade inga tankar på att lämna honom.
Äktenskapet blev allt tommare. I boken uttrycker huvudpersonen Clara det så här: ”Vi brukar somna i var sin säng inne hos något av barnen. Eller så renoverar vi”. Kristina Hultman kallar det ett ”icke-autentiskt liv”.
En dag frågar Clara, och så gjorde även verklighetens Kristina, sin man om han vill skiljas. Hon blir chockad över svaret. Det är ”ja”. Han har inte heller trivts. Han har träffat en annan kvinna.
För verklighetens Kristina blir det kris och efteråt kan hon se ett mönster med en stegvis omorientering av sexualiteten.
– Jag hade bra sex med en feminin man, men älskade honom inte, jag kände platonsk kärlek till en kvinna, men kunde inte tänka mig att gå i säng med henne.
Och så en morgon vårvintern 2003 föll bitarna på plats.
– Jag satt i en taxi och hade varit på gaybar tillsammans med en av mina nya queera vänner. Efter tjugofem års förträngning av mitt lesbiska begär kände jag att jag ville ha henne. Vi rörde vid varandra. Jag hade blivit en annan.
Kristina Hultman – precis som hennes huvudperson Clara – inledde sitt första lesbiska sexuella förhållande.
– Jag var verkligen kär. Varje ord i sms:en gick rakt in i mig. Efter några månaders smusslande tog det slut.
– Jag var sårbar som om jag varit i en ny pubertet.
Tre år tog det för Kristina Hultman att komma över den första djupa förälskelsen i en kvinna. Hon började leva mer och mer i Stockholms lesbiska och queera kretsar.
– Fast det är inte så att jag skulle kräkas av att ligga med en kille. Jag tror att mitt sexuella begär är rörligt och att det kan vara så hos många människor, komplext och motsägelsefullt.Förr fungerade mitt begär ihop med killar, nu är det riktat mot tjejer.
– Jag har nog dragits till feminina män och nu till kvinnor med maskulin energi. Och jag skulle absolut kunna leva ihop med en könsöverskridare. Långt från det kurviga kvinnoidealet.
Vad sa barnen?
– De fick veta först av alla. De var åtta nio år. ”Jag har blivit kär i en tjej”, sa jag, och de tyckte inte det var något konstigt. De var inte alls lika tagna som jag.
Varför har du skrivit boken?
– Jag hade länge närt författardrömmar, påbörjat skrivprojekt, och så blev jag tillfrågad. I en intervju i Svenska Dagbladet i februari 2008 berättade jag om hur jag kom ut, det blev till och med löp. Efter det blev jag kontaktad av en förläggare.
Framtiden?
– Det är fortfarande laddat när kvinnor offentliggör en sexuell identitet som inte primärt är riktad mot män. Så det krävs mod. Homofobin och motståndet mot lesbiska är en realitet. Jag hoppas det blir bättre.
Läs ett utdrag ur hennes bok!