– Vi har det bra, det är liten risk att något riktigt hemskt ska hända oss. Vi behöver kraften till att lösa problemen, inte för att oroa oss, säger han.

Boken fick stor uppmärksamhet när den kom för ett år sedan. Och har gjort att Anders Bolling nu föreläser, twittrar, skriver blogginlägg och debatterar om mediernas roll i vad han anser vara vår omotiverat mörka världsbild.

–Se bara på en nyhetsvecka som denna, säger Anders Bolling. Ett askmoln från Island har visserligen förmörkat vår himmel, men vulkaner kan vi inte göra något åt. Samtidigt har forna fiender som Ryssland, Kina och USA suttit tillsammans på det mest självklara vis och diskuterat kärnvapenavveckling. Få tänker på att det alldeles nyligen var otänkbart.

Att förändra journalistiken handlar inte om att sprida positiva nyheter eller att avsluta en tevesändning med söta djurbilder. Snarare om att producera motbilder. Anders Bolling har anammat författaren Christer Kihlmans uttryck ”anastrof”– motsatsen till katastrof.

– När jag jobbade som utrikesredaktör på dn.se försökte jag tänka lite extra på hur vi presenterar det som hänt, vad vi skriver i ingresser och rubriker.

Det finns trots allt många optimister säger Anders Bolling, jag står inte ensam i öknen och ropar.

– Det verkar dock vara mest män som debatterar. När jag skrev boken letade jag verkligen efter kvinnor. En av de få som jag hittade var historikern Eva Österberg som jämfört brottsligheten förr och nu. Och kommit fram till att det var värre förr, och att vi då också var räddare.

I den statistikspäckade boken berättar han om lyckade projekt, som EU, och konstaterar att helheten faktiskt fungerar som det var tänkt. För Bolling är det stort att det numera går snabbare att komma fram till lösningar och att världens länder vill göra – och gör – saker tillsammans. Det gör honom hoppfull.

– Mitt syfte med boken var att berätta hur det ser ut i världen. Att titta på konflikterna (som är färre), välfärden (har ökat) samt miljön (som blivit bättre). Det är trist att det uppväxande släktet går runt med rädslor för att Världen ska gå under och planeten förstöras.

Anders Bolling säger sig vara en ”nyhetsnörd”. Engelska tidskriften The Economist är hans husbibel.

För bokens räkning har han specialstuderat år 1978 som det ter sig i Dagens Nyheters tidningslägg.

– Att titta 30 år tillbaka i tiden är ett bra tidsspann när man vill göra jämförelser. Men det gäller att inte blanda ihop det med sitt eget liv – ”då för 30 år sedan var jag ung och stark, nu är jag gammal och trött”. Då påverkar det framtidstron, säger Anders Bolling.

Det gjorde Anders Bolling när han växte upp på 70-talet. Då oroade man sig för kärnvapenkrig och befolkningsexplosion.

– Min generation hade en kort period av eufori när Berlinmuren föll. Men den gick över snabbt, och forskare och andra började diskutera om det skulle innebära problem och faror. Men jag tror att vi var glada i flera månader när järnridån föll …

Det som han särskilt intresserar sig för i dag är bland annat den amerikanska presidenten Barack Obama som han tycker inger hopp.

– När Obama fick Nobels fredspris var folk där och hackade på honom. Visst kan jag hålla med om att det var tidigt, men det var inte något felaktigt val. Tänk på vem han är! Vi har redan glömt hur stort det är att han är president i USA. Nu försöker vi hitta fel. Han skötte det snyggt när han fick priset. Han ser det som en uppmuntran till vidare arbete. Klokt hanterat, tycker jag.

Anders Bolling följer också Latinamerikas utveckling. Ett Latinamerika som tidigare kallades för ”diktaturernas paradis”.

– I dag kan man i många avseenden jämföra Latinamerika med Europa på 60-talet. Visst finns det enorma problem i Mexiko med knarkmaffian, men Brasiliens framgångssaga är intressant. Först en högerpresident som fick ordning på ekonomin, sedan en president med vänstersympatier som fortsätter arbetet.

Medierna har en tendens att förstärka problemen i världen och vi har en förmåga att sänka ”eländeströskeln”, menar Anders Bolling. Vi diskonterar eländet, tar ut hemskheterna i förskott.

Det är klart att Anders Bolling inte är immun mot oro. Han har också sina ”worst case scenarios”, kanske för att undvika att bli besviken.

– Alla kommer inte att sluta oroa sig, det behöver vi inte oroa oss för. Men vi kanske kan våga att andas ut – lite? säger Anders Bolling.