Runt Möckelmossen, mitt ute på det öländska alvaret, breder de solstekta grusmarkerna ut sig. Orkidéerna är redan utblommade, men kattfot, mandelblom och ölandstok blommar för fullt i kalkstenssprickorna.

Utspridda, en och en, mellan låga enbuskar och slånbärs­når och omgivna av ritblock, dukar, penslar, färgtuber och palettknivar sitter åtta kvinnor och en man. Tysta, djupt försjunkna i sina målningar.

Catharina Jonsson lägger med stor koncentration en blå skugga vid de honungsfärgade buskrosor hon målar. Hon vill få fram djupet i blombladen.

– Det är svårt. Men bara att sitta så här och glo på en blomma, höra lärkan i skyn och känna vinden mot huden, det är total avkoppling. Och måleriet hjälper en att stänga av, att måla är som en enda lång meditation. Alla tankar på vardagsbekymmer försvinner.

Vi är på målarkurs. Många folkhögskolor har veckolånga sommarkurser, och populärast är kurserna i konst och hantverk, akvarell- och landskapsmålning. De blir snabbt fulltecknade.

Dels av mitt i livet-kvinnor, som liksom Catharina ser kurserna som ett sätt att varva ner, få litet egen-semester och vara för sig själva, Samtidigt som de lär sig något nytt.

– Jag känner att jag behöver det här, säger Catharina, som är lärare och lantbrukarhustru.

Dels av ungdomar som Alex Borg, 18 år, som ligger på knä en bit från Catharina och med säkra drag med sin pensel får en himmel att skimra i blått. Han vill syssla med konst i framtiden.

– I skolan, när man blev betygsatt, var det inget kul. Men nu är det roligt att måla.

Den här kursen, ”Alla kan teckna och måla”, som ordnas av Ölands folkhögskola, vänder sig till nybörjare.

– Det tilltalade mig, jag är så självkritisk så annars hade jag aldrig vågat anmäla mig, säger Carina Persson, som sitter på en sten med ritblocket i knäet. Hon jobbar med friskvård i Dubai men är nu hemma i Sverige på semester.

– Här spelar inte resultatet så stor roll, vi får lära oss grunderna och upptäcka vår kreativitet.

Malin Mathiasson, som sitter bredvid henne, har just blivit uppsagd från sitt jobb som projektledare inom bilindustrin. Hon hittade kursen på nätet och anmälde sig direkt.

– Att måla är otroligt bra för oss som stressat mycket. Man tappar begrepp om tid och rum, fokuserar mycket bättre än när man tränar på gym till exempel, allt surr och brus försvinner.

Ledare för kursen är Sofia Sundberg, konstnär och lärare på Ölands folkhögskola. Idén fick hon för två år sedan.

– Säger man att man är konstnär så är det nästan alltid nån som säger ”Åh, jag skulle också vilja måla, men jag kan inte”. Jag vägrar tro på det. Alla har motoriken, sen kan man fylla på med teknik och kunskap.

– Visst kan vissa ha det litet svårare, men för de flesta är det befriande att dyka in i färg och form. Man växer lite som människa när man hittar ännu ett sätt att uttrycka sig på.

Sofia har en nioårig konstnärlig utbildning bakom sig. Nu ska hon få ett gäng nybörjare att på fem dagar upptäcka glädjen i att kommunicera med pensel och färg. Kursdeltagarna kommer från hela landet. Nästan alla bor på folkhögskolan.

Dagen börjar halv åtta med frukostbuffé och fortsätter med samling i ateljén. Eleverna får prova på olika material.

– Akvarell är svårare än man tror, säger Sofia, för man kan inte måla om. Oljefärg är bra, för man tar bara fram en trasa, torkar bort och målar om hur många gånger som helst.

– Men det tar lång tid att torka, så det är litet kladdigt att använda utomhus. Akrylfärg där­emot torkar snabbt. Men det är inte så viktigt egentligen vad man använder, det kan gå bra med ungarnas kritor eller grillkol också.

Sen visar Sofia bilder och pratar om ljuset och varma och kalla färger och drar i gång övningar där eleverna ska luras att släppa kontrollen.

– Konsten är att våga misslyckas och se vad som uppstår i själva skapandet. Målningarna är inte heliga.

Den här dagen har hon gett kursdeltagarna ett ord att själva associera vidare kring. Ordet är ”växande”. Och med det ordet i bakhuvudet ger sig alla ut på Alvaret för att måla. Motivet bestämmer man själv.

Gunilla Holmberg, som jobbat trettio år som dekoratör, fascineras av den röd-grå kalkstenen, vars skivor vi går på. Också stenen växer i landskapet, tycker hon, och det vill hon måla. Men att måla platta stenskivor med akrylfärg är svårt. De ser ut som en hög stenbumlingar på målarduken, tycker hon.

– Hur ska jag få dem att se platta ut? Hur får man fram perspektivet? Och grässtråna, de ser ut som skogsdungar. Vad gör man?

Sofia ger råd:

– Du kan prova att lägga penseldragen horisontellt när du målar det som ska vara platt. Och tänk på att göra stenarna mindre och mindre ju längre bort de ligger.

Vid halv ett plockas kaffe, kokta ägg och ost- och skinkmackor fram ur kylväskor. Det vanligaste nybörjarfelet, berättar Sofia under lunchen, är att man börjar måla motivet mitt på duken och sen upptäcker att det inte får plats.

– Det är bra att disponera litet lätt först, innan man börjar med färgen.

Ewa Westin, som är socionom till vardags, har tagit med kritor och blyerts ut på Alvaret. Hon har gått flera folkhögskolekurser tidigare somrar, i järnsmide och frigörande dans, bland annat.

Ett fantastiskt sätt att för en billig penning få koppla av, se nya platser och möjlighet att leka litet, utan krav på prestation, tycker hon.

– Kurserna ger både ro och fokusering, man stannar upp och stänger av omvärlden ett tag.

Också Ann Lindström, studievägledare, har, tillsammans med sin make, gått många sommarkurser på folkhögskolor landet runt. De har gått på vandrarkurser och trädgårdskurser, de har lärt sig qigong, varit på humlesafari och läst om medelhavsländernas kulturer.

– Utbudet är enormt, men jag tror inte så många känner till kurserna. Jag skulle verkligen önska att fler fick den här möjligheten att njuta av livet, samtidigt som man lär sig något. Lärarna är bra, maten god och boendet trevligt.

Vid tretiden är det dags att ta sig tillbaka till skolan. Dagens alster hängs upp till beskådande i ateljén. Nu ska bilderna diskuteras. Gunilla är fortfarande inte riktigt nöjd med sina stenar. Malins gröna färgtub tog slut under dagen så hon fick måla två röda träd i stället. Och Carina Persson suckar.

– Ingenting fungerade i dag, jag var helt tom.

Men allas bilder får mycket beröm.

Sen är det ”fri tid” en stund. Några fortsätter att måla i ateljén. Andra tar en promenad eller vilar. Halv sex serveras middagen, pasta och skinksås. Parallellt med målarkursen går också en grafikkurs och en kurs i Ölands natur, och deltagarna äter ihop, i solen på skolans terrass.

Kvällarna avslutas med vandringar eller föreläsningar. Ämnena varierar, från ”Naturen som formgivare till ”Lars Lerin i ord och bild” , smärta, antistressmetoder och fjärilar. Denna kväll talar ornitologen Pav Johnsson om Ölands fåglar.

Sen är det samling i puben.