Förr kopplades tatueringar till sunkig subkultur och kriminalitet. Nu har den uråldriga kroppskonsten blivit en modeaccessoar. Varför tatuerar vi oss?
Daniel, 25: "Jag vill täcka större delen av kroppen med tatueringar"
Vad föreställer dina tatueringar?
– De är japanskinspirerade. Jag kör inte klassiskt, men de asiatiska motiven är med – lotusblommor, drakar, fiskar, tigrar, fenixfåglar, geishor och samurajer. Sedan kör jag black and grey, som det heter när man bara väljer en gråskala och inte färg. Jag har två helarmstatueringar och en på bröstet. Nu håller jag på att täcka benen också.
När gjorde du dem?
– Jag gjorde min första när jag var sjutton år, ett litet japanskt motiv som är inbyggt i det andra nu.
Varför ville du tatuera dig?
– Jag har alltid gillat tatueringar. Det har hört till i musikstilarna jag har gillat – punk och hårdrock och metal och all sådan subkultursmusik. När jag började var det ett sätt att uttrycka sig, en konstform, där man visade att man ville tillhöra en viss grupp. Nu är det ett kul projekt, som man sparar till och ligger och tänker på, om man pallar det och hur ont det kommer att göra.
Varför just de här?
– De asiatiska motiven är rätt tidlösa och klassiska. Jag vill inte ha några pinuppor, inga bilar och absolut inga tribaltatueringar.
Vad är ditt mål?
– Jag vill täcka större delen av kroppen. Än så länge känner jag mig inte alls tatuerad.
Vad möter du för reaktioner?
– Många tycker det är fint. Det börjar bli så pass accepterat och vanligt med tatueringar nu. För åtta år sedan när jag började hörde tatueringar till en subkultur, det var något extremt. I dag är det nästan lika enkelt som att köpa ett halsband. Men visst har jag stött på missnöje hos släkt och vänner. Jag är inte mormors lilla barnbarn längre. Hon tycker det är fint med blommorna men tatueringar tillhör inte hennes kultur.
Har du ångrat dig någon gång?
– Nej, aldrig. Visst kan man bäva lite, svettas dagen innan man ska göra hela smalbenet. Varför ger man sig in på det här? Det gör så ont och så kostar det pengar. Men är man väl förberedd och vet att det gör ont står man ut, för det är intressant att följa med när motiven växer fram och man vet att man blir snygg. En gång var jag snorbakis och hade inte ätit frukost, då kändes det som om någon körde en gräsklippare över kroppen. Det är lite hatkärlek över det hela.
Vad blir nästa tatuering?
– Först ska jag göra klart en asiatisk tiger på högerbenet och så en blomma på foten. Sedan blir det nog hela magen.
Anna, 23: "Nästa steg är att fortsätta på den mexikanska dödskallen"
Vad föreställer dina tatueringar?
– Jag har ganska klassiskt inspirerad helarmstatuering, en ”old school” med min tatuerares personliga stil. Old school betyder enkla bilder med vanliga motiv, som svalor, hjärtan och rosor, eller en leopard och en halvnaken tjej. På den andra armen har jag inte lika mycket än. På benen, fingarna och halsen har jag också tatueringar.
När gjorde du dem?
– Jag började för snart sex år sen, så det har blivit lite i taget. Ibland kör jag oftare, ibland har jag uppehåll. Jag har alltid velat ha många tatueringar, men jag är ganska impulsiv så jag har inte haft några planer på hur det skulle bli.
Vad betyder tatueringar för dig?
– För mig handlar det inte så mycket om tatueringar tillägnade någon. Jag tycker det är snyggt, började först med piercing men har sedan gått över till bara tatueringar. För mig är det en livsstil med många delar – kläder, hår, smink och tatueringar. Lite åt rockabilly-hållet. En del har blonderat hår och silikonbröst, jag föredrar mörkt hår och tatueringar. Man tolkar sin person i tatueringarna.
Varför just de här tatueringarna?
–Jag gillar stilen. Det ska vara mycket färg och man ska sätta en personlig prägel på tatueringen, inte bara välja en bild ur en bok. Jag började med småtatueringar här och var och sedan byggde jag på med en bakgrund för att få ihop allt. Ganska planlöst, faktiskt.
Vad möter du för reaktioner?
– Bara positiva. På mitt jobb träffar jag ganska många äldre människor, som man inte förväntar sig ska tycka det är okej. Men de blir intresserade och tycker det är kul att man går sin egen väg.
Har du ångrat dig någon gång?
– Nej, aldrig faktiskt. Jag vill bara ha mer.
Blir det fler tatueringar nu?
– Min plan är att fylla hela kroppen. Nästa steg för mig är att fortsätta på den mexikanska dödskallen jag har på låret. Jag ska fylla i färger och skuggor och sådant. Det gör ont, men man står ut. Man vet vad man får ut av det – det är snyggt och personligt.