– Lönnsirapen är från Vermont, säger han stolt.
USA:s ambassadör Matthew Barzun, personligen handplockad till jobbet av president Barack Obama, har i tysthet infört ett nytt sätt att bättra på bilden av USA i Sverige.
Han kallar det ”Embassy in a box” (ambassad i en låda). Nyligen tog han med sig delar av personalen och åkte till Linköping, där han mötte folk i konsthallen vid torget. Tidigare har han varit i Umeå och Växjö. Fler städer står på tur i propagandaoffensiven.
– Man brukar säga att man jobbar på ambassaden i Stockholm, eller Madrid, eller Paris. Det är så fokuserat på huvudstäderna. Men jag har bott i Louisville i Kentucky och vet att huvudstäder inte har monopol på goda idéer, säger han.
Han var bara 38 år när han i augusti 2009 som nybliven ambassadör, tillsammans med hustrun Brooke, flyttade in i Villa Åkerlund, den pampiga 30-talsvilla i Diplomatstaden i Stockholm som tjänar som bostad åt USA:s sändebud här.
Brooke Brown Barzun är inte bara utbildad familjerådgivare och dotter till mannen bakom Brown-Forman, en av USA:s största vin- och sprittillverkare (Jack Daniels, Southern Comfort m fl), hon är också konstnär, berättar hon när vi träffas för ett samtal i husets representationsdel på första våningen.
– Inte utbildad. Jag är amatörkonstnär och tecknar mest. Jag älskar konst.
Därför inledde hon snabbt ett samarbete med ett galleri i Stockholm för att i en temporär utställning fylla väggarna i residenset med samtida svensk konst av namn som Karin Mamma Andersson och Jockum Nordström – i väntan på att den amerikanska skulle anlända från USA.
– Det blev en fantastisk introduktion till Stockholms konstvärld och gjorde samtidigt att vi fick flera goda vänner.
Men nu fylls huset av amerikansk konst som ska visas upp för svenskar. Det mesta är av mycket modernt snitt. Ett spindelnät projiceras på en vägg och trasas sönder varje gång någon passerar; i ett hörn ligger en virtuellt droppande grön pöl (roligare än det låter), en projektor låter en figur klättra i besökarens hand.
På 90-talet var Matthew Barzun med och startade Cnet, ett nätbaserat medieföretag som blev en stor framgång. Det köptes för några år sedan av CBS för 1,8 miljarder dollar (i dagsläget nästan 12 miljarder kronor).
Vid sidan av jobbet var han politiskt engagerad för det demokratiska partiet. När den unge senatorn Barack Obama 2006 besökte Louisville i Kentucky för att hjälpa till att vinna tillbaka delstaten till demokraterna, såg Matthew Barzun till att organisera ett valmöte med honom på stadens basebollstadion. Det blev succé – ett fullsatt stadion jublade åt ett lysande tal.
När Obama sedan kandiderade till presidentposten var Matthew Barzun en av hjärnorna bakom den kampanj som ledde till valseger.
En tid efter valet kom ett samtal från Washington. Den nyvalde presidenten undrade om Barzun ville bli ambassadör i Stockholm.
– Jag tackade ja med entusiasm.
En gång tidigare hade han varit här – på en väns bröllop – och förälskade sig då i stan. Han gillar särskilt Skansen dit han och hustrun gärna går med sina tre barn: två söner och en dotter, alla under tio år. Han försummar aldrig en chans att visa besökare Vasamuseet. Och både han och hustrun sätter upp ”skridskor i Kungsträdgården” som en storfavorit.
Han uttrycker ständigt hur mycket han tycker om Sverige och svenskarna.
– Jag väntade mig att de skulle vara passionerade, principfasta och pragmatiska, säger han. Och det är precis så svenskarna är.
Varför hamnade han just här? Han säger att han inte vet, men gissar att hans bakgrund som IT-entreprenör har viss betydelse: där ligger ju Sverige långt framme, menar han. Den bakgrunden präglar också hans sätt att jobba som ambassadör. Han bloggar förstås (blogomsweden.blogspot.com), och propagerar ständigt för att man ska följa ambassadens arbete på Facebook och Twitter.
Att ambassadören vid besöket i Linköping börjar med att steka amerikanska pannkakor på gatan är ett tacksamt fototillfälle för lokalpressen. Dessutom får han hjälp av Östergötlands landshövding Elisabeth Nilsson som i likhet med Linköpings kommun skarpt gillar att ambassadören kommer hit.
Efter en stund dyker ett 20-tal åttondeklassare upp och bjuds på pannkakorna. Inne i konsthallen har en symbolisk port byggts upp som besökarna kan gå igenom. Över den hänger det klassiska amerikanska vapnet med den vithövdade örnen, men med en ny text tillagd på ambassadens emblem: Road Show.
Där innanför får eleverna bland annat skriva det första de tänker på när de hör ordet USA. Tavlan fylls med ord: Makt, Hollywood, FBI, Baseboll ...
– Britney Spears – är det positivt? säger Matthew Barzun när han går igenom listan med några blyga tonårsflickor.
Killarna har i stället satt sig runt ett bord med inbyggda Ipad-plattor, laddade med ikoner som rör USA.
– De ringde från Washington och ville höra mer om Ipad-bordet, säger pressrådet Ryan Koch till ambassadören.
– Fint, det snackas om det där alltså, svarar han nöjt.
Ambassaden har annonserat ut att de ska vara på plats i Linköping och ha med sig tjänstemän som kan utfärda pass och visum. Amerikanen Robb Zinn och hans svenska hustru Helena har passat på att resa hit från Norrköping. Med sig har de dottern Stella-Rose, fem månader, som är amerikansk medborgare och nu ska få sitt första pass.
Samtidigt, i en sal intill, sitter elever från en engelskspråkig gymnasieklass och får höra av två experter från ambassaden hur man gör för att plugga i USA.
Lite senare på dagen berättar Matthew Barzun inför en publik på universitetet i Linköping om när han tog emot uppdraget av Obama i Ovala rummet i Vita huset:
– Jag frågade om han hade ett råd till mig som ny ambassadör. Han tänkte efter lite, och så sa han: ”Listen ...”
Sen säger han inget mer och det tar en liten stund innan publiken hajar och börjar skratta. Obamas råd var alltså detta: ”Lyssna!”
Det visar sig att Matthew Barzun är en estradör. Han fångar publikens uppmärksamhet, varvar allvar med skämt och påpekar när han visar en overhead-bild att det blir både den första och den sista under hans tal.
– Jag lärde mig ordet ”sista” på svenska för sex månader sedan. Det var när jag hade provat surströmming.
När han möter den utrikespolitiska föreningen på universitetet blir tonen fränare och frågorna mer kritiska: om USA:s roll i Afghanistan, och om behandlingen av Bradley Manning, den gripne Wikileaks-läckaren som sitter isolerad på en militärbas utanför Washington och enligt uppgift utsätts för tortyrliknande behandling.
Diplomatiskt svarar han att han inte kan kommentera en pågående rättsprocess, men talar desto mer om vikten av att kunna kommunicera konfidentiellt.
Hösten 2010 avslöjade Wikileaks innehållet i en stor mängd rapporter från amerikanska ambassader runt om i världen hem till Washington. Mest uppmärksammat i Sverige blev kanske en tjänstemans omdöme om utrikesminister Carl Bildt: ”A medium size dog with a big dog attitude” (en medelstor hund med en stor hunds attityd).
Tiden kring de avslöjandena beskriver nu ambassadör Barzun som ett lågvattenmärke under sin tid i Sverige.
– Jag kan inte kommentera några påstådda citat ur påstått läckta rapporter. Men jag tror att de amerikansk-svenska förbindelserna är starka nog att komma igenom det obehag som kan ha orsakats av skriverierna, säger han smidigt när vi samtalar på residenset.
Och affären fick en positiv följd, hävdar han.
– Den har lett till bra debatter på platser vi besöker om vikten av öppenhet och förtroenden. Precis som när det gäller affärer, sjukvård och journalistik är möjligheten att samtala konfidentiellt viktig också i diplomatin.
Diplomati betyder också representation – det är ofta middagar i det amerikanska residenset i diplomatstaden. När vi är på besök är bordet i matsalen dukat för 20 gäster, med anledning av ett besök av Minneapolis borgmästare, och Brooke Brown Barzun kollar placeringarna.
Paret Barzun träffades på en blindträff i San Francisco för tolv år sedan. Matthew dök upp ensam på en kollegas bröllop, och kollegans mamma – hans egen kusin – frågade om hon skulle hitta en dejt åt honom.
– Visst, sa jag. Hon frågade vad jag letade efter, och jag sa: Någon smart, cool, rolig ... och en massa andra adjektiv.
Brooke:
– Den kvinnan var en gammal vän till vår familj. Jag råkade äta middag med henne dagen efter och plötsligt sa hon: ”Jag har hittat den du ska gifta dig med!”
Matthew fick snart ett meddelande på sin telefonsvarare: ”Här är telefonnumret till din blivande fru.”
– Matthew hämtade mig vid min lägenhet, tog ut mig på middag och fick mig att skratta hela kvällen, säger Brooke.
Två år senare gifte de sig i hennes hemstad Louisville i Kentucky, dit de också flyttade.
Matthew Barzun hämtar plötsligt en lerfigur som hans hustru gjorde när hon var 18 år, en sensuell skulptur av en mans- och en kvinnokropp.
Han visar den stolt.
– Jag brukar ställa ner den (i representationsvåningen). Men hon tar alltid upp den igen (till den privata delen av huset).