Hit åker Alex Schulman och Mikael Persbrandt för att fika. Och över 700 mode-, musik- och reklamplåtningar, bland annat för ryska och italienska Vogue har ägt rum på ön de senaste tio åren. Bo Kaspers Orkester och The Cardigans har använt ön som kuliss i musikvideor och på skivomslag.
Listan fortsätter i oändlighet.
Dimman griper tag i skogspartiet som vi rullar igenom. Det finns inga skyltar, men öns signum, en öde kalkstensfabrik och två grådammiga slagghögar, tornar upp sig intill hotellet som är Furillens kärna.
En bit bort, där dimman lättar, syns kor och får som betar fritt. Det jag ser är en märklig och mäktig krock av militära avtryck, industriellt arv och grönskande natur. Mitt i det hela stoltserar det avskalade designhotellet Fabriken med finkrog och trådlösa laptopgäster, nedsjunkna i fåtöljer från Källemo.
Betonggolv och upphottad industrikänsla. Är det så här en paradisö ser ut? För Sveriges mest framgångsrika kreatörer tycks så vara fallet. Och omvärlden fascineras; Furillen tycks vara mer känd bland Manhattans reklamelit än hos gemene man i Sverige.
När fotografen Johan Hellström sökte nya platser att fotografera runt Gotland blev han medsläpad till Furillen av en närboende modell, redan för tolv år sedan.
Då var ön fortfarande ett militärområde och ryska skyltar väntade vid Furillens kant med uppmaningen att inte åka längre. Runt om på ön patrullerade blodhundar, och turister såväl som gotlänningar höll sig borta från det taggtrådslindade området.
I dag äger Johan Hellström största delen av ön. Han köpte all ledig mark på Furillen, 500 hektar, och för nu en ständig dialog med ”politiker och byråkrater” om sina idéer för Furillen. Han är nu öns store man, låter sitt hotell kvarstå som centralpunkt men initierar samtidigt nya projekt på ön.
Nyligen skrev han kontrakt med en industriman från Blekinge som ville investera 30 miljoner kronor i en ”kulturkub”, en verkstad och boende för gästande konstnärer. Här ska en konstnär kunna inkvarteras för att skapa, mitt i en skogsdunge.
Kulturkuben är en tredjedel av planen för Furillen Studios. Kulturkuben ska få sällskap av ett arkitektkontor samt en stor musikstudio, på uppdrag av Abbastjärnan Björn Ulvaeus. Men hela projektet vilar i avvaktan på Miljödomstolens beslut om huruvida bygget av musikstudion får fortgå. Anledningen är att husritningarna sträcker sig innanför strandskyddet.
Andra projekt på ön med samma dilemma har fått dispens - vilket Gotlands landshövding Marianne Samuelsson fått mycket kritik för i veckan. Hon anklagas för att inte behandla alla ansökningar lika. På Naturvårdsverket står man dock fast vid att Björn Ulvaeus bygge är olämpligt.
– Vi finner det inte lämpligt utifrån syftet. De har inte presenterat tillräckliga skäl för att få sin dispens, säger Nils Hallberg, miljörättsjurist på Naturvårdsverket.
Tills vidare ska Johan Hellström tillsammans med arkitekten Andreas Forsberg nu utveckla ytterligare projekt på ön. Förutom ett kontor till sig själv, har Andreas Forsberg även ritat övriga byggnader i projektet Furillen Studios, liksom de tolv lägenheter som Gotlandshem ska slå upp på ön redan nästa år.
Vid en glänta där Furillen Studios ska anläggas berättar Andreas Forsberg hur viktigt det är för honom att jobba med ”kirurgisk precision” under varje byggprojekt på Furillen, för att enkelt kunna återställa naturen runt det som byggs.
Rödlistade skalbaggar får inte hotas. Och störande subljud från vindkraftverken får inte vara för nära den planerade musikstudion. Det är ett långsamt pussel som ska läggas.
– Alla projekt på ön ska nå någonstans, bli något som inte redan finns. Vi vill kunna använda Furillen för att experimentera, testa nya saker, säger Andreas Forsberg innan vi packar ihop.
När det skymmer lånar jag en cykel utanför hotellet och trampar bort mot öns södra udde. Där någonstans ska mitt rum för natten finnas. Fabriken har placerat små bodar på ön för dem som föredrar ett avskilt och frånkopplat boende.
Eremitkojorna, som de kallas, hyrs ut för 5 000 kronor första natten, 500 kronor andra, 50 kronor tredje, 5 kronor fjärde och gratis femte natten.
Jag har sett eremitkojan i dagsljus. Nu stapplar jag genom det våta gräset med min iphone tänd som en ficklampa, och söker bakom varje buske. Först efter en timme hittar jag rätt. Jag tänder oljelampan där inne, värmer fötterna på fårskinnspläden och somnar direkt.
Nästa morgon vilar ett tyst lugn över ön när jag cyklar tillbaka till hotellet. Där väntar Johan Hellström och Andreas Forsberg, liksom en frukostbuffé med bröd, bakat på andra sidan viken, och lokalproducerad ost och skinka.
Andreas Forsberg funderar över vad ”det nya paradiset” är, och säger att utsattheten på ön gör det enklare för honom som arkitekt att koka ner kärnan av sina tankar.
– Furillen ger mig självförtroende och distans. Tänket att ”man måste vara i Stockholm” håller inte, med dagens teknik är det inga problem att turnera runt. Man måste bara våga.
Hur exklusiv ska Furillen då vara? Johan Hellström säger att han välkomnar såväl hotellgäster som tältare och fågelskådare på ön.
– Jag tror det är naturen och hotellet som lockar, inte kändisspottingen. Och i januari kommer bara de mest hängivna hit. Med arkitekturen, musiken och konsten här kan det bli en knasig Andy Warhol-anda här ute på ön. Jag hoppas att vi drar till oss några riktiga knäppgökar som förgyller tillvaron.
Björn Ulvaeus sitter på en båt i Roslagen när han svarar i telefonen. Första gången hans mäklare visade upp en tomt på Furillen tyckte Björn Ulvaeus inte om vad han såg.
– Men så fick vi se öns andra sida och jag föll pladask, berättar han.
Vad var det du föll för?
– Lugnet och den kompakta tystnaden. Det finns en kreativitet i luften på Furillen, miljön är som gjord för tänkande. Jag såg genast mig själv där i huset, spejande rätt ut över Östersjön, inte bara en sommardag, utan även om hösten och vintern. Miljön är oslagbar om man bara vill dra sig tillbaka och brainstorma.
Björn Ulvaeus ritningar och planer är redan klara. Nu vill han bara ta första spadtaget.
– Jag vill testa att göra ett hus utan att tänka på ekonomin, göra det senaste och bästa inom allt, med solceller och bergvärme. Se hur självförsörjande huset kan bli.
Om bygget blir av, är du inte rädd att det blir en turistinvasion på ön som stör din verksamhet?
– Nej, vi är ändå så avsides. Jag tror de flesta som kommer till Furillen gör det för naturens skull.
Innan vi lämnar Furillen kör vi förbi en ståtlig, högbyggd villa med unik arkitektur. Här bor Håkan Nesser numera. Han vill inte ta emot besök, men svarar i telefonen, och berättar att han hittade hit första gången för fem år sedan.
– Det var en mörk kväll i oktober, vi kom fram och jag undrade var fasen vi var någonstans. Ön var så tom, säger han. Att det senare blev en riktig flytt hit var mest en slump:
– Jag gick förbi en tall och där satt en skylt med texten ”tomt till salu”.
Håkan Nesser har inget intresse av att göra Furillen känd, och säger att jag gärna får strunta i mitt reportage. När herr och fru Nesser började bygga på Furillen gjorde de det just för att kunna få vara ensamma där.
Nu nalkas en hajp kring Furillen, med rockbandet The Hives och Abbastjärnan Björn Ulvaeus som blivande grannar.
– Ja, det visste vi ju inte när vi köpte vår tomt, men lyckligtvis går en hajp alltid över, menar Håkan Nesser.
Han har inte drömt om sin egen paradisö tidigare, bara blivit mer folkskygg med åldern.
– Det är lätt att koncentrera sig här ute, det händer inte så mycket. Stor skillnad från storstädernas brus, innan London bodde jag ju i New York och tog mig ibland från Manhattan direkt hit. Att ha de kontrasterna i sitt liv är en nåd.
På Furillen finns dock människor som sätter sig emot hela förvandlingen av ön. Bo Lundgren, sommargäst, fågelskådare och husägare på Furillen tycker att Johan Hellströms vision för ön gått överstyr.
- Förr kom naturälskande människor hit, nu har vi istället fått en nyrik stockholmspublik i kostym som kommer ut och tittar på spektaklet, säger Bo Lundgren som tycker att Furillen är på väg att bli ett nytt Lidingö.
- Furillen har varit en magisk plats, men nu kommer stockholmare hit i flotta bilar och skiter i att det är 50-vägar och cyklister på ön.