”Det värsta med att jobba med svenskar i näringslivet är att de aldrig kan fatta ett beslut. Allting ska förankras, och svenskarna har själva uppfunnit ordet ”förankringsprocess”. Alla ska få säga sitt och besluten ska fattas demokratiskt. Det här gör att svenskar har ett rykte om sig att inte kunna vara flexibla. Jämför med i USA där ”time is money”. I Sverige får saker ta hur långt tid som helst, bara det blir bra.

Vad som händer om ett beslut måste ändras vågar man inte tänka på. Då måste hela processen tas om. Det bästa sättet att motivera en svensk att jobba är inte pengar, utan ansvar. Att få vara med och påverka är mer värt än en löneförhöjning. Däremot är det ingen som någonsin tar på sig ansvaret om något går fel.

Att komma hem på middag hos en svensk är också en speciell upplevelse. Först ska det gås ”husesyn”, som svenskarna kallar det. Då ska man gå in i alla rum, inklusive sovrummet. Inför en middag städar svensken febrilt, till och med inne i skåpen. Och så ställs det fram en massa värmeljus överallt. Alla svenskar älskar ljus.

När det är dags att äta pratar man mycket om maten; ingredienser och hur den har lagats. Svenskarna säger ”det här var gott” fast de fortfarande äter. Det roligaste är servetterna med svenska flaggan på som svenskarna torkar sig om munnen med! Kan du tänka dig en amerikan göra det med amerikanska flaggan?

Jag kan störa mig jättemycket på att svenskar är så försiktiga och alltid väljer det som är mest lagom. Som när alla lägger sig i mittenfilen på motorvägen. Men så finns det såklart sådant som jag beundrar svenskarna för, som hur de tar hand om sina barn. De svenska papporna är så mjuka. Svenskarna är bra på att lyssna i allmänhet. Och så är de ödmjuka och lyhörda. De kan fånga upp stämningar i olika sociala sammanhang och tar sig tid att reflektera.”