Förvandlingen tog inte särskilt lång tid. På vardagsrumsbordet ligger tidningsurklipp till inspiration: rödamattanbilder och porträttfotografier av den kända skådespelerskan. Erika Angela, som läser allt hon kommer över och håller sig uppdaterad kring vad som sker i stjärnans liv, går in i sovrummet för att prova en klänning som är ”very Angelina”.
I Los Angeles finns många som försöker, men också de som insett att ”det näst bästa” kan duga – att bara se ut som en kändis. Det är inte ovanligt att springa in i Elvis Presley på Hollywoods mest turisttäta gator, eller se Marilyn Monroe hålla ned sin kjol i ett gatuhörn. Företagsevents och premiärfester kryddas ofta med inhyrda look-alikes, en låtsas-Arnold som klipper ett band, en fejk-Gaga som minglar på en firmafest, en lite för ung Michael Jackson som mimar på ett barnkalas. Och även om tillställningens gäster vet att det inte är äkta vara som bjuds, gillar man att sjunga med här i la-la-land.
Erika Angela har varit Angelina Jolie i bara sex månader. Men har länge varit ett stort fan. I flera år har hon gått på auditions för att bli Angelinas ”body double” i olika filmer. De uppdragen har hon inte fått, men till långfilmen ”Beowulf” (2007) fick Erika i alla fall stå som provmodell till filmaffischen med Angelina på.
Redan innan Angelina Jolies stora genombrott, då filmen ”Gia” just släppts 1998, fick Erika Angela ofta höra hur lik hon var denna lovande skådespelare.
– Och det stämmer ju, vi har samma längd, vikt, ögonfärg och frisyr. Så jag tog det som en komplimang. Angelina är en av världens vackraste kvinnor i mina ögon, säger Erika Angela, som nyligen bytte sitt efternamn Sefred till det mer passande Angela. Hon har även jobbat på att få sin röst att låta så lik Angelinas som möjligt.
Under sitt första halvår som look-alike har hon hunnit med flera inhopp på röda mattor och cocktailmingel. Samtidigt försöker hon hanka sig fram som skådespelare och modell.
– Det här är något jag gör på helger, jag ser det som skådespeleri. Det är ju vad Angelina Jolie också gör, på heltid. Medan hon spelar andra roller så spelar jag henne.
Så du tycker att du gör samma jobb som Angelina Jolie?
– Alla skådespelarjobb är likvärdiga, det handlar om att återskapa en annan person. Om Angelina inte levde längre skulle någon kanske spela henne i filmen om hennes liv, det skulle jag kunna göra. Angelina har tillbringat hela sitt liv med att vara Angelina, det är inte så konstigt att någon annan nu också gör det.
På sitt senaste uppdrag, ett personalfest, anlände Erika klädd i svart balklänning och stora solglasögon. Vid sin sida hade hon en kostymklädd Brad Pitt-look-alike.
– Vi pratade med gästerna och lät dem ta bilder på oss, stannade i två-tre timmar och fick 500 dollar (3 300 kr) i betalning. Ibland får jag mer, men det brukar vara standardbetalningen.
I Erika Angelas lägenhet sitter också kollegan Jennifer Popagain tillbakalutad i vardagsrumssoffan. Hon är 35 år och bor med sin hund i södra Los Angeles. När sminkösen med rosa hår ber Jennifer sätta sig framför spegeln och testa peruker, försöker hon sig på ett särskilt skratt.
– Är det likt? frågar hon.
Likt Jennifer Lopez skratt, alltså. Det är svårt att ana den kända artisten och skådespelaren där, vare sig i skratt eller utseende. Men med en blond peruk, ett tjockt lager smink och ett stramt åtsittande fodral smyger ett uns av likhet fram.
– Jag älskar J-Lo (Jennifer Lopez smeknamn, reds anm), säger Jennifer Popagain och bläddrar fram en bild på stjärnan i en skvallertidning.
Hon har aldrig träffat sin namne, men Jennifer Popagain säger att det var nära, både den gången hon köade för att sitta i publiken till tv-programmet ”American idol”, där Lopez varit jurymedlem, och den gången hon såg Jennifer Lopez shoppa på Bloomingdales. Liksom Erika Angela och de flesta i branschen, är Jennifer Popagain bara look-a-like på deltid. Resten av tiden försöker även hon norpa åt sig roller som skådespelare. Utan några större framgångar än. Hon extraknäcker också som cigarrettflicka – går lättklädd och leende runt på fester och klubbar med gammaldags godis och cigarretter i en låda på magen.
När Erika Angela måste lämna oss för ett ”hemligt möte”, hoppar vi andra in i Jennifer Popagains nedcabbade sportbil och rullar fram längs den palmkantade asfalten till ett närliggande kafé. Jennifer, i hatt och stora solglasögon – och dessutom en fotograf hack i häl – får många blickar från grannborden.
– Jag gillar uppmärksamheten, säger hon och funderar över om kafégästerna verkligen tror att hon är Jennifer Lopez eller ej.
Både Jennifer Popagain och Erika Angela får sina uppdrag från Madonna. Alltså inte den riktiga Madonna, men kvinnan som varit Madonnas look-alike i 26 år. När Jennifer Popagain svept sin cola på kaféet, kör hon oss tvärs igenom Los Angeles till villaförorten där Denise Bella Vlasis bor och arbetar. Sedan uppdragen som Madonna-imitatör sinat de senaste åren har Denise Bella Vlasis börjat arbeta som agent för andra look-alikes. Hon trivs med att ”stanna hemma i mjukisbyxor hela dagarna”, säger hon, och hämtar isvatten till sina gäster. Vi sitter vid köksbordet och bläddrar genom foton på de imitatörer hon representerar. Sjuåriga dottern sitter fastklistrad framför tv:n intill. När Denise Bella Vlasis man, som för övrigt är Elvis Presley-imitatör, kommer hem mitt i intervjun tar hon med oss ut på tomten, förbi poolen och bort mot garaget där hon öppnar porten och visar en enorm, överbelamrad garderob.
– När jag hyr ut cigarrettflickor eller look-alikes kan de alltid hitta något att ha på sig här, skrattar hon. Själv får Denise Bella Vlasis fortfarande Madonnauppdrag ibland, men inser själv att hennes tid som look-alike nog är över.
– Men Madonna har verkligen förändrat mitt liv, för alltid. När jag var 20 år och inte visste vilken riktning jag skulle välja, upptäckte jag Madonna. Jag var aldrig fanatisk som ung men blev mer och mer intresserad. Hon har något fångande, man kan inte sluta titta på Madonna när man ser henne på tv. Jag älskar henne än, och ser ännu fler likheter mellan oss nu, särskilt i privatlivet.
På vilket sätt är ditt och Madonnas liv lika?
– Vi var båda dansare som barn och försökte slå igenom. Vi fick barn när vi fyllt 40 år och vi båda har fokuserat på karriären. Och jag har också haft en Sean Penn, och en Carlos Leon, i mitt liv. Men jag träffade aldrig någon Guy Ritchie, jag fick en Elvis i stället, säger hon och skrattar.
Är Madonna värd 26 år av ditt liv?
– Det har inte handlat om henne, utan om min egen resa. Madonna är bara den flygande matta jag rest på. Genom att spela en stark kvinna har jag själv lärt mig vara stark i vad jag gör.
Som look-alike får man ”snabba uppdrag, snabba pengar och man behöver inte kämpa lika hårt som en riktig skådis”, förklarar Denise Bella Vlasis. För tolv år sedan skrev hon en bok om sin nischade bransch, i den finns bilder på mängder av kändisimitatörer – Cher, Jack Nicholson och Arnold Schwarzenegger. För att nämna några. De mest efterfrågade i dag är de klassiska Hollywoodikonerna, som Marilyn Monroe, The Ratpack och just Elvis Presley. Dessa imitatörer får hon beställningar på dagligen. Nu finns också en stor efterfrågan på ”det nya Hollywood”, förklarar Denise Bella Vlasis. Därför har hon bjudit hem ytterligare två kändisimitatörer. Det ringer på dörren och Robert Pattinson, skådisen från ”Twilight”-filmerna, kliver in i den kvava villan. Han presenterar sig som Brandon Register-Watford.
Brandon har just flugit in från Orlando i Florida där han arbetar som skådespelare på Universal Studios nöjesfält. När vampyrfilmen ”Twilight” (den första i en svit av tre) släpptes under hösten 2008 blev också filmens skådespelare Robert Pattinson världskänd över en natt. Samtidigt började folk vända sig om på stan när Brandon Register-Watford gick förbi. Han spänner blicken när han nu, välartikulerat, berättar om sitt liv som ”riktig teaterskådis” hemma i Florida. Utseendemässigt är han skrämmande lik den man han nu tjänar pengar på att efterlikna. Samtalet blir snabbt förvirrat. Brandon förklarar att han är en Edward-look-alike, alltså karaktären i ”Twilight”-filmerna, inte skådisen bakom. För Brandon är det viktigt att skilja på de två. Närmast ska han agera denne vampyr-Edward på ett kryssningsfartyg. Brandon bjuder på ett stolt leende.
– Alltså, det är inte så att jag alltid njuter av att vara lik honom. När jag är på väg till gymmet och känner mig ofräsch brukar jag tacka nej till att fotograferas, men det är klart att det är kul annars, säger han samtidigt som det ringer på dörren igen.
– Wow, du ser precis ut som Kylie Minogue, säger Brandon till kvinnan som kommer in i vardagsrummet.
– Jag får ofta höra det, svarar hon.
Men det är inte Kylie Minogue som Jennifer Lyons ska posera som i dag. Hon är Fergie, sångerskan i amerikanska gruppen Black Eyed Peas.
– Och ibland är jag Shakira, och Taylor Swift, lägger hon snabbt till.
Jennifer Lyons har varit professionell skådespelare i många år, haft mindre roller i tv-serier som ”Våra värsta år” och ”That 70´s show” och ett gäng långfilmer. Ändå ser hon look-alike-uppdragen som ett bra extrajobb.
– Det började med att jag delade lägenhet med en Britney-imitatör för sex år sedan, samtidigt som jag gick igenom en Shakiraperiod med väldigt lockigt hår. Min rumskamrats agent tyckte att jag skulle testa jobbet som imitatör och eftersom jag dansat en del magdans innan så nappade jag, berättar Jennifer Lyons.
Hennes första gig var på ett 13-årskalas. Alla flickor på festen trodde att Jennifer var den riktiga Shakira.
– Då kände jag att de kunde få tro det, så jag spelade med.
Jennifer Lyons går in på toaletten för att byta om. När hon kommer ut vänder sig sällskapet om, och Jennifer Popagain brister ut i ett ”ooohh, hot mama!”.
– Du är så otroligt lik Fergie nu, säger Denise Bella Vlasis.
Jennifer Lyons stapplar ut på decimeterhöga platåskor, i knästrumpor, minimal svart kjol och en nitad korsett. Hela imitatörsällskapet går ut i trädgården för att posera tillsammans vid poolkanten. Jennifer Lyons snubblar på sina egna skor och landar platt på cementplattorna intill. Hon rör sig inte, vägrar resa på sig.
– Titta inte, ropar hon skamset.
Det går en minut, sedan reser hon sig till slut.
– Det skulle Fergie ha gjort, säger hon.
Denise Bella Vlasis, nu uppklädd i sin finaste Madonna-outfit, vill inte spekulera i varför människor gillar att möta kändisimitatörer, men hon berättar att som ung Madonna-look-alike träffade hon ofta folk på stan som var övertygade om att hon var Madonna. Då fick de en pratstund, och ibland gav hon de exalterade fansen en liten present, ett minne. Rollen som Madonna har också inneburit mindre trevliga möten. Denise Bella Vlasis har många gånger blivit utskälld för saker Madonna gjort.
– Som look-alike får man både hatarna och älskarna, det är likadant för oss som för de riktiga kändisarna, säger hon.
Brandon Register-Watford har liknande erfarenheter. Bland Twilight-filmernas, och böckernas, älskare har fansen delats upp i två läger: Team Edward, som gillar Robert Pattinsons karaktär, och Team Jacob, som föredrar motspelaren. När Brandon träffar på någon från motståndarlaget kan han få agera sköld för deras avsky.
– Det är tonårstjejer och deras mammor som är värst, säger han.
– Jag personifierar deras fantasier, på gott och ont. En gammal mormor attackerade mig en gång för att jag vägrade kyssa henne.
Verklighetsfrånvända fans är en del av vardagen för look-alikes, och på sätt och vis också vad de lever på. Men även imitatörerna själva kan bli snurriga i personlighetskarusellen. Denise Bella Vlasis säger att hon klarat sig, men att de som är allt för lika kändisarna de imiterar kan bli lite galna.
– Det finns helt klart de som borde söka hjälp, det vill jag skriva om i min nästa bok, säger hon och fortsätter:
– Utan att säga något allt för negativt om min bransch kan jag nämna identitetskriser som det vanligaste problemet. Men ofta hör det ihop med vilken stjärna man efterliknar, jag har till exempel träffat många Michael Jacksons som har haft det svårt.
Konkurrens är ett gissel för imitatörerna. Somliga känner ett ägandeskap och tror sig vara den enda som kan spela kändisen i fråga. För Denise Bella Vlasis finns det dock alltid plats för fler.
– Jag har alltid hållit ihop med andra Madonnor, alla har sin talang och man kan hjälpa varandra, säger hon.
Hela imitatörsgänget gör sällskap in i huset för att ta en titt i Denise Bella Vlasis kalender och diskutera kommade uppdrag. Själv har hon inget inbokat, och är nöjd med det.
– Hade jag sett mer ut som Madonna i dag så hade jag fortsatt ta uppdrag. När jag började för 26 år sedan så blekte jag håret, tränade som en galning och sminkade mig varje dag, det blev rätt galet. Nu är jag inte beredd att gå lika långt, plastikoperationer känns inte aktuellt. Och skulle jag få för mig att operera något så skulle jag i stället försöka se ut som Angelina Jolie. Det är en stor efterfrågan på Angelinor i dag.