Vad föreställer dina tatueringar?
– Det är bara klassiska enkla motiv utan krusiduller. De har ingen särskild betydelse. Gammal sjömansstil, till exempel, som båtar, pinuppor och ankare. Dödskallen på halsen gjorde jag för några år sedan och sedan har jag fyllt ut mönstret på halsen. I ansiktet har jag smågrejor som vi kom på i stunden.
När gjorde du dem?
– Min första tatuering gjorde jag när jag var femton år, en familjesköld som jag har tatuerat över nu. Samma dag som jag fyllde arton tatuerade jag en pinuppa på underarmen. De flesta tatueringarna har jag gjort i etablerade studior. Men några har blivit till på fyllan hemma hos kompisar. De blir inte bra.
Varför ville du tatuera dig?
– Det var en kul grej först, sedan har det blivit mer och mer. Nu har man inte så många ställen kvar. Det är bara magen och baksidan av låren som återstår. För mig är det en del av livsstilen. Jag håller på mycket med gamla bilar – A-fordar, gamla bubblor och gamla amerikanare. Tatueringar och bilar hör ihop på något sätt.
– Det känns ju, det gör det, men klarar man inte av smärtan ska man inte ha tatueringar.
Varför just de här motiven?
– Jag valde dem bara för att de är snygga. Jag gillar gamla sjömanstatueringar, så jag har mycket sådant på armarna och händerna.
Vad möter du för reaktioner?
– Det är lite olika. Vissa brukar fråga vad jag har gjort, men de är ändå ganska positiva. Jag lägger inte märke till så mycket reaktioner själv, men min sambo säger att folk brukar stanna och peka och viska. Då är det bättre att de kommer fram och frågar, tycker jag.
– Sedan jag tatuerade mig i ansiktet och på händerna har jag haft problem att få jobb där man träffar mycket folk, som att sitta i kassa.
Blir det fler tatueringar nu?
– Jag skulle vilja köra pannan, men det får jag inte göra för sambon. Hon tycker att jag måste skaffa mig ett jobb innan jag tatuerar mig i pannan. Men jag skulle vilja ha en fladdermus i bakhuvudet.