Förr kopplades tatueringar till sunkig subkultur och kriminalitet. Nu har den uråldriga kroppskonsten blivit en modeaccessoar. Varför tatuerar vi oss?
Vad föreställer din tatuering?
– Det är min förstfödda dotters första självporträtt. De fick en uppgift på dagis att rita av sig själva från ett fotografi. Vi tog en bild där hon sträcker upp händerna i vädret, mot en skugga på väggen.
När gjorde du tatueringen?
– Den är helt färsk, jag gjorde den för bara några veckor sedan.
– Jag har en tatuering på andra armen, som är en symbol för min fru, ett monogram som jag har designat utifrån hennes namnteckning. Den gjorde jag för fem år sedan. Sedan ville jag ha en tatuering med Inna också. Hon har gjort massvis av fina teckningar, så det kändes naturligt. Till slut valde jag den här, hennes första huvudfoting.
Är du nöjd med resultatet?
– Ja, mycket. Den blev exakt som originalet. Och eftersom båda tatueringarna sitter på överarmarna över mjuk vävnad gjorde det inte så ont att göra dem heller.
Vad möter du för reaktioner?
– Jag lade ut en bild av min Inna-tatuering på Facebook. Då fick jag en flodvåg av kommentarer och alla var helt stormförtjusta. Det var jätteroligt. Men jag kan också möta folk som inte ser att det är en riktig tatuering, som blir väldigt frågande och undrar om något barn har klottrat med spritpenna på armen.
Har du ångrat dig någon gång?
– Nej, nej. Jag känner folk som har ganska konstiga tatueringar. De jag har känns väldigt lågmälda.
Blir det fler tatueringar nu?
– Jag har ju min tvååriga dotter Jun också. Men kanske tatuerar jag en till av Innas teckningar innan dess. Hon har ritat en soldat med en lans, bland annat. Kanske lägger jag en tatuering på vartdera benet till våren. Eller på anklarna.
Vad betyder tatueringarna för dig, varför är det viktigt?
– Jag har varit fascinerad av tatueringar ända sedan jag var liten, just för att de är permanenta. Genom hela livet har jag funderat på ord eller bilder som är så viktiga att jag skulle kunna bära dem för alltid.