Doris Jinwen Li kom till Sverige från Kina som 15-åring för att föräldrarna fick jobb. Livet här är ganska lugnt och ibland lite trist. Mest saknar hon den levande atmosfären i Kina när det är ljud utanför fönstret på morgonen och där det går att shoppa fast det är sent på kvällen. Svenska favoriträtten är köttfärslimpa med gräddsås.
”Ungdomar i Sverige och Kina är ganska lika, men det finns saker som skiljer oss åt. Synen på mat till exempel. När vi möter en kompis i Kina så frågar vi ungefär ”Har du ätit” i stället för ”Hur mår du?”. Allt kretsar kring att äta, inte kring att dricka som i Sverige. Visst dricker vi också alkohol, men det är alltid i samband med mat.
Maten i Sverige är dessutom helt annorlunda. Det är så mycket mjölk och grädde i allting att man blir mätt innan man egentligen har ätit färdigt. I Kina vill vi ha många olika rätter som harmonierar med varandra. Det ska vara varierade färger och smaker. Inte en enda stor rätt som det är här.
När vi går bort har vi alltid med oss frukt eller någonting annat som faktiskt är användbart eller ätbart. Blommor ger vi till någon som är sjuk.
Det här med pengar är också annorlunda. Här betalar alla för sig själva om man är ute, det skulle vi inte göra. En person i sällskapet betalar alltid, ofta är det den som kom med idén att gå ut och äta. Svenskar håller ganska hårt på det som är deras. Förmodligen är det för att de är individualister och för att det är tillåtet att värna om sig själv i första hand. Det är ju bra på ett sätt eftersom det ger en större frihet för individen.
En gång skulle jag åka bil en längre sträcka, och en man som var med sa att han hade köpt kakor till sig själv men att det var okej om vi smakade. Så kan man säga i Sverige. I Kina är det fult inte dela med sig av det man har.
Svenskarna är väldigt bra på att skänka pengar till välgörenhet, men de bryr sig inte så mycket om sin släkt. Den här individualismen gör att 16-åringar kan sitta i debattprogram på tv och kritisera äldre. Eller att klä sig i konstiga kläder. I Kina måste man tänka på hela sin släkts rykte om man gör sådana saker.
Debatterna här är mycket hårdare än i Kina. De som debatterar är inte ödmjuka alls, även om de pratar med någon med mer erfarenhet och kunskap. De yngre saknar respekt för äldre. Svenskarna är trevliga och kan verka öppna till en början, men sedan märker man att de är kyliga på något sätt. De visar inte sina känslor i ansiktet så det är svårt att förstå vad de egentligen menar. Annars trivs jag jättebra i Stockholm och det mest speciella är naturen som finns mitt i stan, som på Djurgården.”