Idén att organisera besök av unga i äldrevården inspirerades av Per Oscarsson i den evigt tårframkallande julaftonsfilmen ”Kan du vissla Johanna?” Och av ett negativt besked på Willys i Järfälla. Resultatet blev företget Ung Omsorg.
Arvid Morin är 22 år, i dag äldst och delägare och ledare för företaget.
Han var 15 år när han sökte sommarjobb på Willys i Järfälla. Det gick inte så bra. ”Kom igen nästa år när du fyllt sexton”, blev beskedet. Året därpå var det sjutton som gällde. Och när han hade den åldern inne tyckte föreståndaren att han lika väl kunde vänta till han blev arton och hade lov att sitta i kassan.
Hopplöst, tyckte Arvid Morin och funderade mycket över varför ungdomar har så svårt att få jobb. Han gick på Järfälla gymnasium på naturvetenskaplig linje. Men när han var klar blev det Handelshögskolan i Stockholm i stället för något naturvetenskapligt. På Handels träffade han hösten 2007 två andra unga män med företagsidéer, Benjamin Kainz och Oscar Lundin.
Det är här Per Oscarsson och ”Kan du vissla Johanna?” kommer in. Hemma i Växjö hade Oscar och Benjamin låtit sig inspireras av filmen. I den går en pojke, betydligt yngre än Oscar och Benjamin, till ett äldreboende och frågar efter sin morfar. Han har ingen men han väljer ut den ensamme man som Per Oscarsson spelar.
Pojken får den morfar han aldrig haft. Och den gamle mannen får en varm social kontakt. Hjärteknipande, och upphov till en av Handelshögskolans mest expansiva idéer.
Oscar och Benjamin testade först idén att sammanföra unga och gamla i ett projekt i Växjö. När de sedan flyttat till Stockholm och träffade Arvid Morin började de om i hans hemkommun Järfälla på några äldreboenden. Det blev en succé. En politiker i kommunen var bekant med vd:n i vårdkoncernen Carema Care. De tre killarna fick ett par minuter på sig att dra sin idé för vd:n och snart hade de ett ettårigt avtal med företaget. Nu är det förlängt till år 2013.
Arvid Morin sitter i ett mycket litet kontorsrum nära Sveavägen i Stockholm. På en stor karta på väggen har Arvid placerat knappnålar som visar var Ung Omsorgs team jobbar. Han summerar till trettiofem knappnålar på Stockholmskartan och Sverigekartan bredvid börjar fyllas på. Framför allt på orter i Skåne men där finns också Borås, Linköping och Gävle.
Det ringer på dörren och Malin Wallander, snart 18 år, kliver in i det stökiga rummet. Hon är nybliven teamledare för ett gäng ungdomar som under sommaren börjat besöka Enskede Nya Servicehus, där de ska baka, samtala, spela spel, promenera med de gamla.
Malin behöver anställningsbevis som alla i hennes grupp ska få och blanketter om tystnadsplikt. Eftersom ungdomarna inte utför något vårdarbete är det okej att de är under 18 år.
– Framför allt vill vi nå unga som går på högstadiet så att de kan prova på miljön på ett äldreboende innan de gör sina gymnasieval, säger Arvid. På många orter är det svårt att fylla platserna på gymnasiets vårdlinje.
Malin Wallander ska arbetsleda de andra, göra scheman, stödja och se till att ingen ligger i en soffa och fipplar med mobilen utan engagerar sig i uppgiften.
– Det är häftigt att få så mycket eget ansvar, säger Malin. Jag känner att jag växer.
– Inga vuxna är inblandade, fyller Arvid i, därför blir det nästan hippt. Vi har ett intranät där all administration kan skötas och snart slår vi ut Facebook med en chatfunktion.
Arvid Morin har just startat en ny verksamhet. Två träffpunkter för äldre som har hemtjänst men inte bor på institution. Många av dem är ännu mer ensamma än de som lever på äldreboendena.
– Tystnaden och ödsligheten är stor för många gamla som bor ensamma, säger Arvid, framför allt på sommaren. ”Har alla dött på min gata eller?” sa en kvinna till mig. Jag ser min farmor, som är 84 år, nästan alla hennes kompisar har dött. Då är det bra om något händer. Att det finns någon relation. Det kan bli som ett straff att leva länge. Barnen bor kanske på annan ort.
De två träffpunkterna finns på äldreboendena Koppargården i Råcksta och Ametisten i Solna. Arvid kan sätta upp två nya knappnålar på sin Stockholmskarta.
På Lillängens äldreboende i Nacka är det Keyvan Sorkhabi som är teamledare. Han går naturprogrammet på Nackademin i Nacka, men bor i Skarpnäck. Han fyller snart 18 år och håller i en liten grupp som fördelat sig mellan kakbak i köket och samvaro med de gamla på uteplatsen.
– Jag trivs med de här ungdomarna, säger Rune Jedenmalm, 84, som har varit lärare i träslöjd. Det blir ett trevligt avbrott och tiden går snabbare.
Greta Andersson 93, har varit kassörska och kassabiträde och tycker att ungdomarna är mycket kloka och att det är särskilt uppiggande när de kommer på de trista söndagarna.
Det syns att Keyvan Sorkhabi trivs där han går runt och slänger käft med de gamla. Keyvans föräldrar kommer från Iran, ingen i släkten har jobbat med vård. Det låg inte nära till hands för honom.
– Min pappa har grillkiosk på Sveavägen men jag hade inte så stor lust att jobba där längre. Jag frågade runt på många ställen om jobb när jag skulle börja gymnasiet. Det här blev jättebra. Jag började på Hemmet för Gamla i Sandsborg, sedan blev jag teamledare här. Jag ska vara en förebild för de andra.
– Våra aktiviteter är inte det viktigaste utan att prata och att lyssna. Vissa gamla på äldreboenden får många besök, andra inga alls.
Keyvan och Lillängens enhetschef, Annika Elfström, har 600 timmar att fördela under ett år. Det brukar vara sex ungdomar på varje pass som stannar fyra timmar, oftast på söndagar. Den yngste i Keyvans team är femton år gammal. De flesta är sexton, sjutton.
Kladdkakorna är klara och under fikat blir det frågesport: Vilken är världens största stad till ytan?
”Kiruna”, svarar Rune Jedenmalm och några till i kör. Keyvan Sorkhabi nickar.