Det är dags för dagens fjärde lektion och den sista före lunch. Vi är på Deutsche Schule (Tyska skolan) i Stockhom, men den här geografilektionen bär det av ända till Kazakstan, till Aralsjön med tillhörande floder.
Läraren Horst-Günther Schmitz delar upp eleverna i tre grupper som snart är mitt uppe i en lärorik konflikt om miljö och resurser.
En grupp av sjätteklassarna är bomullsodlare (Baumwollebauern) som behöver flodernas vatten till sina bevattningsanläggningar.
En annan grupp är fiskare (Fischer) som har svårt att försörja sig när vattennivån i sjön sjunker på grund av bevattningen. En tredje grupp är regering (Regierung) med uppgift att medla och hitta lösningar.
– Vilka krav och idéer har ni fiskare och bomullsodlare? undrar läraren som har rollen som debattledare.
”Begränsa odlingen” och ”hjälp de drabbade att flytta någon annanstans” är några av förslagen innan regeringen drar sig tillbaka för överläggningar.
När ”die Regierung” är tillbaka har de flera uppslag med sig. Ett handlar om att leda en del av flodvattnet förbi bomullsodlingarna till sjön, ett annat om att starta textilfabriker där både bomullsodlare och fiskare kan få jobb.
Vilket förslag som vinner omröstningen strax innan det ringer ut är väl inte riktigt klart. Men en 40-minuterslektion är kort, och debatten lär fortsätta nästa gång.
Geografitimmen är en lekfull stund där eleverna ivrigt spelar sina respektive roller. Men annars säger klassens tolv- och trettonåringar att Deutsche Schule är striktare än svenska skolor.
– Fast det är mindre strängt än i skolor i Tyskland, säger Lara Fahlbusch som kom med sina föräldrar till Stockholm från sydtyska Bayern när hon gick i trean och som har erfarenhet från olika skolor.
– Vi har fler läxor än vad man har i svenska skolor. Man får anstränga sig mer här, tror Julian Fleige och Tim Cedervall.
Och så säger eleverna inte ”du” till lärarna utan ”Ni” (Sie) eller ”Herr Schmitz”, ”Frau Mangold” och ”Herr Lüdcke.”
– Det är en annan tradition, menar Horst-Günther Schmitz.
Själv leker han ibland med tilltalsorden och ställer frågor till ”Herr Nicolas” eller ”Fräulein Kathrin”.
Stämningen på lektionerna är hela dagen också öppen, vänlig och tillåtande.
Deutsche Schule ligger på Östermalm, alldeles i närheten av Humlegården. Undervisningen sker enligt en blandning av tysk och svensk läroplan. I årskurs sex är tyska lektionsspråk i alla ämnen utom svenska, svensk historia och svensk samhällskunskap.
Eleverna kommer från hela staden. En del har tyska föräldrar som arbetar ett par år i Sverige, andra har en tysk mamma eller pappa. Men det finns också elever som valt Tyska skolan av andra skäl.
Skyltar och anslag är i regel tvåspråkiga. Och på skolgården är det språksallad som gäller – tyska och svenska mixas flitigt, och en del elever tar
ibland till andra språk.
– Hänger ni med till Humlegården? undrar sjätteklassarna efter lunchen som består av korv stroganoff eller en vegetarisk gryta.
Lunchen är den enda längre pausen under skoldagen. Annars är det femminutersraster som gäller, förutom en femtonminuterspaus mitt på förmiddagen.
Efter lunch blir det franska där man i dag övar på klockslagen. I sexan finns fyra språkämnen på schemat – tyska, svenska, engelska och franska.
– Eleverna på en internationell skola som den här måste vara öppna för att lära sig språk, menar skolans rektor Gerhard Eikenbusch.
Efter franskan står det tyska på schemat. Eleverna har läst ungdomsromanen ”Nicht Chicago, nicht hier” (”Inte Chicago, inte här”) av Kirsten Boie, en berättelse om mobbning, våld och längtan efter förtroende. Läraren Frieda Mangold ber eleverna att tänka ut vad man kan göra mot mobbning.
Och det gäller att vara aktiv och hänga med. I första klass får eleverna skriftliga omdömen. Sedan får de betyg. Några sjätteklassare tycker att betygen kunde komma lite senare. Men många menar att det är okej med betyg.
– Man vet var man står. Och får man inte betyg förrän i åttan blir stressen desto större då, säger flera.
De som går hela skoltiden i Tyska skolan har både en tysk studentexamen (Abitur) och ett svenskt gymnasiebetyg med sig när de slutar.
– Det är bra, menar Maria Krylova som har ryska föräldrar och tänker internationellt.
– Om jag vill studera vidare kan jag göra det på universitet både i Tyskland och Sverige. Möjligheterna är fler.
Fast dit är det ett par år än för sjätteklassarna.
Allra först ska de, efter tyskan, klara av dagens sista timme. Efter femminutersrasten slår eleverna upp sina matteböcker. Och nu på eftermiddagen är det så klart inte ett ”Guten Morgen” som inleder lektionen.
– Schönen Nachmittag, 6 A!