”Robinson”-deltagaren Josefine Myrén sa upp sig från jobbet som processtekniker för att vara med i ”Robinson 2009”.
Nu är hon hemma i Hägersten igen efter en hård tid på ön. Hon har fortfarande ont i kroppen och problem med infektioner i alla myggbett. Josefine tyckte att ”Robinson” verkade vara en häftig upplevelse och sökte för att utmana sig själv och sin rädsla för vatten och höjder.
Hon såg framför sig en ganska avslappnad tillvaro med sol och vita stränder. Så blev det inte. Årets tävling sägs vara den tuffaste hittills och hon och de andra deltagarnas kamp började så fort de blev avsläppta på ön.
- Vi vadade i lera upp till bröstet i flera timmar i ett träskområde. Det var ormar överallt som slingrade sig runt benen. Det var hemskt, berättar hon.
Väl framme vid lägret fick deltagarna sova som ”packade sillar” i ett litet skjul medan en av dem höll vakt vid elden. En kille i lägret blev biten av en hundrafoting och Josefine höll en gång på att sätta sig på en skorpion.
Den största utmaningen var hungern. Josefine blev vimmelkantig och kände hur hon gick ner på sparlåga som ett resultat av matbristen. Totalt gick hon ner sex kilo under sin vistelse på ön.
- Allt kretsade kring mat. I början åt vi ingenting. Vi fick inte ens ris. Sen upptäckte någon att vi kunde äta palmhjärta och vi lärde oss att fånga små fiskar och musslor, säger hon.
Dagarna var varma men på natten blev det kallt. Kläderna hann aldrig torka och Josefine frös hela tiden. Några av deltagarna kom på att man kunde använda palmblad för att borsta tänderna.
-Det kändes helt surrealistiskt allting och man stod ut med ganska mycket. Ibland var vi skitförbannade på produktionsbolaget och tyckte att de behandlade oss illa.
Vilken roll tycker du själv att du fick på ön?
- Jag hoppas att jag framställs som diplomatisk. Jag pratar inte illa om någon, är ärlig och säger alltid vad jag tycker. Jag har försökt att göra det utan att trampa någon på tårna.
Skulle du vara med igen om du fick chansen?
-Jag tror faktiskt inte det. Jag är jätteglad över att ha fått den här erfarenheten. Nu vet jag hur det känns att gå hungrig. Jag är glad över alla nya vänner som jag lärt känna. Det blir vänskap för livet, säger hon.