Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Livsstil

Småstaden som blev en festmetropol

Kungligheter på 1930-talet, italienska playboys på 1960-talet – och nu stekare från Stockholm. Sedan tennisen kom till Båstad har partyfolket följt efter. DN Söndag besökte årets tennisvecka för att undersöka hur den lilla skånska orten har förvandlats.

– Darling, tycker inte du att det är märkligt att de lägger en tennisturnering mitt under Båstadsveckan?

Det säger en ung Stockholmstjej med Gucci-solglasögon och platinablont hår till sin väninna när de går förbi Båstad tennisstadion, där Swedish Open är i full gång.

Citatet sammanfattar den splittrade bild som finns av tennisveckan i Båstad: är folk där för att kolla på tennis eller bara för att festa?

Båstadsveteranen och mångsysslaren Claes Kanold blickar ut över Båstads hamnområde. Iklädd blå skjorta, en rosa tröja över axlarna och med en imponerande solbränna pekar han mot den smala branta järntrappa som är Båstads mest hemliga ingång. Den leder till områdets populära nattklubb Pepes Bodega och dess beryktade vip-rum Kristallrummet. Det är här alla kända idrottare, artister och affärsmän slussas in när de vill undvika de tusentals människor som står och köar in till nattklubben på andra sidan huset. Men det är inte en särskilt glamorös entré till Båstads mest exklusiva rum. Först en simpel trädörr, sedan genom ett soprum och slutligen uppför den branta trappan.

Inte heller själva Kristallrummet är särskilt luxuöst vid en första anblick. Det ser egentligen ut som vilken sparsmakad klubblounge som helst med sina lila soffor, vita bar mitt i rummet och ett fönster inramat av målningar av blottade kvinnoben. Det är en ”vind med kristallkrona”, som en besökare beskrev det.

Men det spelar ingen roll hur det ser ut, för precis som det mesta med Båstads uteliv är det exklusiviteten allt handlar om. Endast de 150 viktigaste gästerna, från Zlatan Ibrahimovic till prins Carl Philip, bjuds upp hit några kvällar under tennisveckan. Bara de gäster som rycker på axlarna åt att champagneflaskorna kostar minst 4.000 kronor styck.

Claes känner till vartenda skrymsle av Kristallrummet. Han har glidit fram här många gånger. Ofta iklädd sina unika festskor inköpta i Cannes. Bara han, emiren av Qatar och Hollywoodskådisen Sylvester Stallone har ett par.

Att Claes har varit överallt i Båstads nöjesliv sedan början av 80-talet har gjort honom välkänd bland många återkommande besökare. Han kan inte gå en meter i hamnområdet utan att någon ropar efter honom eller att han själv stannar för att byta några ord med en person han känner.

– Ni vet att Claes är Mr Båstad va? säger en kvinna på Sands uteservering.

– Det är han som är Båstad för mig. Öppen, rolig och välkomnande.

Claes själv är ödmjuk inför smeknamnet. Och han är inte först att personifiera den skånska småstaden.

Både tennisen och festandet har djupgående rötter i Båstad och på många sätt är de sammanflätade. Mycket av det beror på ”Kungen av Båstad”, Ludvig Nobel, brorson till Alfred Nobel. I början av 1900-talet köpte han stora markområden i Båstad. Han anlade stadens första tennisbana, byggde hotell och villor och tog initiativ till att utveckla det som i dag är Båstads golfbanor. Först bjöd han bara in sina förmögna vänner för banketter och storbandsfester om somrarna. Men snart växte antalet turister och med varje decennium har nya grupper av människor hittat till den lilla kuststaden.

På 1930-talet, när Sveriges kung Gustaf V började spela tennis i Båstad, lockade han en stor publik och även medierna till staden. Han skulle sedan spela på Båstads tennisbanor i 15 år och med varje år växte besökarantalet. Den goda trenden fortsatte in på 50- och 60-talen då Båstad även blev en populär tillflykt för rika playboyar från Medelhavsländerna. De gled in i sina Jaguarer och Lamborghini, parkerade dem i hamnen och gjorde sedan staden osäker. 1969 öppnade ett av Sveriges första diskotek här, Crazy Horse, och där dansade sommargästerna till Elvis Presley och Sly & The Family Stone. Så har festtrenden fortsatt under decennierna och utvecklats ända in på 2000-talet då nattklubbarna runt Stureplan i Stockholm började ordna klubbar även i Båstad, och då lockade ned mycket av sin publik. Resultatet är den tennisvecka som finns i dag.

Hela denna brokiga historia har lett till att Båstad kommun, som i vanliga fall har runt 5.000 bofasta invånare, ser antalet människor mångdubblas så här års. Under tennisveckorna uppskattas mer än 100.000 personer besöka Båstad. Och det är just tennisveckorna, när herrturneringen Skistar Swedish Open och damturneringen Sony Swedish Open avgörs, som är den riktiga turistmagneten. Många av områdets olika näringsidkare beräknas tjäna upp till 65 procent av sin årliga inkomst bara under dessa två veckor. Enligt en beräkning som Båstad kommun gjorde 2007 spenderade besökarna 116 miljoner kronor hos stadens lokala näringsidkare under det årets tennisvecka.

Man skulle kunna kalla Claes Kanold för en social arvtagare till Ludvig Nobel, där han går längs med Tennisvägen. ”Kungen av Båstad” har ersatts av ”Mr Båstad”. Framför sig har han snart den lyxbåtstrånga hamnen, och lite längre fram det festområde som under tennisveckan kan ha 20.000 besökare per dag. Det är en stor kontrast mot det lugna villaområde där han hyr en liten röd stuga i trädgården till ett 80-årigt pars hus. Det är en typisk svensk sommarstuga som på grund av dess läge i villaområdet ser ut att ha legat där långt innan områdets alla lyxvillor byggdes runt om den.

Claes hyr stugan för att den är billig, men ändå nära till festligheterna. Dessutom störs inte det äldre paret av att han har en efterfest då och då.

– Att köpa hus i Båstad är inte aktuellt, då skulle jag hellre titta på ett hus i utlandet. För klimatets skull, då Båstad ibland kan vara en regnig jävla håla, om du ursäktar språket!

Sommaren 1982 lockades Claes till Båstad av en god vän som ville att han skulle driva nattklubben Boogie Club på Hotell Båstad. I den tidens högkonjunktur hände det att en eka fylldes med champagneflaskor inne på nattklubben utan att någon höjde på ögonbrynen och folk dansade i vita, bredaxlade, Miami Vice-kavajer till Michael Jacksons senaste hit.

Båstad är sedan dess Claes andra hem och under sina 30 år här har han drivit en klädbutik på Köpmansgatan, varit entrévärd på 90-talets mest populära klubb Grand Slam och är för många Båstadsbesökare fortfarande känd för att ha hyrt ut solstolar på stranden i många år. I början av 90-talet fick han nämligen för sig att stranden i Båstad lutar åt fel håll.

– Man har ju huvudet lägre än fötterna! Jag tyckte att det var konstigt att det inte fanns solstolar i Sverige så jag importerade några och hyrde ut dem på stranden i många år.

På Köpmansgatan rullar en lång vit limousin förbi med texten ”Har du inte råd, fråga inte”. På parkeringen står en nytvättad Mercedes och en röd Porsche och i hamnen ligger en lång rad lyxbåtar. Den största har dansk flagga och är över 20 meter lång. Senare på kvällen pumpas Loreens ”Euphoria” ur dess högtalare medan ägaren och hans vänner förfestar med rosévin och gnidande dansrörelser. Framför dem på kajen sitter medelålders par och försöker koncentrera sig på sina strömmingsmackor.

Samtidigt, några hundra meter bort, växer sig kön utanför Pepes Bodega allt längre. Vissa kvällar under tennisveckan köar tusentals förväntansfulla människor här. De kan stå i flera timmar, i regn och vind, iklädda sina höga klackar eller seglarskor. Bara en bråkdel av dem kommer att komma in. Det krävs att man står på den utvalda listan eller är beredd att köpa ett drinkbord för 10 000 kronor för att få gå förbi kön.

Det är just denna bild av tennisveckan i Båstad som har blivit den vanliga. Den av vilt festande ungdomar som sprutar champagne och spenderar tusentals kronor varje kväll. När tidningarna för två år sedan skrev om hur klubbesökare i Båstad ”vaskar” champagne, genom att beställa in en flaska men sedan be kyparen hälla ut den i vasken, skapade det en diskussion som till och med nådde politisk nivå.

Socialminister Göran Hägglund tyckte att ”utövarna verkar ha mer pengar än hjärna” och Kristdemokraternas ungdomsförbund skyllde fenomenet på Socialdemokraterna för att de hade ”avskaffat normerna och skammen”. Men sanningen är att det är få, både klubbägare och besökare, som faktiskt har sett fenomenet i verkligheten. Det är vanligare att folk på skoj beställer in en Ramlösa och ber kyparen vaska den.

Men det finns ändå en sanning i att champagnen flödar i Båstad. Bara på Pepes Bodega säljer man, enligt etablissemangets egna siffror, 3.000 flaskor champagne under tennisveckorna. Och champagnesprutandet är ingen myt. Enligt vissa kom det till Båstad i början på 1990-talet efter att några festglada herrar från Gnosjö i Småland hade imponerats av det i Saint Tropez. Men den traditionen fick ett abrupt slut när Båstad kommun 2007 införde ett förbud mot champagnesprutande, med motiveringen att det inte är förenligt med alkohollagens krav på god ordning.

Margret Atladottir, chefredaktör för Nöjesguiden, har besökt tennisveckan de senaste sju åren och tycker att stämningen i Båstad är speciell just för att många kändisar och besökare från Stockholm kommer dit under en och samma period.

– Det känns lite bisarrt att alla åker dit samma vecka. Men det är sjukt kul!

Hon tror att en anledning till att många partyglada människor från Stockholm åker ner är för det goda läget och ryktet.

– Utöver att det ligger vid stranden och är allmänt mysigt så dras folk till glamouren och lyxen. Som skator till glitter, säger hon.

Alexander Erwik, chefredaktör för Stureplanssajten Finest.se, tror att en annan anledning är att vissa människor vill visa omgivningen att de faktiskt har råd.

– Sedan är människan som varelse så att den söker sig dit alla andra är. I Sverige har vi sommar så kort tid och då vill få personer chansa. De åker dit alla andra åker, och då är Båstad absolut ett av de ställena.

Det är visserligen ett faktum att många stockholmare invaderar Båstad under tennisveckan, och att staden skämtsamt kallas ”Stockholm Södra”, men även många Båstadsbor tar del av festtraditionen. En av dem är Rikard Hörstedt. Han är uppvuxen bara några meter från hamnområdet och började gå ut redan som 14-åring på innestället Madisons diskokvällar i slutet av 80-talet. Festandet blev sedan till en sommartradition för honom när han var i 20-årsåldern. Han såg hur stockholmarna vällde in i drivor och insåg att den största fördelen med att vara från Båstad var att han kände alla vakterna på klubbarna.

– Vi hade inte värst mycket pengar, utan sättet vi kunde glänsa på var att känna vakterna och kunna gå förbi den jättelånga kön. Det kändes lika bra varje gång!

Rikard arbetade i många år med byggnationer under tennisturneringen. I hans arbetsgrupp levde många av hans kolleger efter mottot ”Work hard, play hard”.

– En mamma ringde en gång och undrade varför hon inte hade sett sin son på två veckor. Då visade det sig att han hade arbetat och festat dygnet runt och sovit på arenan, säger Rikard och skrattar.

Festandet i Båstad skulle inte vara mycket värt den här sommaren om inte pumpande housemusik höll uppe folks partyhumör. En som försöker att få även den stelaste av stekare att skaka loss är Matt Joko. Han har varit dj i Båstad sedan 1996. De första åren minns han dansgolven som en härlig blandning av gamla och yngre, hetero och homo, finansmän och flipflopsbärande ynglingar som alla dansade till den tidens hetaste dansmusik.

– Det var en blandning av människor som jag aldrig har sett någon annanstans i hela världen. Det är just det jag älskar med Båstad. Det är helt fantastiskt att alla åker hit med förhoppningen att ha kul. Finns det något finare än det?

Han ser hur folk kommer till Båstad med en förväntan om att få släppa alla invanda roller och mönster, skita i alla måsten och bara ha kul en vecka.

– Det som gör Båstad speciellt är att det finns så många olika sorters människor här. Du träffar människor som du aldrig annars skulle ha träffat. Det skapar en känsla av frihet.

Samtidigt är han lite orolig för att tennisveckans ökade popularitet har gjort att alla inte riktigt får plats längre. Han hoppas att Båstad fortsätter att värna den öppenhet som kännetecknar staden.

– Alla festivaler har en önskan om att ha en form av genuinitet och historia bakom sig. Båstad kan verkligen stoltsera med en sådan. Om man vårdar den och inte exploaterar det för mycket så kommer Båstad som feststad att kunna finnas för evigt, menar han.

Matt Joko är inte den enda Båstadsbon som uttrycker en oro över dess utveckling. Systrarna Bittan Gustavsson Lundén och Bodil Henningsson står i Bittans cateringkök på Köpmansgatan och skalar potatis och skär grönsaker. De har på olika sätt varit involverade i matbranschen i Båstad i flera decennier. Bodil har bland annat gjort maten till tennisturneringen i 28 år. Båda menar att Båstad har kommersialiserats för mycket och att fokus har lagts på fel saker.

– Folk kunde bli giriga och försökte sälja så mycket som möjligt på bekostnad av det genuina. De senaste åren har vi lärt oss att det går att göra både och, säger Bodil.

– Men det kan fortfarande störa en att allt fortfarande är så kommersialiserat och tingel-tangel, fyller Bittan i.

Även Claes Kanold har sett negativa tendenser.

– Även om nattklubbarna här har förändrats och blivit mer som nöjesfabriker, finns här en feststämning som jag inte har upplevt någon annanstans i världen.
Alexander Erwik, chefredaktör för Finest.se, tror att Båstad kan fortsätta att vara en festmetropol, men för det krävs att den ständiga konflikt han upplever mellan de boende och de som kommer in från Stockholm tar slut.

– Jag tror att det som krävs är att de som bor i Båstad öppnar upp sig för tennisveckan och det positiva med den. Och bjuder på Båstad en vecka om året i stället för att gå i klinch med nattklubbar om högt ljud. Alla i Båstad måste vara med på detta om det ska fungera, tror jag.

Nöjesguidens chefredaktör Margret Atladottir ser Båstad som en typ av festtradition som inom vissa partykretsar alltid kommer att hålla i sig. Men hon tror att tennisen kommer behöva vara en del av det hela även i framtiden.

– Ironiskt nog då ingen går och kollar på tennisen, men den behövs för att ha en anledning att åka dit.

Enligt Anette Åkesson (M), som är kommunstyrelsens ordförande i Båstad, betyder tennisveckan oerhört mycket för kommunen.

– Båstad som varumärke är numera känt internationellt tack vare tennisen och allt som har utvecklats runt den.

Hon menar att orten tjänar på att företagarna drar in så mycket pengar under sommaren, och speciellt under tennisveckan, då det möjliggör att många aktörer i kommunen kan ha öppet året om.

– Det är få kommuner av vår lilla storlek som kan ett sådant rikt utbud året om och det har vi mycket tennisveckan att tacka för.

Från fönstret i Kristallrummet på Pepes Bodega ser man piren som Claes brukar gå ut på varje morgon för att ta sitt morgondopp – en anrik och året runt-tradition för många av Båstads invånare. Oavsett om Claes har sovit två eller tio timmar natten innan så klär han på sig sin Båstads­morgonrock varje morgon innan klockan åtta och går ut till piren för att hoppa i Laholmsbukten.

– Det är en nödvändig ritual för både kropp och själ.

Oftast har han bara sällskap av äldre herrar och damer, som liksom honom har gjort morgondoppet till en sommarritual. Men ibland möts han även av några ungdomar som ligger där ute på piren och sover ruset av sig. Han vet att om några timmar är de på fötterna igen. Då borstar de av nattens synder från sina märkeskläder och gör sig redo för ett nytt dygn av festande.