När Sverige saknade tronföljare efter Karl XIII letade vi upp en av Napoleons marskalkar, Jean Baptiste Bernadotte, och gjorde honom till svensk kronprins och sedermera kung Karl XIV Johan.
Finland vände också blicken mot kontinenten när landet stod utan statsöverhuvud 1918. Prins Fredrik Karl av Hessen valdes till ämbetet som kung Väinö I, men han tillträdde aldrig.
Det här känner finska skolbarn till, men i Sverige är historien så gott som okänd.
Fredrik Karl blev visserligen vald, men valet kunde ifrågasättas eftersom nästan alla socialdemokrater i riksdagen satt fängslade efter inbördeskriget. Förhoppningen om att det skulle vara fördelaktigt med en tyskfödd kung kom på skam eftersom Tyskland besegrades i första världskriget.
Den blivande kung Väinö I och hans familj kom aldrig till Finland. I stället fick landet en president, och sedan några år tillbaka har presidentens maktbefogenheter debatterats flitigt. Historieprofessorn vid Helsingfors universitet, Henrik Meinander, tycker att de fortfarande är för stora, särskilt i utrikesärenden.
Det bästa argumentet för republik är att statsöverhuvudet är en demokratiskt vald person, men i Finland haltar systemet, anser Henrik Meinander. Den folkvalda presidenten och regeringen förväntas leda utrikespolitiken i samarbete, men endast regeringen är beroende av riksdagens förtroende.
– Någon måste göra jobbet på toppen, men det vore bättre med någon som i stort sett bara ska klippa sidenband.
Han anser att det bästa argumentet för monarkin som statsskick är kontinuiteten.
– Det är som med kyrkan, man får vissa ritualer att hålla sig till. Vad skulle vi annars hitta på när vi gifter oss, döper barnen eller dör? Monarkin är en relik, men alla samhällen har reliker och just den här ger en trygg och bra ram som även andra kan relatera till.
– Den som vill byta ut monarkin måste hitta på något som är tillräckligt annorlunda, och vad skulle det vara? Jag tror inte svenskarna är så imponerade av Finlands statliga ceremonier.
Trots att Finland är republik och befinner sig på armlängds avstånd förekommer det sällan eller aldrig att den svenska kungen utsätts för någon negativ publicitet, säger han.
Damtidningarna i Finland låter Victoria och Daniel pryda löpsedlar och förstasidor.
Kvällspressen är mer upptagen av vad Carl Philip och Madeleine har för sig.
– Vi följer med och är nyfikna, säger Henrik Meinander.
Men han tror inte att de uttryck som ”ungdomarnas vitalitet” tagit sig på sistone skadar monarkin i längden. Han tycker inte heller att det är något att bråka om att kronprinsessan Victoria väljer att gifta sig med en man av folket.
– Förut var de kungliga tvungna att välja lämpliga allianser, men så är det inte längre. Det skulle inte gagna Sveriges ekonomi ett dugg om Victoria gifte sig med prins Charles, till exempel.
– Vill man bibehålla monarkin får man väl lov att acceptera deras val av make eller maka, tillägger han.
Att vara kronprinsessa och blivande monark tycker han verkar vara ett krävande uppdrag, nästan något av en uppoffring.
– Man avkrävs ett livslångt engagemang och kan ändå aldrig motsvara förväntningarna.