Jo det är sant – det har snart gått tio år sedan vi firade millennieskifte och oroade oss för att alla världens datorer skulle slås ut. DN.se firar 2000-talets första decennium genom att minnas. Först ut är decenniets fem största författarbråk. Saknar du något? Fyll på i kommentarsfältet.
Björn Ranelid: Hans aktualitet har under hela decenniet haft en hög lägstanivå, som man säger i sportsammanhang och estradören Ranelid själv missar sällan ett tillfälle att påpeka sin forna briljans inom idrotten. Hur som helt minns vi honom mest för Ranelidfejden, eller Läppglans-gate, en inflammerad konflikt mellan honom och Linda Skugge 2003. Orsaken var hennes uppmärksammade recension av ”Kvinnan är det första könet” och den följdes av en hätsk kulturdebatt om vad en kritiker ska fokusera på, eller snarare inte.
Maja Lundgren: Efter kritikerrosade ”Pompeji” kom Maja Lundgren med sin roman ”Myggor och tigrar” 2007. Boken pekar på manschauvinistiska likheter mellan den napolitanska maffian och stora delar av den svenska kultureliten inklusive i princip hela Aftonbladets dåvarande kulturredaktion. En samlad bild av kritiken är svår att få eftersom de flesta recensioner snarare blev inlägg i den upprörda stormen som orsakades av att namngivna personer beskrevs i inte särskilt smickrande ordalag eller sammanhang. Ranelid var med på ett hörn även här, vilket inspirerade kvällstidningarnas rubriksättare till att berika det svenska språket med det uppfinningsrika ordet ”kissmobbning”.
Stieg Larsson: Journalist och eldsjälad antirasist färdigställer tre kriminalromaner, men dör vid 50 års ålder av en hjärtinfarkt på Expos redaktion innan första boken ges ut 2005. Därför hinner han inte uppleva den monumentala succé som den så kallade Millennium-serien skulle innebära. Hittills har böckerna sålts i över 20 miljoner exemplar och till 41 länder. Ännu mer pengar har trillat in från filmatiseringarna som också exporteras. I skuggan av succén har dock en arvstvist pågått och väckt ett snarlikt internationellt intresse. Frågan må vara juridiskt enkel, men den är minst sagt moraliskt ifrågasatt. Larssons sambo sedan tonåren, Eva Gabrielsson, får inte en krona eftersom de inte var gifta. I stället tillfaller hela rikedomen och författarskapet Stieg Larssons pappa och bror. Där ingår fler böcker samt det omtalade manuset till den fjärde boken i serien. Parternas advokater förhandlar än.
Per Gunnar Evander: Det var den 5 december 2005 som DN publicerade Carin Evanders text ”Vad får man egentligen skriva i en roman?” om pappan Per Gunnar Evander. Detta för att hon inte ville låta hans version av deras liv stå oemotsagd. I Per Gunnar Evanders roman ”I min ungdom speglade jag mig ofta” från samma år beskriver han bland annat en nära och kär relation till den i en bilolycka omkomna dottern Andrea, men den beskrivningen stämmer inte enligt hennes syster Carin. En debatt i linje med artikelrubriken följde och DN:s publicering anmäldes av Per Gunnar Evander till Allmänhetens pressombudsman, som då var Olle Stenholm, och han tyckte att DN skulle klandras för bristande pressetik. Men Pressens opinionsnämnd delade inte Stenholms uppfattning och friade DN ett knappt år efter publiceringen, ”därför att allmänintresset i detta fall överväger den kränkning som anmälaren drabbats av”.
Liza Marklund: Debaclet kallades ”Gömda”-debatten och i andra sidan ringhörnan stod Monica Antonsson, också hon journalist. Det hela började förra året inför Antonssons bok ”Mia: sanningen om Gömda” som sin tur är avsedd att slå hål på Liza Marklunds och medförfattaren Maria Eriksson sanningsanspråk på boken ”Gömda: en sann historia” om en kvinnas flykt undan sin misshandlande man. Det var fria skribenter på internet som plockade upp historien och det som luddigt kallas bloggosfären brukar ta det som Exemplet på varför traditionella medier inte längre behövs. Det dröjde innan Liza Marklund själv uttalade sig närmare om saken, då hon menade att källskyddet förhindrade henne. Justitiekanslern, Konsumentombudsmannen, Allmänhetens pressombudsman och landets alla kulturforum deltog också i den snurriga historien som bland annat slutade med att JK friade Antonsson, Marklund backade och Bibliotekstjänst omklassificerade ”Gömda” såväl som uppföljarna ”Asyl”, ”Mias hemlighet” och ”Emma, Mias dotter” från fack- till skönlitteratur.
Bubblare
Lars Norén: 2008 orsakar en av vår tids största svenska regissörer kulturvärldsuppror med ”En dramatikers dagbok” – 1.732 opaginerade sidor fullspäckade med intima vardagsdetaljer och hårda omdömen om vänner och kulturkolleger. "Hemskt om jag skadat några svaga" sa Norén själv. I slutändan kanske det var de som inte blev omnända alls som kände sig mest orättvist behandlade.
Saknar du något i listan? Fyll på i kommentarsfältet nedanför!